klar!

¤ byta sängkläder
¤ disken
¤ tvätta
¤ dammsuga soffan
¤ dammsuga
¤ städa bort småplock
¤ rensa kylen
¤ torka av borden
¤ fixa i hallen
¤ städa i badrummet
¤ damma

nu har jag duschat och tänkte ta fram måttbandet.
med skräckblandadförtjusning.
men nu är katten helt gosesjuk och har lagt sig i mitt knä.
jag känner mig på bra humör nu.
kanske dumt att fresta på det med att mäta.
snart kommer sambo hem och då tänkte jag till och med ha bakat scones.

inget skärande, inget hetsande och inget kräkande idag!

måste tillåta mig vara vid gott mod, måste tillåta mig att känna mig nöjd!!
inte slå ner så fort något positivt kommer upp.

kände hur huvudvärken kom smygande. den som kommer när kroppen
tycker att jag ätit för lite.
jag har dålig matlust idag men behövde ändå stoppa i mig något.
man tager vad man haver tänkte jag och började skala en grape.
tänkte först köra den i jospressen men hade ingen ork att plocka fram
den och sedan rengöra och allt. så stavmixen fick fram och mosa min grape.
sedan försökte jag vara lite kreativ och hade ner en apelsin och lite havregryn.
precis när jag gjort detta kommer jag till insikt att detta inte kommer smaka
så värst gott. tar i lite sojamjölk för att lätta upp det.
upp i skål och på med kanel.

tröttnade ganska kvickt på det.

måste som vanligt ta tag i mig så jag får det städat här hemma.
har bara börjat så smått.

¤ byta sängkläder
¤ disken
¤ tvätta
¤ dammsuga soffan
¤ dammsuga
¤ städa bort småplock
¤ rensa kylen
¤ torka av borden
¤ fixa i hallen
¤ städa i badrummet
¤ damma

oxå

¤ leta efter något en fågelbur kan stå på

kom igång sent idag men det är ju dock söndag..

jag har börjat sticka, inte riktigt min grej i och med att jag inte har något
tålamod. men jag tror ändå det kan vara en bra grej att skingra tankar.
jag tycker om att göra saker så jag ser resultat, så handarbete är ju helt
rätt på så vis.
vill lära mig virka men det är lite klurigare. minns inte så mycket även om
lite av kunskapen sitter kvar.
jag kom så långt som till att ha gjort luftmaskor och några fasta maskor,
sedan när jag skulle vända tog det stopp.

såhär långt har jag hunnit testa med stickningen i alla fall.
ska sedan repa upp och göra något riktigt fint.. om jag gitter med det..
det kommer ju bli svårt, för jag är inte så jämn när jag stickar.
men detta är väl ett alldeles ypperligt tillfälle att öva på att inte ha för höga krav.

har så ont i mitt bröst. "tryckvågorna" fortsätter. ska väl gå och lägga mig snart,
utan tabletter som påverkar. ska i alla fall försöka.

butikerna som säljer den tänkbara brudklänningen säljer den inte längre.
den är helt slut, troligtvis i hela landet. är det ett tecken?

kvällen var fin, även om jag värderar nästa allt jag gör. stora som små saker.
nu är det lite hopplöst att vara hemma igen. sambo sover och jag ska snart
krypa er. det är ju alltid som jobbigast när man ligger där i sängen, inte lika
jobbigt att sitta i soffan.



jag äts upp inifrån och vill se och få ett slut på det här!
inget skärande, inget kräkande men dock lite hets.
upp och ner upp upp och sedan ner ner ner ner upp upp ner osv..

imorgon ska jag ta tag i min yoga igen. det behöver jag!
sedan ska jag sticka och kanske försöka förstå mig på virkning.
och så ska jag sluta att ha ångest och vara så störd.

tillät mig somna framför tvn. det är skönt tills man vaknar till liv.
det har bankats på min dörr, men jag har inte orkat.
innan jag somnade hann jag hetsa, kräkas och äta onyttigt.

är så trött på mig själv, känner mig missanpassad och som ett freak.
jag hatar att jag pratar förmycket om mitt psykiga. det är som det sipprar
ur mig, att det är så fullt i mig och läcker ut.

ska straxt gå ut en stund. kan behöva lite frisk luft.

imorgon ska vi antagligen iväg på eftermiddagen.
sambo sa att vi kunde svänga förbi där min tänkta brudklänning finns.
jag vet inte, jag är förvirrad.

det gick bra idag, om man ser till det som händer utanför mig.
jag tjatar om det men jag har fortfarande massa ångest och nu
blir den värre när ska vara ensam hemma massa timmar.
får som konstiga "tryckvågor" i bröstet känns det som ganska ofta.

har så svårt att ta till mig positiva saker, låter de fort rinna av mig.
bildar min egen verklighet. får verkligen klart för mig att jag bildar min
egen uppfattning. är hopplös och vet inte hur jag ska hantera det.

jag får inte skära och inte hetsa.

har inte avbokat psykologtiden än. skulle ha ringt min läkare på psyk
i morse, men glömde. sedan vart det försent, fast när jag väl skulle ringa
så mindes jag inte vad jag skulle säga. det minns jag inte nu heller.
något med att jag vill sluta hos min psykolog.
får bara inte glömma av att avboka den.

