gå till sjöss, adjö!

ibland får jag en känsla att jag vill gå till sjöss.
nu är känslan stark, så stark.
tänk att få mönstra på!




nej, tänker jag längre så går det ej till så.
sedan så skulle jag aldrig klara av det.


tjugosjunde dagen - sova bort tiden

jag vill bara att dagarna ska försvinna obemärkt så jag får komma hem!
jag vill så himla mycket hem!!
vara hemma i min lukt, kunna känna mig någelunda fri, slippa bli iaktagen.
min säng med mitt täcke och min kudde med mina sängkläder.
mitt, mitt, mitt.
halva dagen har jag legat i sängen och lyssnat på bok, sovit och gosat med underbara katt.
huvudet värker, antagligen för att jag inte låter maten vara kvar i mig.

avskyr alla främmande lukter här. jag tycker det mesta luktar äckligt här. till och med jag.
bara när jag borrar ner mitt ansikte på kattens mage och känner den varma trygga doften får
jag lite trygghet.

om en vecka är jag åter hemma igen och det känns som en sådan evighet.
ska genomlida ännu en vecka innan det sker.

jag är bortskämd.
men jag vill hem!!


är det för sent?

nu ligger jag äntligen i sängen.
katten ligger bredvid mig och det känns tryggt och kärleksfullt.
igår var katten inte på plats och det gjorde lite ont.

jag har gjort mig redo för att sova,
* jag har tvättat ansiktet med dyra produkter
* jag har kräkts
* jag har sköljt mina tänder
* jag har flätat mitt hår
* jag har kvällskissat
* jag har datorn i knät och är straxt redo att starta ljudboken
* jag är redo att ta min kvällssnus

idag har en känsla av att det är för sent infunnit sig och legat som en hinna över mig.
känner mig försenad och förlorad.

tomhet..


tjugosjätte dagen - säga nej.

måste säga nej till att äta något "onyttigt".
nejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnejnej.

göra om mig, tack ja.

kämpigt idag.. oxå..

for till lite affärer, behövde iväg och göra något fick jag för mig.
det var mycket folk och jag kände mig stundtals som att jag vandrade runt i en bubbla,
andra stunder att ingen skulle känna igen mig, att jag bara skulle få gå runt osynlig för jag
orkade inte med människor.

handlade skor och en ny foundation så jag kanske slipper känna mig så ful,
vet dock inte om det kommer att hjälpa.

just nu vill jag nog inte klippa mig längre.

längtar så till att få väga mig. det är galet men så är det. jovisst.

känner mig väldigt ensam. nu när sambo inte är tillgänglig på samma sätt.
jag är väldigt ensam men det är nog allt mitt eget fel.



tjugofemte dagen - fult

en vecka och en dag kommer jag äntligen hem igen!

nu har jag jobbat så snabbt att jag redan är klar innan lunch.
ingen som anmärker på vad jag äter och inte äter här, det är skönt.

jag är så fruktansvärt ful idag att det är hemskt att vistas bland människor.
längtar tills jag kan krypa under täcket och lyssna på bok.
har börjat använda en ny produkt till ansiktet och då blir det ännu mer fult i början tydligen och sedan ska
det förhoppningsvis bli bättre.
just nu börjar jag att tvivla men jag ska alltid ha resultat snabbt.

arbetskamrat gick för att köpa lunch, jag ska äta yogurt och müsli för jag orkar inte fixa mat i ett kök som inte är mitt.

tror att jag kan ha räknat fel, att det inte är ett halvår utan självskadebeteende på måndag utan kanske nästa måndag. jag vet inte.. spelar egentligen inte så stor roll, egentligen..


onödigt.

suck..



för feg och för stor separationsångest från mitt hår.


när jag äntligen kommer hem, då.

min plan när jag kommer hem är att städa och göra det pedantiskt jobbigt.
sedan göra det mysigt med lampor för levande ljus kan vara en mindre bra idé.
sedan ett glas vin och läsa en text som ska vara läst innan skolan börjar och kanske till och med
röka en liten cigarett.
jag känner mig patetisk men ändå litet nöjd med min plan.
det gör det väl ännu mer patetiskt dock..




(alla steg i min planering kan dock leda till psykbryt.
farligt när jag är ensam hemma med sambo långt bort.
)

tjugofjärde dagen - hallå?

känner mig väldigt tappad.
kom hem, la mig i sängen, lyssnade på ljudbok och gosa med katt.
för att jag kan.
lyckas trycka bort alla måsten och borden, de kommer nu i en uppsjö.
jag vill mest komma hem och få lite "ordning".

lyckades i alla fall att fylla i dagbokskort och alla andra lappar från måndag fram till idag.
jag tror dessvärre att jag inte kommer ha möjlighet att vara kvar hos min psykolog och
det orkar jag inte tänka på.


skit oxå..

jag är galet vilsen och djävligt ensam med mig själv.
fan..

