varning för mina självskadetankar längre ner.

det är detta med att jag känner att jag är påväg nedåt.
jag känner mig trött och slö. ointresserad och hade bara kunnat ligga och stirra i taket.
men istället så går jag till jobbet (som att jag har något val) och sysselsätta mig.
nu är det inte långt kvar tills jag börjar skolan och då vill jag vara fit for fight!

inte som förra skolstarten vara ett ångestknippe med ständigt gråten i halsen och bandage likt sköldar.
men jag tog mig upp. uppåt sakta men säkert.
och nu är min lilla klass mer medveten om hur det står till med mig. någon vet mer än andra.
och det är läskigt men kanske nödvändigt. vi ska ändå arbeta tätt, tätt ihop och måste orka hela vägen.

denna skolstart vill jag vara redo från början!!
rädslan slog mig så hårt i morse att det ska bli lika hemskt.


jag har inte tagit någon vid-behovsmedicin på länge. eller inte sedan senaste överdosen.
jag tog inte med mig något alls hit, där jag för tillfället bor, det tror jag var väldigt smart även om
jag inte varje minut känner så, så vet jag att det ändå är smartaste valet. hoppas jag..


varning - självskadetankarna mina!


idag kom många läskiga tankar, en av de var att jag lika gärna kan skära sönder mig,
för att det inte spelar någon roll för mina armar är redan förstörda.
jag kämpade att finna min visshet och inse att denna tanken inte är sanning.
det spelar roll. det spelar stor roll.
jag gör inte detta längre. jag behöver inte det.
många likande tankar kommer att komma upp i mitt liv, det får jag leva med.
det måste jag lära mig att hantera.
det är inte lätt, men det är ingen som har sagt att det ska vara det heller.


så som min sommar var förra året är inte hållbart.
jag är rädd att falla dit igen, det är bara jag som kan se till att det inte blir så.
det är ytterligare något som är läskigt. det hänger på mig.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0