skönt att denna vecka är så gott som slut. bara lite nästa vecka sedan är det över.
men resultatet vart bra, jag ska bara förstå det någongång.

sista dagen, den värsta. när det avgörs.

mailet till jourvårdcentalen är skickat. nu får de förklara sig!
eller så skyller de på varandra eller ingen.

måste få tag på min läkare från psyk idag oxå.

ett ord som beskriver dagen: stark ångest!
sedan var vi iväg för att hitta till psykologen jag ska till nästa vecka.
passade på att gå i affärer då oxå.
blir förtvivlad när jag inte ens tröstshopping hjälper.
kände bara hur tyngre jag blev när vi åkte uppför rulltrappan till parkeringen.
mina pengar bara försvinner, jag måste bli mer ekonomisk!
när vi åkte hemifrån åt jag massa godis i bilen, så idiotiskt gjort!
jag hade ingenstans att ta vägen och ångrade mig så enormt!!
förstår inte att jag inte kan tänka längre.
så på vägen hem åt jag en grönsallad från max. nu inget mer!

sambo köpte denna ringen till mig. den är så söt och gör mig glad!
men är inte värd den. jag är en bedrövlig människa.

har myst i soffan med sambo. känns bra!
berättade förut mina tankar kring psykologen, vet inte om man helt kan förstå.
jag har svårt att förklara precis vad psykologen gör som inte är bra.
men jag ska ringa min läkare på psyk imorgon och tala om det.

åt några knäckebröd med tillbehör och sedan börjar jag äta av lösgodiset igen..
idiot..
fick komma på ännu en ursäkt för att gå in i badrummet.
är bra att det kommit upp igen, ska slänga det som är kvar i påsen och hoppas att jag
aldrig köper sådan skit igen. hoppas kan man väl alltid..

tror nog att jag ska bege mig mot sängen så småningom.
fullspäckad dag imorgon.

såg en trailer för house förut och kom på att jag såg på det igår kväll.
minns ingenting av det. minns inte så mycket av det inlägget jag skrev igår kväll heller.
så jag läste igenom det och håller fortfarande med.

ska sikta på att inte ta några tabletter och sova på i helgen.

känner mig en smula likgiltig idag.
har varit hemma några timmar tillsammans med sambo. vi pratar men
inte om det.
vill berätta att jag inte vill gå till min psykolog mer, men osäker vad som
kommer att bli reaktionen.
har en fruktansvärd huvudvärk idag, den kom i eftermiddags.
när jag kom hem så hetsade jag i mig massa lösgodis som sedan kvickt
fick säga hej till toaletten.
ska bli skönt när denna vecka är över på många sätt.

har inte skärt (nej, inte skurit) mig så jag har två armband nu.

min sambo har suttit idag och knopat ihop ett mail att skicka angående
det bemötande vi fått på jourvårdcentralen. jag orkar inte med sådant själv,
men det känns dumt att sambo ska behöva göra det.

imorgon är det hockey klockan sex på morgonen, undrar om jag orkar det.

måste strax iväg.
har bytt tandborste, ännu en rosa, den sista i paketet.
två minuter kvar av hockeyn, sedan måste jag iväg.

det gör ont i mig och jag hatar mig självför att jag gör sambo illa.

kom tyvärr hem nu.
tog en tablett precis innan jag gick in.
har pratar om hur dagen varit.
kommer detta att gå?
kvällarna och nätterna är värst.

såg att det är house ikväll klockan nio.
" jag ska nog gå och lägga mig snart för jag är trött", säger sambo.
jag tar såklart på mig det för att det är mitt fel.
det är på grund av mig som sambo inte fick sova.

hur ska sambo orka jobbet, pluggandet och mig? allt på samma gång?
och oxå kunna delta i det vardagliga.
jag har inte en aning om vad sambo äter till lunch.
jag gjorde ju massor med matlådor men inget som sambo vill äta av.

för mig blir det en konstig trigger när sambo slarvar med maten.
jag vill inte vara de som äter mest. så svårt att förklara.

nu börjar bli lite woooshie i huvudet.

jag undrar om sambo tar upp det som skedde igår.
nu vågar jag inte ens säga att jag tänker avboka min psykologtid och aldrig mer
gå till henne igen. sambo ser väl det som en utväg som stängs igen.

fick ett totalt bryt igår kväll/natt.
orkar egentligen inte skriva om det..

"jag orkar inte det här längre" hörde jag min sambo säga.
sambo tänkte i vanlig ordning gå ut och lämna mig.
och hotade till och med att ta bilen och köra ihjäl sig.(den har jag visserligen oxå kört med)
jag hade då snappat åt mig en ask med tabletter, jag vet inte vad jag ville göra, om jag bara skulle ta för att få lugna ner mig eller många många.

jag ville bara dö, jag råkade såklart säga det högt vilket sambo inte klarar av.
jag får hela tiden höra att jag aldrig pratar, av min sambo.
när jag väl gör det blir det bara fel.
jag vågar ju aldrig berätta hur jag känner för sambo klarar inte av att höra det.