 


hur länge orkar jag med mig själv?

en tanke som inte kan låta mig vara nu.
hur länge orkar jag med mig själv egentligen??

så som jag lever nu, så kommer jag nog inte orka att leva tills jag blir fyrtio.

och om jag ändrar mig, om jag slutar göra "dumma" saker så kommer ju alltid
de "dumma" sakerna jag gjort att finnas kvar.
kommer jag att klara av att leva med de?
kommer de suddas ut i sinom tid eller bli som ett större svek mot mig själv och andra?

jag är en bedrövlig människa, kanske inte i första anblick, kanske ibland, men om man
ser längre så är jag en hemsk människa.

jag vet detta och ändå gör jag inget åt detta.
vad är det jag ska göra?

så länge jag kan minnas har jag sagt orden: jag ska skärpa mig!
uppenbarligen så har jag inte lyckats.


ofta som jag känner att jag inte orkar med mig själv.
skrämmande ofta.



tjugotredje dagen - sömnig dag med ljudbok

lyckades inte gå promenad på lunchen idag.
och efter jobbet städade jag lite kvickt och bytte lakan.
sedan duschade jag och därefter lyssnade jag på ljudbok i sängen med katt.
då somnade jag givetvis, men det var härligt.

ljudboken som lyssnas på nu är:


ny vana?

imorgon ska jag testa om jag klarar av att ta en stärkande promenad på
lunchrasten, efter jag ätit vill säga, istället för att lägga mig och dregla
på den galet obekväma soffan.
hoppas att jag lyckas.


varning för mina självskadetankar längre ner.

det är detta med att jag känner att jag är påväg nedåt.
jag känner mig trött och slö. ointresserad och hade bara kunnat ligga och stirra i taket.
men istället så går jag till jobbet (som att jag har något val) och sysselsätta mig.
nu är det inte långt kvar tills jag börjar skolan och då vill jag vara fit for fight!

inte som förra skolstarten vara ett ångestknippe med ständigt gråten i halsen och bandage likt sköldar.
men jag tog mig upp. uppåt sakta men säkert.
och nu är min lilla klass mer medveten om hur det står till med mig. någon vet mer än andra.
och det är läskigt men kanske nödvändigt. vi ska ändå arbeta tätt, tätt ihop och måste orka hela vägen.

denna skolstart vill jag vara redo från början!!
rädslan slog mig så hårt i morse att det ska bli lika hemskt.


jag har inte tagit någon vid-behovsmedicin på länge. eller inte sedan senaste överdosen.
jag tog inte med mig något alls hit, där jag för tillfället bor, det tror jag var väldigt smart även om
jag inte varje minut känner så, så vet jag att det ändå är smartaste valet. hoppas jag..


varning - självskadetankarna mina!


idag kom många läskiga tankar, en av de var att jag lika gärna kan skära sönder mig,
för att det inte spelar någon roll för mina armar är redan förstörda.
jag kämpade att finna min visshet och inse att denna tanken inte är sanning.
det spelar roll. det spelar stor roll.
jag gör inte detta längre. jag behöver inte det.
många likande tankar kommer att komma upp i mitt liv, det får jag leva med.
det måste jag lära mig att hantera.
det är inte lätt, men det är ingen som har sagt att det ska vara det heller.


så som min sommar var förra året är inte hållbart.
jag är rädd att falla dit igen, det är bara jag som kan se till att det inte blir så.
det är ytterligare något som är läskigt. det hänger på mig.






tjugoandra dagen - ner o upp o hit o dit.

dagen började riktigt dåligt och jag riktigt kände hur jag bara sjönk djupare och djupare ner.
sedan vände det lite mystiskt.
så efter jobbet tvättade jag bilen för första gången sedan vi köpte den.
sambo har många gånger sagt att det skulle bli gjort, men men, själv är bäste dräng.
efter det så var jag ute och sprang.
det känns härligt!
jag saknart gymmet väldigt mycket.

nu känns det mest tomt men jag ska vara i tomheten och vara mindful i det. försöka.

rädda mig så allt går fort och jag kommer ur detta illa kvickt utan märken.

två veckor kvar. de känns alldeles för långa.

jag har redan börjat att packa inför hemfärden.
ner med kortärmat för det vill jag inte gå med längre.
långa skyddande ärmar som inte visar vem jag är.

ska göra om mig totalt dessa resterande veckor, så jag blir en duglig människa i andras ögon.

är nu utan sambo dessa veckor, kan inte hjälpa att jag känner mig övergiven fast vi har talat om detta.
jag har sagt att jag inte känner mig övergiven, men jag känner nu att jag visst gör det.
bäst att hålla tyst för sambos skull. vill att sambo ska ha det bra.

jag faller tillbaka neråt. sambo märker det oxå.
så många framsteg jag gjort som jag nu inte ser röken av.
kommer det gå fortare att ta de stegen igen när jag redan tagit de en gång tro?


inuti krymper jag och jag vet inte vad som är vad av någonting.
svar som jag rett ut en gång tvinnas ihop med varandra och blandas med självhat, förtvivlan
och förvirring.




tjugoförsta dagen - snart dax för välling

tidig morgon, vart väckt i onödan men det gör inte så mycket.
är väl vaken ett tag och somnar väl lagom tills när det egentligen lagom att stiga upp.

har sett lite på en åsa-nissefilm, bland grevar och baroner.


girl, interrupted i afton på tv4.

23.10 är det girl, interrupted eller stulna år, som den heter på svenska på tv4.
väldigt bra film med så bra skåderspelare som wiona ryder, angelina jolie och
brittany murphy.
(jag har även läst boken skriven av susanna kaysen)





jag vill oxå ha så kort hår.
det går ju an om man är wiona ryder och mia farrow-snygg.



köpte i alla fall en film idag.

var i alla fall på ikea idag bland annat.
fann väl lite småkraft som skohorn och köksredskap av mindre storlek.

och så fann jag filmen, veronika bestämmer sig för att dö.
jag läste boken som den är baserad på för ett tag sedan och glömt av filmen
och fann den idag billigt.
boken är i alla fall väldigt bra skriven och ser väl fram emot och se hur de gjort filmen.


tjugonde dagen - snälla låt två veckor gå illa kvickt!!

nu är det kämpigt.
jag mår inte bra av att vara här.
känner mig på hoppad och iaktagen.
sen så är det säkerligen mig det är fel på och jag som tar saker fel.

jag orkar så inte med mig själv för det mesta nu.
tycker om att sova bort timmar så jag slipper mig själv vaken.
tycker om att läsa bort timmar så jag får fokusera på någon annan värld än min egen.
tycker inte om att vara här och känna mig förkrympt och oförstådd.

typiskt mig antar jag att känna allt detta.
stackars lilla djävla mig...

som sagt så är jag trött på mig själv..
så trött så gränslöst trött..



coraline av neil gaiman

håller nu på med att läsa coraline.
såg filmen för ett bra tag sedan och ville nu läsa boken.
inser nu att jag skulle gjort tvärtom.
läst först och tittat sedan.
men det spelar egentligen ingen roll. det var som sagt ett tag sedan jag
såg filmen och har den inte färskt i huvudet.
jag ser framemot att se den igen sedan efter jag läst ut den.
fast jag har den hemma så jag får vänta tills jag kommer hem med att se den.



imorgon blir det sovmorgon till klockan åtta. det ser jag framemot.
somnade idag på eftermiddagen. kanske från klockan fyra fram till åtta har jag sovit.
kännes för den skull inte att det är hopplöst att somna snart igen dock.

efter sovmorgonen bär det av till ikea. ska nog egentligen inte ha något speciellt.
det jobbiga är all mat och dylikt som finns där. har ögonen på mig tror jag och kan
inte gå och få upp det jag satt i mig hur som helst.

bra på ett sätt, dåligt på ett annat.


ponyo, ponyo!!

jag fullkomligt älskar denna filmen, ponyo av hayao miyazaki!!
miyazakis filmer är verkligen "mina" filmer.
om dess underbara musik av joe hisaishi.



gake no ue no ponyo
ponyo, på klippan vid havet

nittonde dagen - sugen på något men säger nej och inväntar lunch

jobbar så fort idag. kan det vara på grund av de två macchiato och café au lait och espresson som jag hällt i mig, eller så sitter det bara i huvudet.
det känns egentligen inte bra att dricka sådana drycker som inte är rent kaffe med allt mjölkpulver och sådant men men...

just nu är det perfekt väder till att springa i men det kan ju ändras till jag slutar jobbet.
jag har inte sprungit på hela veckan inte ens promenerat och det känns inte bra.
den enda lilla tröst jag kan känna är att jag rör väldigt mycket på mig på jobbet.


jag klarade av att avstyra en hetsning!!

fy vilken dag!