vi har inte pratar sedan igår natt.
några sms och så har sambo försökt att ringa. skönt att jag är upptagen från fyra och framåt åtta nio ikväll.
jag känner mig tom och ser ingen utväg i det här.
sambo orkar inte med mig och kan inte hantera mig, det kan jag inte begära.
klyschigt nog så orkar ingen med mig under längre perioder.
jag orkar ju inte heller av mig själv.

ser inte ens någon mening med att skära mig eller ens hetsa som jag känner nu i alla fall..

ber om ursäkt för ett dåligt skrivet inlägg..
jag hatar mig själv så fruktansvärt mycket hela tiden, vet inte vad jag ska göra med mig själv..

nyss varit ute på en välbehövlig kvällspromenad. verkligen jätteskönt.

huvudvärken börjar komma tillbaka, kan vara att kroppen vill ha mat.
men min kropp och jag vill olika saker. men lite riskakor (som säkert inte är "bra"),
någon grape och te kan den kanske få.

jag vill någonstans äta bättre så jag orkar, men hur gör man?
frukost brukar jag vara noga med när jag ska till skolan och så.
lunch likaså om jag är i skolan.
sedan går det väl utför. när jag kommer hem känns det onödigt att äta.

vaknade imorse med världens huvudvärk.
kan vara från kvällens hets och kräk.
klarade alltså inte av att gå till skolan, men vem kommer att tro på det..
men när huvudvärken släppte kom mardrömmarna istället.
så nu är jag stressad och jagad.
ett straff för att jag inte gick till skolan?

sambo verkar verkligen misstänka något angående mina badrumsbesök.

ångesten är jobbig och jag känner mig oerhört känslig, mer än vanligt.
imorgon kan det bli två veckor utan skärning.

mår dåligt inför imorgon. vet inte riktigt hur det kommer att bli imorgon.
var jag ska vara och vad jag ska göra. har ingen att kontakta heller.
om jag struntar i förmiddagen och kommer efter lunch blir ju inte det bra
det heller.
jag har blandat ihop alla tiderna inför nästa vecka och hänger inte med alls.
ändå har jag försökt att skriva ner, men jag lyckas bara helt enkelt inte ändå.
jag vill ha struktur..

sambo var tvungen att dra till jobbet imorse på grund av snön.
jag har mest sovit.
nu har jag älskade katten i mitt knä!
ligger på rygg över mina ben, då passar jag på att titta på de små, små söta tänderna.
men så ser jag oxå någon slags "blåsa" i gommen närmast tänderna.
har inte sett det innan, blir orolig att det är något fel.
men aptiten är det inget fel på och inget annat heller för den delen.
kan katter få blåsor i munnen? kan det vara något annat?
det går inte att köra till veterinären när det är så här mycket snö, och inte när det är helg heller.
får helt enkelt ha koll på den så den inte förändras. kan ju alltid försöka ta kort på den om det tillåts.
nu ska jag bege mig ut i snön. hade velat ha med katten. vi brukade gå ut tillsammans när katten var i bäbisstadiet i storlek, innanför min jacka. till våren blir det återigen cykelkorgen på cykeln, med sele.
bäbisstadiet är det väl fortfarande och särskilt stor är katten inte. eller ja, lite förmycket hängande fett på magen dock.
det är väl inte världens undergång rent utseendemässigt men hälsomässigt är det inte bra.


simon´s cat.

igår kväll började det klia så över min kropp.
har nu tagit en dusch och hoppas att det ska sluta klia.
kan det vara psykiskt eller vad är det som händer?

såren som nu blivit såret såg bra ut tills jag fick en kliattack på det igår kväll.

har sett på en väldigt intressant dokumentär.
det vita snittet, om lobotomering.
kan ses på svtplay fram tills den 16 mars.

men vill ändå varna att det är ingående bilder om ingreppen och så.

http://svtplay.se/v/1885038/dokumentarfilm/det_vita_snittet

har stekt pannkakor och ätit några stycken.
är mätt och försöker att inte värdera.


fick ett sms: var det bröllopet vi skulle prata om som jag glömde, från sambo.
försöka glömma detta oxå. får prata om det när sambo kommer hem sedan släppa det.

önskar att vi hade tvkanaler i sovrummet oxå så jag kunde gå och bädda ner mig.

har hetsat. läskigt hur långt ner i halsen jag kommer utan att kräkas.
jag gör väl fel eller jag vet inte.
hetsade även igår. känner att jag inte kan lita på att det jag stoppar i mig kan komma upp igen.
antingen så slutar jag väl hetsa och kräkas eller så hetsar jag tills jag blir superfet.
kommer inte att väga mig idag!!

just nu är jag ensam hemma och ska försöka se på filmen vuxna människor på tv4.

sambo glömde tydligen att vi hade planerat in att tala om vårat bröllop igår.
jag vill inte tjata, jag vill att båda ska vilja det lika mycket.
igår kväll frågade jag om det inte var något som var glömt.
tvätten, återvinningen, diskmaskinen var bland annat det som troddes vara glömt.
jag ska försöka glömma detta och inse att vi inte ska gifta oss.
själv är bäste dräng funkar nämnligen inte i detta fall.
blir såklart ledsen, det var sambo som friade för x antal år sedan och som frågat vid tre olika tillfällen,
ska vi inte gifta oss till våren eller sommaren?
ja, jag tar det säkert för hårt och så. men nu ska jag glömma, glömma, glömma.
man behöver ju inte gifta sig.

har precis varit på en lång promenad. härligt var det och ljust!
nu när jag kom in så ser jag att det börjar mörkna fort,
men det är härligt när det inte blir mörkt så hastigt på eftermiddagen.

handlade denna produkt igår, gröt.
detta åt jag när jag var liten minns jag, fast då med en socker och kanelblandning
och mjölk. nu skippar jag sockret både i och på utan bara kanel och kanske mjölk.
synd bara att det inte är så nyttigt..


ska kanske väga mig sedan, dock vet jag inte hur trovärdig den vågen är.
har övertalat sambo att vi ska skaffa en riktig våg, det var tydligen inte så svårt.
sen så lär det väl dröja innan det sker att den verkligen införskaffas om jag inte
ligger på eller helt enkelt köper en själv. synd bara att jag vill ha hjälp med att välja en,
annars hade jag gjort det för längesen. men de är inte så billiga och alla dessa
funktioner som man ska förstå sig på om man vill ha eller ej.

har äntligen fått någelunda fason på mina sår.
tagit bort stygnen, de var lite mariga.
tror jag kan klara mig utan något penicillin.
brukar bli bättre efter att stygnen har tagits bort oxå.
det är ofta de som kroppen inte tycker om.

annars så försöker jag hålla mig lugn och tyst.
sambo pluggar på.

ska kanske se på house klockan nio.

har varit hos psykologen i eftermiddags. jag får inte ihop det vi pratar om.
saker och ting är normala andra inte.
jag är mellan barn och vuxen.
för att jag tycker det är krångligt och jobbigt med papper
och tänk med bröllopet så är jag kvar i barnet. okej.
hon blir upprörd på mig och jag känner mig ännu dummare.
kanske så det ska vara.

jag har ätit förmycket idag, så dåligt. fruktansvärd matångest.

har kort stubin, pang! oroar mig för att sluta med medicin,
blir jag ännu värre eller blir det kanske bättre?
kommer sambo orka med?

mycket framtidsoro "som alla ungdomar har"(så tro inte att
du är speciell-psykologen)
orkar inte prata med sambo om saken. men inuti ligger
det och fräter.
det med min psykolog - jag lyfter ett "problem" något som
oroar, stör mig eller vad det nu gör och hon bagatalliserar
just detta "problem".
att detta med att inte veta vad man ska göra och vad som händer.
nu känner jag mig bara som en gnällapa.
det jag ju jag som är trög och inte fattar.



måste hålla mig i skinnet nu när sambo kommer hem.

kom iväg till läkaren i tid. läkaren försökte vara väldigt mild och gedigen.
jag tror han försöker lura mig. manipulera bort mig.
vi kom i alla fall fram till att ta bort ytterligare en medicin.
det blir nog bra. först så försöker de proppa i mig så mycket medicin som
det bara går och nu ska de tas bort.
fast inte helt, ska så småningom byta ut och härja.



efter läkarbesöket skulle jag känna mig som en vuxen och självständig
människa. jag for helt enkelt till ikea, ensam.
mitt eget beslut och jag själv som körde.
det gick fint tills jag kom till det jag skulle införskaffa, nämnligen ramar.
min ambivalens slog till och jag kände mig vilsen. fast inte på något plågsamnt
sätt, utan jag löste det fint med att köpa billiga ramar som skyddar korten och
som man kan måla om eller oxå byta ut om jag finner något som passar in bättre.
handlade även batterier.
så nu är jag hemma och jag har utfört mitt uppdrag. det gick fint!
nu ska jag gosa med katten och försöka ta det lugnt.

ligger i sängen och kan inte sova.
har haft en fin middag med sambo.
talade lite om bröllop redan idag.
jag undrar om det kommer att bli av.
börjar så lätt tjafsa. eller jag gör det.
har haft mycket ångest idag.
lyckades avstyra skärning genom att
tänka på bröllopet. vill inte ha mera ärr.
tänkte, vad bra om jag lyckas att inte skära
mig innan bröllopet. men hur?
är rädd att det negativa tar över,
just för att det brukar göra det.
dåligt tankesätt.

tänker på det min psykolog sa om att om man är vuxen ska man klara sig själv.
så alltså när jag säger att jag inte klarar att sluta skära mig själv är jag kvar i barnet.
(orkar inte förklara ingående, jag måste såklart ta steget och beslutet att vilja sluta.)
då tänker jag på alla sluta röka-hjälper det finns.
är alla rökare som inte "klarar av" att sluta själv kvar i barnet då?
är man även det om man tar hjälp av nikotintuggummin och dylikt.
jag vet att det är fånigt och säkerligen barnsligt av mig att tänka på det,
men så är jag ju oxå kvar förmycket i barnet..
ska till psykologen idag, måndag, så jag får väl fråga.
ska även till psykläkaren.



jag känner mig tom och hopplös.
vill göra dumma saker men ska låta bli.
var så trött förut men nu när jag väl ligger i sängen bara kroppen kliar och tankarna far.
käken spänner, det molar magkatarrsont och ångesten ligger tungt.
jag får ingen fason på mig.
mörkret äter upp mig och jag är rädd.