men

efter att arbetsdagen äntligen tog slut hade jag en enda tanke och det var att hetsa.
gick in i en affär. gick direkt till lösgodiset. plockade hetskt ihop en påse. kände att jag behövde mer.
gick till kakorna. kikade smått hysteriskt omkring i hyllorna efter något som skulle fylla i kriterierna.
vänder mig om och ser frukten.
tanke slår mig att jag kanske istället ska köpa något "nyttigt" att äta istället och inte hetsa.
sedan stod jag en stund som kändes som minuter. hur ska jag göra????
jag ställde försiktigt ifrån mig min nyplockade godispåse.
gick till vällingen. tog en vällingpaket, gick till nötterna och grabbade tag i en påse valnötter.
går till kassan och betalar, kvittot kan kastas.

när jag kommer ur affären känns det konstigt bra.
skickar ett sms till sambo om vad som nyss skett.
behövde väl visa för någon hur bra jag var just då.

det var en fruktansvärd dag på jobbet och jag var nära att brista i gråt många gånger.
jag vill göra så mycket, vara så duktig, vill att folk ska märka det jag gör, tycka att jag är bra.
jag vet inte varför jag är så noga med att just dessa människor ska tycka att jag är så bra??
eller inte just detta sättet känner jag igen hoos mig själv. tror jag..
blir frustrerad när det bara blir krock i min skalle.

jag lugnade mig hela dagen med att när jag slutat skulle jag till affären och köpa godis och sedan bara få hetsa och kräkas.

men jag behövde inte det!
jag behövde äta välling med valnötter och frukt, lägga mig i sängen och gosa med katt, se på film, sova lite.


sen vet jag inte hur denna dag kommer att sluta men jag måste, måste se till mina framsteg och inte bara snedstegen. det är något jag lär mig.




artonde dagen - trött så trött.

jag skulle bara vilja ligga i sängen hela långa dagen.
se på film, läsa, lyssna på ljudbok och gosa med katt och slumra till när jag vill.

men nu är det inte så.
jag jobbar och går upp tidigt, tidigt.
ännu tidigare idag för att köra sambo till kollektivtrafiken för idag ska sambo oxå jobba.
nu ses vi inte på cirka två och en halv vecka.

när jag slutar idag funderar jag om jag inte ska göra det ovanstående fast inte hela dagen utan bara det resterande av dagen.

jag känner mig extra sårbar och lynnig och maten är skitjobbig.

hungerflickan av hillevi wahl

har glömt att skriva att jag läst hillevi wahls bok hungerflickan.
den handlar om det som står på den, nämnligen matmissbruk, ensamhet och pappalängtan.
det och mer!
kanske en aning triggande i hetsningssynpunkt. det beror verkligen helt på.
den kan vara värd att kolla upp. bättre beskrivning av boken kan man kolla på
till exempel adlibris eller bokus istället för att jag ska skriva själv.
eller varför inte gå en sväng till biblioteket?


sextonde dagen - nyhetsmorgon i tv4

om man missade dagens nyhetsmorgon när de samtalade om självskadebeteende hos unga kan man se det om man klistrar in detta:

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1719804&selId=1.923808&currPage=1

tycker att sofia åkerman talade mycket vettigt och fint!

evert & jag.

ska sova straxt men sitter i sängen och lyssnar på
evert taube!
vilken karl ändå, att jag inte sett och hört.

ta er tid att lyssna på denna låt och följ med i texten.

den säger i alla fall mig massor!
jag kommer till insikt.
kanske att insikten bara håller i några dagar,
kanske bara tills imorgon.
men det gör inget för det känns bra nu!

 


så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
om blott endag eller två
så håll tillgodo åndå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden?
att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?
ja, vem har sagt att just du skall ha hörsel och syn,
höra böljornas brus och kunna sjunga!
och vem har sagt att just du skall ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga.

och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång,
så minns att snart klämtar klockan för dig: ding, ding, dong!
så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå,
så tag med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila för eviga tider!
men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals,
så kläm nu i men en verkligt sju-sjungande vals!
det är en rasande tur att du lever, min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
om pengarna tagit slut, gå till sjöss omigen
med karibiens passadvind kring pannan.
klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans!
så länge skutan kan gå,
så länge hjärtat kan slå,
så länge solen den glittrar på böljorna blå.


femtonde dagen - självskadebeteende i göteborgs posten.

var på biblioteket idag och läste massa tidningar.

i dagens göteborgs posten stod det om självskadebeteende.
det var oxå en stor bild med (se nedan) och jag kände mig på något sätt
lättad över att det var en "okej" bild, enligt mig i alla fall.
ofta har de riktiga bilder av självskadebeteende.
jag kan ej garantera att denna bilden nedan är triggfri för alla dock.

länk till artikeln:
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/viinian/1.411171-var-femte-tjej-i-nian-skar-sig

jag känner mig lite fånig när jag läser den.