på tisdag har sambo och jag planerat tala bröllop. så romantiskt.
jag vill inget hellre än att gifta mig med min älskling.
men jag vill inte att min älskling ska gifta sig med mig.
för att jag är ett monster.
har kikat runt på kläder och accessoarer, inom rimligt pris såklart.
men jag har svårt att känna mig värd det.


kanske inte riktigt en sådan här klänning.

försöker att vimsa bort ångesten. går dåligt men inte, inte ge upp.
ska trassla mig ur sängen och städa!
överraska sambo med städat och fint och tända ljus!
har några timmar på mig att göra både mig och lägenheten fin.

gårdagen vart totalt misslyckad!!!!
det började med att när vi skulle fara så stod det en tax i mitten av vägen
med koppel, längre fram låg det en karl med en till hund kopplad.
jag kliver ur bilen och frågar vad som har hänt. mannen verkar förrvirrad
och säger att det är okej, att han bara har halkat på grund av hundarna.
först tror jag att han har blivit chockad eller något och därför är borta i huvudet.
han säger att han har ont i höften och jag är rädd för att röra honom för att göra skadan värre.
sambo är nu med mig och knackar på hos grannar.
i och med att han är så förvirrad frågar jag vad han heter, vart han bor, om han bor ensam,
det gör han och det finns ingen i närheten man kan ringa.
han säger att han legat där i en halvtimma och jag känner hur min panik ökar och ökar.
sambo kommer med en granne som hjälper honom upp. han säger att han är okej och att
han kan stå upp men står som ett lutande torn. grannen säger att vi kan väl stötta honom en bit.
jag känner alkoholdoften mot mig. allt blir bara mer och mer obehagligt.
vill bara därifrån. grannen går och lägger över allt ansvar på sambo och mig.
sambo i sin tur lägger allt ansvar på mig.
jag klarar det inte.
det kommer en bil så att sambo är tvungen att gå och flytta våran bil.
jag blir ensam med mannen och undrar om han kommer att klara sig.
han vill att vi ska köra honom hem. jag vill inte ha mannen i våran bil.
vill oxå att mannen ska få det bra.
men mitt ego segrar och jag går till sambo som sitter i bilen och berättar att han vill åka med oss.
jag är nu väldigt upprörd och ångesten är extrem.
JAG VILL INTE HA DEN MANNEN I BILEN!!
sambo vill att jag ska veva ner rutan, prata mer med honom.
jag skriker att bara köra, jag tittar ner i mitt knä när vi kör förbi mannen med de två hundarna.
hyperventilerar och skriker på sambo så for en fråga ställs.
tårarna silar sakta ner för mitt ansikte och jag tänker på sminket.



jag hatar hur jag reagerade på händelsen.
känner mig som en sådan fruktansvärd människa som bara lämnar mannen med hundarna.
är arg på mannen för att han är alkolist, arg på grannen som inte tar ansvar och bara lämnar oss,
arg på grannens fru som bara stod och såg på, arg på sambo som skjuter över allt ansvar på mig.
mest av allt är jag arg på mig, för att jag blir arg på mannen, grannen, grannens fru och min sambo.
arg på mig själv för att jag inte kan hantera.
arg på mig själv för att jag måste medicinera mig för att kunna andas normalt.
arg för att jag inte minns så mycket av gårdagen på min klasskamrats fest.
för att jag sa jättekonstiga saker till klasskamrater.
ångrar att vi inte åkte på en annan aktivitet.
besviken för att jag är världens sämsta flickvän på denna sämsta påhittade alla hjärtans dag.
och för att jag inte städar, tvättar och gör det fint.

jag vågar inte gå ut. vill ha alla rullgardiner nerdragna och bara ligga i sängen och inte finnas.

just nu minns jag dåligt. det var trevligt.
det spelades brainstorm, först i godan ro innan så många hade anlänt.
sedan med mer alkohol i vissa, togs korten fram lite som de ville.
ämnet blev: är gjort av stål, varpå min klasskamrat efer många gissningar utropar, rakblad!
jag reagerade inte på det, det jag reagerade på var hans lilla försynta blick som ville kolla att jag var okej. han är så fin. såg hur ordet bara slapp ur honom och att han sen kom på att jag satt där och ja, ni förstår.
två vart lite väl förfriskade, skönt att sambo skulle upp tidigt nästa morgon så att vi kunde fara tidigt.

sedan kom den där chipspåsen in i mitt liv och den har jag redan skrivit om.

det har varit en dålig dag.

fortsättning följer antar jag..

kommit hem från festen tidigt, men det var trevligt.

har redan hunnit hetsa en chipspåse som INTE går att kräkas upp!!!!!!!!
jag får panik, jag vet inte vad jag ska göra..
chips av alla djävligheter.

helvetefandjävlaskitförbannadefanskapshelvete

mina naglar. ni får den suddig så ni inte ser hur dåligt det ser ut.


kommit hem från skolan, ska strax dit igen på möte.
märker att det har blivit ett mönster att alltid hetsa när jag kommer hem.
har dock inte gjort det men jag har rotat runt i skåpen.
känner att jag lätt kan stanna och handla något efter mötet.
stå emot, stå emot, stå emot!!

ska på festen ikväll, om ens bara några timmar. bättre än ingenting får
jag väl tänka. märker att folk inte ens frågar mig om jag ska dit.
eller så säger de: för du ska väl inte dit?
jag förstår helt varför det är så, jag vill ändra på det.
trivs inte med att vara tråkig och alltid sitta hemma på kvällarna.
in i gemenskapen!!

när vi åt lunch kom vi in på samtalsämnet: barn!
jag vill så sjukt gärna ha barn, gärna nu!
men om man ser förbi det faktum med stabil inkomst och sådant,
så är jag rädd för att bli en dålig mor. jag kan ju inte ens ta hand
om mig själv. eller det kanske jag kan fast jag tycker inte att jag är värd det.
barnet är värd all kärlek och omhändertagande.
i alla fall så var det en klasskompis till mig som känner en med borderline och hon
mår så mycket bättre efter hon fick sitt barn. så pratade vi lite runt det.
nu är ju detta inte möjligt för mig att skaffa barn nu, men det är ju helt underbart
att det har löst sig för henne nu och undrar hur det skulle bli för mig.
sen så är ju alla vi med borderline olika, abslout!
men jag tänker ändå hur det skulle bli om jag skulle få barn nu.

något positivt..
målat om naglarna. det var skönt, klarar inte av när det börjar flagna och se fult ut.
det blev återigen svart, har hamnat i en sådan period. till våren kanske det rosa kommer tillbaka igen.
har även tagit en härlig dusch.

sedan går det mest utför.
har hetsat två gånger idag och kräkts lika många.

vill så gärna gå på en klasskompis fest imorgon, min sambo är oxå bjuden men börjar tidigt på lördag.
jag är helt värdelös och klarar nog inte av att fara dit själv. detta med bussar och så.
klarar inte av att ta bilen själv heller.
är så trött på att vara freaket som aldrig följer med på fester. nu vill jag för en gångs skull med på fest, men då klarar jag inte att ta mig dit och hem istället. kan ju inte skylla på sambo, måste ju få sova.

idag var jag dum nog att kalorisnack råkade slippa ur min mun igen, gruppen skrattar åt mig och säger att jag allt skulle behöva lite mer och att jag är helt knäpp. känner mig dum och ännu mer psykstörd. måste sluta sätta mig i sådana situationer. hålla mitt störda för mig själv.

äntligen är skoldagen slut.
visst, mycket bra och fint hände men det är ändå bara det negativa och jobbiga jag kommer ihåg och hakar upp mig på. såklart!
är så trött på vissa beteenden så jag bara vill skrika.

skrika gjorde jag oxå i morse när jag skrapade bilen. utsidan gick bra men det var is på insidan av framrutan oxå.
den satt så galet hårt att jag verkligen inte fick bort den med skrapan. fläkten är då dålig så den hjälper inget nämnvärt, i alla fall inte på sådan is.
så jag satt i bilen och skrek för full hals. lyckades sedan få bort lite så jag om till skolan. då var jag lagom hes.

i helgen skulle vi gått ut. en fest som vi eller i alla fall jag hade sett framemot sedan december. nu ska vi inte dit verkar det som. sambo har inget att ha på sig.
ena stunden bryr jag mig inte om det, att det inte spelar någon roll att vi inte ska dit.
andra stunden är det precis tvärtom.
strunt sak egentligen.

sambo börjar se ett mönster efter att jag ätit.

okej, måste skriva om något bra..
får återkomma med det.

fick aldrig tillfälle att tala om ringen. talade hela promenaden om fettma.
jag undrar verkligen om sambo misstänker mina störda matbeteenden.
sambo ser att jag äter massa kladdkaka men ser inte att jag ser kräks upp den.
sen så hetsar jag inte fullt ut när sambo är i närheten.

nu ska jag krypa ner i sängen och titta lite på den underbara serien kullamannen.
fick den i julklapp och har äntligen rivit av plasten och börjat se.
fint med gamla filmer och serier.
borde sedan somna inte allt försent kan jag hoppas. somnade sent inatt och vaknade
tidigt i morse så. 

ska straxt ut på promenad med sambo. nyckeln min får följa med.
ska fråga lite om ringen om det verkligen var så att det togs av för att rengöra sår.

har fått för mig hela dagen att det är torsdag idag, men icke!
två långa och intensiva dagar kvar till helg. men det får gå.

fann mig själv stå och baka kladdkaka. hetsa, hetsa, hetsa och fortsättning på det.
min grupp i skolan sa att jag lät som en anorektiker när vi samtalade på rasten.
vad svarar man på det? fast jag har det ju inte, men något fel är det kanske.
men jag blev lite paff och hade inget att svara på det.