imorgon kommer även bland annat sofia åkerman vara med i nyhetsmorgon i tv4 och tala om det.
såhär står det i tablån på tv4.se:

kl 6.42 Allt fler flickor skadar sig själva. SOFIA ÅKERMAN, LISBETH KNUDSEN och MÅRTEN GÄRLE diskuterar psykisk ohälsa hos unga.








http://www.gp.se/nyheter/goteborg/viinian/1.411171-var-femte-tjej-i-nian-skar-sig

femtonde dagen - ont i fot men dagen går fort.

mycket mer att göra denna vecka, härligt! då känns det som att tiden går fortare.

har fått ont i ena foten min, eller uppe på foten rättare sagt.
kan inte ha tofflor eller något som trycker på ovansidan.
så jag ska bege mig till skobutiken och se om de har något som skulle passa.

imorse skulle jag ta fem minuter extra i sängen var tanken men det tyckte inte von katt som
purrade och puffade. kanske inte så mycket utav kärlek utan mest kanske för att von katt var hungrig.

måste skärpa mig med att få rutin i dagboks och matkorten!!
någon som har något tips??

fjortonde dagen - sova

persiennen neddragen, gammal skrivbordlampa med skarpt ljus.
en och tjugo säng nära golvet. bäddad och rent men med främmande lukt.
katten och jag för oss själva.
göra oss redo att falla i sömn.


fjortonde dagen - minnenas television inspirerar.

nu är katt och jag framme och jag är väl redo för jobb imorgon.

ser på minnenas television på svt1. idag handlar det om inkallade i sverige 1941 eller något sådant.
jag blir så inspirerad att göra lumpen. fast helst hade jag velat göra det då världen fortfarande var svart och vitt.
visserligen var det bara karlar då, men det känns ändå inte så aktuellt.



härligt med dessa uniformer och ordning.



även idag är det härliga uniformer.
jag har många gånger varit lockad att kolla om man duger till det.
tänk att få vara med i marinen!

fjortonde dagen - relativt tidigt.

idag ska jag lämna hemmet igen för att fortsätta jobba på annan ort i tre veckor till.

jag ska ta det lugnt idag. igår vart lite hysteriskt.
det började smått med lite städning som sedan eskalerade och vart till något ohållbart för mig.

jag behöver inte städa så allt blir pedantiskt rent.


ska göra mig välling och sätta mig framför tvn och känna mig ledig om det går för sig.
ta kommandot över kaoset och lugna ner det.


trettonde dagen - huvudvärk men mycket gjort.

har frostat av frysen för första gången. det behövdes verkligen göras.
samtidigt lyssnade jag på åsa nilsonnes, smärtbararen.
kanske inte den bästa historien men väl värd att läsa/lyssna på.
begreppet mindfulness används och jag kom till en del små insikter.



huvudvärken för att jag sovit förlänge har inte släppt utan avlöses istället av att jag
ätit för dåligt tror jag.

försöker vara lite mindful i mitt mående.

trettonde dagen - hemma över helgen!

anlände hemma igår eftermiddag.

kändes konstigt. jag verkar ganska trög till att ställa om.
såg på film med sambo och myste, vi såg two weeks notice med sandra bullock och hugh grant
och den var inte jättrebra men ej heller jättedålig.
jag var så trött så det gick helt enkelt an.

steg inte upp fören vid runt ett.
men nu har jag äntligen tagit tag i dagen.
duschat, tvättar, diskar och allmänt plockar och fixar.
druckit två koppas espresso som en hjälp på traven.


tolfe dagen - solen skiner och jag är "instängd"

äntligen sista dagen på arbetsveckan.
det blir bara svårare och svårare att stiga upp på morgonen.
ändå så trivs jag oförskämt bra här på jobbet.

men ikväll ska sambo, katt och jag fara hem över helgen!!
jag längtar hem!!


jag ska läsa, tvätta, frosta av frysen och inte, inte, inte hetsa!!
sambo ska jobba så jag kommer vara mycket själv hemma.
känner mig smått efterbliven när det gäller maten.

igår gick jag för första gången i trekvartsärmat på jobbet, har annars mina långärmade sköldar som skyddar.
ingen sa något, fick för mig att en tittade ganska mycket.
men det är inte konstigt, absolut inte.

efter jobbet ska det badas om vädret och modet tillåter!! 

elfte dagen - orka hålla på att kräkas??

kräkts på arbetstid igen. det är inte okej någonstans..
egentligen inte okej att kräkas alls kan tyckas men verkligen inte på jobbet, tycker jag.

har sambo hos mig och det underlättar faktiskt. det måste jag erkänna.
alltså positivt enligt den "friska" sidan, den "ofriska" sidan tycker det inte.

igår var i alla fall en jättefin dag!! speciellt eftermiddagen.
jag måste bortse från matångest och stress som finns utan anledning.


nionde dagen - straxt lunch

arbetskamrat gick tidigare så här sitter jag själv och inväntar lunchen.
det låter som att jag inte gör så mycket på jobbet men så går det när man är snabb och effektiv..
har redan druckit fyra koppar kaffe för att hålla mig igång.
jag kommer att bli kaffehärdad när jag har slutat här.

idag är det tisdag vilket innebär att det är ett antal veckor utan självskadebeteende men jag har ju tappat räkningen. vet bara att det är ett halvår i augusti om jag har klarat av att räkna riktigt.

"råkade" ställa mig på en våg förut. jag dras till de som damm till en svart tv.
hade dock kläder, jeans och tröja på mig men siffran var inte upplyftande.
återigen så är jag medveten om att det är ett dåligt sätt att avgöra vikten.
tyvärr spelar det ingen roll i den ätstörda delen av hjärnan på mig.
så jag är väldigt opepp på lunch..

igår lyckades jag i alla fall fylla i dagbokskort, matkort och färdighetslappen.
måste fortsätta med detta och göra min läxa och träna mindfulness varje, varje dag!!


fortfarnade åttonde dagen - k r ä k s

spyr på denna dag bokstavligen.
jag kan inte se att det vore någon speciell anledning till att hålla på som jag gör idag.
allmänt förvirrad och jobbig.

röd i ansiktet av ansträngning
tårarna tillbakadragna i ögonen
snoret sipprande ner från näsan
en sträng med kräks pryder kinden
stänk av kräks i håret
svidande hals
besvikelsen som tjuter i bröstet


varför varför varför??

åttonde dagen - lite kvar av arbetsdagen.

businternetar på jobbet. bara jag hinner med det jag ska göra så.

vill ligga i solen och läsa och bli brun.
solen verkar lite försiktig men man kan bli brun genom molnen.

körde sambo till bussen imorse.
imorgon ska jag hämta sambo vid bussen.

katt är med mig nu.

jag tänkte på det att jag har slutat att självskada. snart är det ett halvår.
ska man fira det?
det känns så oerhört avlägset. från att ha varit vardag med blodfläckar och stygn till borta.
dock tar kräket vid där blodet slutade.
här på jobbet finns det dumma frestelser för mig. senast idag hade jag en liten hetssession med tillhörande kräkningar på jobbet...
jag känner mig svag som människa. att jag egentligen kan stå emot. att jag ger efter för gamla vanor. svagt.
får panik för att jag inte får upp allt.
får panik när jag känner "fettet" valka sig över byxliningen.
får panik att kräk har blivit en given plats i min vardag.


nu, återgå till arbetet.

sjunde dagen - bad, regn och stress.

har ändå haft en fin dag tillsammans med sambo.
umgåtts hela dagen och jag har försökt att bara vara!

har inte fyllt i dagbokskort eller matkort på en hel vecka...
det är illa så illa.

här är en för mig underbar låt!


sjätte dagen - ledig med sambo & katt.

har varit trött så trött idag.
sovit ute i solen och inomhus.

ska på en liten roadtrip sedan med sambo.

känns som att jag går på tomgång.
maten är jobbig och jag vill bara kräkas så fort jag stoppat i mig något men jag är bevakad.

femte dagen - straxt

är i sluttampen av arbetsdagen.
hela veckan har varit trivsam på jobbet. ska bli skönt att vara här i några veckor till.

i kväll ska jag hämta sambo och katt!
jag saknar katt mer än sambo men det får man kanske inte säga.
men det kan bero på att sambo har jag kommunicerat med under denna vecka, inte katten.

där jag bor nu känns det trevande och på gränsen att brista hela tiden.
jag känner mig iaktagen.
försiktighetsåtgärder är uppdragna till max för att vara på den säkra sidan.

efter jobbet ska jag leta böcker.
jag har redan förmånga men jag har en stor kärlek till böcker.

fjärde dagen - bordeline vs borderline.

blir så kluven. när jag delar med mig att jag har en diagnos.
jag tror inte att det säger så jättemycket om mig egentligen.
men när man får reaktionen att: "nää, det tror jag faktiskt inte att du har.
jag jobbade en gång med en kvinna som hade borderline och hon var så lynnig
i humöret och jag blev nästan rädd för henne många gånger".

jag vet inte vad jag ska säga om det.
alla med borderline är olika - ingen är den andra så lik.
sedan så finns de gemensamma nämnarna.

jag tycker inte att jag själv hakar upp mig så mycket på att jag har en diagnos.
i vissa fall kan det vara skönt, en lättnad på ett sätt att ha den,
i andra fall är det tvärtom.