är hungrig men vill inte äta just nu. ska gå promenaden, sedan äta lite.
tyvärr blir det en sen måltid, inte bra.
inte heller tränat på länge, länge..

har hetsat. är en svag individ som inte kan eller vill säga nej.
misslyckades totalt. fick inte upp allt. vad gör jag för fel?
ger jag upp för tidigt tro?


jag fick bland annat ut följande av denna nattliga hets:

ännu mer ångest över det som inte kom upp.

dunkande huvud.

snor i överflöd.

ett nedkladdat bandage.

tack mig själv för detta!

en halvtimma på jourvårdcentral.
fyra timmar på akuten.

på denna jourvårdcentral som jag bara gick med på att fara till efter att återigen ha självskadat för att inte låta sambo behöva sitta på en akuten halva natten.
kommer dit, ingen i receptionen. knackar och knackar.
en patient säger att alla gick ditåt, och peckar åt ena hållet i korridoren, de har ingen patient så de fikar väl säger hon.
de ska stänga om en timma och sitter och fikar. orkar inte ge mig in i hur vida man har rätt till rast och när.
men, när sambo hallåat ett tag kryper en sköterska ut ur ett skrymsle.
nej, vi har inte tid med några fler patienter, säger hon. men undrar även vad som har hänt.
berättar och visar. jag vill bli sydd säger jag, det är såpass djupt och tejp är ej det bästa även om man bortser från att de inte ens kan tejpa.
i alla fall, nej, inga stygn behövs säger sköterskan. min sambo försöker få de att förstå. men icke.
vi får fara till akuten. för att göra en lång historia kort, det vart sju stygn sammanlagt.
jag frågade två sköterskor i triage om det verkligen behövde sys för att vara säker på att inte å vänta i x antal timmar för att sedan bli ihoptejpad som jag kan göra själv hemma.
bägge sköterskorna ser mycket allvarligt på mig och säger att det behöver sys.

jag är mycket kluven till detta. vem är jag att kräva att de ska sy ihop mig när jag själv har vållat denna skada?
gjorde i alla fall en god gärning i mina ögon, en militär skötare? nej, blir osäker på fattningen, en som bara fått öva på att sy i skumgummi fick sätta ett stygn på mig. någon måste bli den första människan och jag är ett alldeles ypperligt försöksdjur.

nu är jag så trött, får skylla mig själv. har kört  stackars sambo till jobbet och ska krypa ner i sängen ett tag till. orkar inte med mig själv.. har inte fattat vad som hänt känns det..

har haft en jobbig dag i skolan för att kroppen inte vill.
annars gick det förvånansvärt bra. jag måste tillåta mig tycka det.
nu när jag börjar tänka tillbaka på dagen känner jag mig nöjd förutom
att kroppen säger nej.
glömt mina mediciner och mår illa och är yr. vinglade fram och fick
konstiga skrattanfall. har även sovit dåligt.
jaja, men nu känns det som mitt jobb att kämpa emot mina jag-är-nöjd-
med-mig-själv-känslor. utrota de och känna mig dålig och sämst för att..
ja, för att jag gör ju alltid något fel...

kommer hem och hamnar i soffan och hetsar, detta trots min fruktansvärda
mående. låter allt komma upp igen. tar mina förlorade mediciner och
lägger mig i soffan. gör så småningom popcorn i min pingvin och dricker
vatten. jag vill väldigt gärna veta om popcorn är "okej" att äta, då utan
något fett utan bara med salt.
ångesten gör sig så väl påmind. det är inte okej att slappa en hel eftermiddag,
även om jag inte mår bra, då fysiskt.

sambo och jag fann en perfekt ring till mig, kanske mest jag som fann den men
det låter bättre med det ovanstående. den är såklart slut överallt och finns ingenstanns.
så typiskt när jag finner en sådan ring jag vill ha, är kräsen.
dock så skriker det i mig att jag ändå inte är värd denna ring!!
verkligen inte med det som skedde häromkvällen!!
så en sida vill ha den medans den andra skriker att jag ändå inte är värd.
och det är den sistnämnda som har rätt såklart.

du är det finaste, jag vet att dina ord är sanna och äkta!!
kärlek till dig!!

färgar håret i hopp om att allt hela min personlighet ändras.
att alla kemikalier ska sakta men säkert läckas in, in, in.
ända in till hjärnan och blixtra till en smula och sedan, voila!
är arg på mig för att jag inte färgar det, är sedan förbannad för att jag gör det.
kan inte ens följa enkla instruktioner som så fint medföljer.

jag sjunker längre och längre ner.
minns inte allt igår.
men minns att sambo hade tagit av sig sin ring.
fick ingen förklaring på en stund, jag bara grät och ville veta.
ville veta varför sambo inte älskade mig längre (dah!) om det var slut,
vem som skulle flytta, om sambo fortfarande älskar mig... bla bla bla..
"i hate you don´t leave me"
sambo ville inte svara på ovanstående frågor, sa att vi skulle ta det imorgon.
nu ska du sova, blev jag tillsagd.
jaa, sova med superångest, dödslängtan och separationesrädsla.
sambo sa att ringen hade blivit avtagen när mina sår tvättades och lades om,
svårt att tro för det är inget som brukar ske..
min specialité att tolka i min egna värld.
sambo sa oxå att jag måste väl ändå veta vad svaren på mina frågor är..
nej, jag har längre igen koll på vad jag skrivit och inte.
måla om naglarna och gå vidare?