men när människor som man bara känner ytligt kommer och förnekar att jag har borderline...
jag vet inte hur jag ska reagera. jag har fått diagnosen i alla fall tre gånger.
jag vill ju inte stå och säga och försvara att jag visst har emotionell instabil personlighetsstörning!
det blir lite konstigt.
men att människor ska hålla på att jämföra hela tiden.
är alla människor lika?
är alla cancerpatiener lika?

jag blir bara så trött på detta och vet som sagt inte hur jag ska reagera på detta.
försvara min diagnos eller bli glad att människor inte tror att jag är som jag är.
jag vet att när jag berättar vissa klasskamrater blir de förvånade.
sambo är inte lika förvånad och andra som står mig nära i uppväxt och så.

talade lite med sambo om saken. om sambo är skeptisk angående diagnosen.
sambo säger:
"jag vet inte faktiskt, det svänger en hel del , så ibland känns det som att det stämmer in och ibland inte.."

vad spelar då detta egentligen för roll?
för mig spelar det nog faktiskt roll.



tredje dagen - jag är dysfunktionell.

på jobbet var det okej.
inte på jobbet inte okej.

jag vet inte vad jag ska tänka.
jag beter mig fel.
jag är expert på att feltolka.
jag är alldeles för känslig. överkänslig.
jag kan tydlig aldrig ändras.
jag känner mig inte trygg.
jag vill gråta sönder mig men nu kommer inga fler tårar.
jag känner hur mitt självhat växer sig större igen.

andra dagen - öm av trötthet.

jag är trött, bedrövlig och vulgär i mina känslor.



jag känner förmycket, hur mycket är för mycket..?
det blir fullt i huvudet och sipprar ut på ett okontrollerat och besvärande sätt.

två dagar av veckan har gått. det börjar skära sig så smått.
jag är extra sårbar av för lite sömn och andra dumheter.

borde äta en banan men jag vill inte röra mig från min säng nu.
kanske att jag går och tvättar mitt ansitke som ser ännu hemskare ut i hyn nu.

jag är trött, bedrövad och ledsen. har ont i mig för att allt känns upp och ner.
förvirrad är ledordet för hela denna dag igenom och det gör mig ytterligare förvirrad och snart förtvivlad.
jag behöver nog bara sova...




slutet av första dagen.

sitter i min temporära säng och äter banan lyssnar på rasputina och känner mig misslyckad.
jag glömmer att tugga och sväljer. torka bort bevis, smörja torra huden på min hand.
skulle gått och lagt mig för en timma sedan för jag ska upp så galet tidigt.
det blir ingenting av allt.

bananskalet på bordet, slarvigt slängt.
bananen i min mage som sväller och känns obekväm och opassande.
imorgon är skalet mörkare och drar till sig småsmå flugor som kan flyga vid mitt öra då jag hör hur de
surrar, frenetiskt och retandes. för alla småsmå flugor hatar mig, för vad gör jag för nytta i världen.
bara när jag slarvigt slänger bananskal på bord och lämnar vattenmeloner framme på köksbänken.
jag känner mig som en sådan man undrar varför den finns.

patetiskt, frenetiskt, tyranni.


första dagen - här och nu.

första dagen på jobbet idag.
jag känner mig nöjd, inspirerad, motiverad och kaffedarrig.

jag hoppas och vågar nästan tro att dessa veckor kommer att bli bra.
jag klättrar nog allt snart från källaren, om än sakta så ändå uppåt känns det som nu.
sedan är vägen upp lurig och jag kan lätt glida ner eller till och med rasa nedåt men
det är det att ändå fortsätta att sträva uppåt.


är nu utan sambo och katt som for i morse.

jag känner mig just nu tillfreds med tillvaron.
det är läskigt att vara det oxå, när tankarna kommer att det kan gå i stöpet
lika fort så att man knappt hinner ana.
då gäller det att vara mindful och vara i nuet. här och nu!



klara färdiga...

färdigpackad känns det som.
det vart ganska mycket och det kommer jag att få höra när vi kommer fram.
de menar inget illa men jag tar det som kritik, det är nog skämtsamt.
men det är inte roligt. men nu förbereder jag mig..
inte, inte, inte sabba det första jag gör!!

inväntar sambo som ska komma hem alldeles straxt, sedan invänta
att sambo ska duscha, sedan fara.
katt ska oxå med. har ställt fram kattens färdbur så det inte kommer
som en chock, vet inte om det funkar på det viset dock.

nu hör jag hur bilen anländer.


hello packa.

hade sovmorgon idag för jag orkade inte stiga upp tidigt idag.
det får vara okej, jag hinner med det jag hinner med.
blir säkert mer effektiv med lite tidspress.
ska idag fara iväg till annan ort för imorgon börjar jag mitt sommarjobb.