jag tror inte att man bara kan släta över allt och tro att en natts sömn ska ha trollat bort allting.
kvällen men blod, död och ångest och skrik och panik.
nu ska det vara myskväll med hemmagjord pizza.
jag får anklagelser över mig. "varför pratar du inte med mig?"
jag undrar detsamma.
vågar inte svara på frågan. för svaret klarar inte mottagaren av.
jag är rädd för att visa vad jag egentligen tänker, för det är inga rosamolnsfluffiga tankar.
inte nu..
jag vet inte vem jag ska vända mig till.
ska till psykologen imorgon och hon och jag "klickar" inte om man säger så.
jag är rädd för att bli hånad om jag går dit..

köpte en popcornpingvin idag med tillhörande keps.

poppa popcorn utan något fett. hur smidigt som helst.
dock undrar jag hur nyttigt popcorn i sig är.

sambo är nu oxå arg för att jag inte äter någonting.
men jag är verkligen inte hungrig.
hjärtat slår så hårt i mig och ångesten stor.
jag är värdelös och klarar ingenting.
jag är orättvis och krävande.

detta är boken jag läser just nu:


vågar inte visa sambo att jag läser den.
då skulle den nog inte bli godkänd.
jag kan förstå det oxå.
ångesten blir värre och värre ju mer jag läser.
tankarna vimlar och orden: tänk om... tänk om...
har läst halva nu och vill inte sluta.
jag har nu varit skärfri i nio dagar.
det ligger och lurar mer eller mindre varje dag.
sommaren har blivit en slags pepp.
tänk att kunna gå i kortärmat! linne!!
men så kommer en tanke att de fortfarande ser skit ut armarna.
det spelar ingen roll hur jag gör. slutar eller fortsätter. eller?
tänker på skola. tänk vad skönt att kunna få vara lite "normal".
dock är jag inte bra på det.
det är så mycket som slipper ur mig innan jag hinner reflektera.
hur reagerar människor på mig, egentligen?
rädda, oförstående, arga, trötta, besvikna eller vad?
jag tycker det är jobbigt att umgås med människor som inte vet.
en så stor del av mig. mediciner, psyk, ärr, blod, bandage och kräks.
sen finns det en annan stor del av mig.
är rädd att den delen ska försvinna för mig.
att jag inte får vara med.
kommer den andra delen äta upp mig då?
för den andra delen är den som gör att jag orkar,
som gör att jag vill vakna och andas.

alla orden som bildas från mig blir säkert oförstående och patetiska.

har lagat massa mat, helt maniskt.
jag vill skära, men gör matlådor till skolan istället.
hur länge kan det fungera måntro?
måste sysselsätta mig när jag kommer hem från skolan så
jag inte går och lägger mig eller ser på televisionen och somnar.
två olika maträtter, ond som jag är så lagade jag ena med ingredienser
som min sambo inte äter. jag är trött på att laga massa mat.
fast sen så var det inte helt av ondska, jag ville faktiskt testa
med lite nya alternativ. min klasskamrat tipsade mig.
sambo äter mer än vad jag gör oxå. åh, jag är så elak!!
hoppas bara det finns plats i frysen.

ska straxt gå och lägga mig. är så trött, men det var jag igår med när
jag lade mig i sängen kunde jag inte somna.
det gör ont i mig och allt dunkar.
tog en tablett i alla fall, även om jag inte skulle.
ska försöka att inte ta något idag.
får se hur det går.

jag känner mig gnällig..

kommit hem från en jobbig dag i skolan.
känner mig så dum och dålig.
jag gör mest fel, tar för mycket plats.
påvägen hem köpte jag två stycken vit choklad.
nu har jag hunnit både hetsa och få upp de igen.
känner mig verkligen så värdelös. jag klarar inte av saker.
klarade inte ens av att gå till skolan imorse. gick och la mig igen
och sedan tog jag mig till skolan. jag är så egoistisk och störd.

inhandlade fil idag, lättfil.
sambo var emot men sambo ska inte äta den så.
har börjat äta så sent på kvällen, inte bra.
men lite lättfil kanske inte ger några förödande konsekvenser.
har även lagat luncher till skolan och till sambo.
måste gå och lägga mig snart.

idag i matkön sa sambo:
"du får gärna ha en åsikt, men alla vill inte höra den."
att jag inte borde lära mig att bete mig som folk.
sluta skämma ut sambo bland annat.
har varit hos min psykolog innan vi handlade.
talade om att jag för några år sedan blev så stängd,
men att jag jobbar på att öppna mig.
jag borde nog tänka om.
jag borde oxå inte bli sur för att sambo säger till mig.


men det är inte jag som kommer hem från jobbet och gnäller
på hur folk beter sig och inte gör ett skit åt det.
inte säger till när folk skäller ut en osv..

ja, jag är orättvis.
jag är en värdelös människa..

jag gör det inte, tyvärr. har sovit väldigt dåligt inatt. straffet för att inte tagit
något att sova på, eller tvärtom?
vridigt och vänt på mig, drömt mardrömmar och skrikit. vaknar alldeles
förtidigt och försöker somna om, ger upp.

dagen började dåligt. för mycket ångest för att orka till skolan på morgonen.
gick och la mig och sov igen och sedan tvingade upp mig till skolan.
i början var det hemskt, sedan vart det bättre.
tillslut roligt tills det var dags att ta sig hem.
är nu hemma med sambo och det känns bra.
måste träna annars är jag ganska slut i huvudet.