de veckorna sätts tålamodet på prov, bland annat.
ska stiga upp riktigt tidigt varje vardag.
sköta maten och allt runt det.

just nu försöker jag packa och det är fånigt svårt.
hur mycket ska jag ha med mig och vilka klänningar?!

har börjat att skriva en lista över det jag ska ha med mig så kan jag bara så kan jag
bara hämta och stoppa i väskan seden är tanken.
det är egentligen igen stor sak.

nu kaffepaus!


förberedelser löser av varandra.

dagen har varit full med förberedelser inför att jag ska fara iväg och jobba
på annan ort.
har dock inte börjat packa än. det hinns med imorgon innan det är dax att fara.

stekte pannkakor, igen, förut. det gick lättare när jag hade min stekpanna som
man ska steka pannkakor i och inte det andra som man inte ska göra det i.
känns som att hela dagarna bara är att göda mig.
drabbas ibland av småsmå paniktankar, de måste man slå ner så fort man märker av
de, så att de inte växer och blir större.



sommar sommar sommar!

lyssnar på sommar i p1 med eva gabrielsson, solen skiner och jag har
varit ute i den gassande solen tills svetten blev likt pölar runt mig.
hann ta en snabb dusch i en av låtarna. nu sitter jag och äter vattenmelon
och njuter av the whores hustle and the hustlers whore som är en av låtarna
som eva gabrielsson valt till sitt program.



13.00 i p1 sänds sommar, kan även lyssnas på www.sverigesradio.se
lyssna! du kanske tycker om det även om du inte tror att det är en "intressant"
person som du inte vet något om.

lady gaga och obehagliga kroppen min.

lady gagas fashion, riktigt svänigt!



annars känner jag hur min kropp växer och hur fettet "sväller".
sambo säger att så inte är fallet, jag säger att en som ser en varje dag inte kan yttra sig.
det är hårda bud i mellerud.
någonstans vet jag att jag inte inom en snar framtid kommer att behöva en skylt med bred last
textat stort och svart.
men det där någonstans finns inte alltid tillgängligt.

igår lyckades jag i alla fall att inte kräkas upp något även om de tankarna var väldigt centrerade!

ska träna nu på morgonen, kanske sista gången innan jag ska iväg och jobba.
då får det bli promenader och kanske lite löpning för att hålla igång konditionen och kroppen i övrigt
innan skolan åter börjar för min del.

ingen hets och ingen grillning.

träning på förmiddagen och stranden resten av dagen.
vi kommer hem och är helt slut.
sambo sover fortfarande.
vi skulle ha grillat och haft mys, men det blir inge med det...
så är det.

nu ska jag läsa så jag läser ut boken någon gång.
det börjar bli lite trög att läsa med all fakta men jag tror allt att det är värt det.
den har öppnat mina ögon men jag köper inte allt hon skriver dock.
det blir en svår balans vad man ska ta till sig och inte.
och om man inte akn ta till sig det ena, vad säger då att man kan lita på det andra..

jaja, inte tänka så mycket och bara göra.

förresten så kände jag att jag skulle hetsa, men sedan när jag verkligen kände efter så kände jag, nej.

mattillåtet - en praktisk vägledning för dig som har en ätstörning

detta är boken som både skapar förvirring och kunskap i min hjärna.

mattillåtet
en praktisk vägledning för dig som har en ätstörning
av gisela van der ster


pannkakor med alla byggstenarna.

nu är jag i full gång att steka pannkakorna.
pannkakor med det kroppen behöver.
kolhydrater, protein & fett.
ja, jag läser en bok som just nu har stort inflytande på mig.
om ni inte vet får ni reda på det i nästa inlägg.


håkan med pepp.

behöver lyssna på peppande musik, i ren desperation vart det håkan.
jag blir förvånad och faktiskt ganska peppad.




efter en så bra dag som gårdagen var igår sov jag jättetungt.
vaknade inte när sambo for till jobbet utan vaknade av mig själv vid nio.
gick upp och åt lite filmjölk med müsli för magen var så hungrig.
låg och läste tills katten och jag beslutade för att ha en gosig morgon och somnade igen.

vaknade av att sambo ringde från jobbet. det har blivit många samtal på senaste för att
bara kolla vad jag gör och hur jag mår.
jag vet att det är mitt eget fel att jag har en telefonövervakare.
orkade inte svara när det ringde, visste inte då att det var sambo utan såg det sen.
men bestämde mig ändå att det var dax att stiga upp, solen sken ju i alla fall.

har nu vispat ihop en pannkakssmet som ska stå till sig.
snart kommer sambo hem.
har varit ute och läst i solen men det vart smått olidligt varmt.

RSS 2.0