morgon, eller snarare förmiddag.
fick ett bryt på mig själv igår kväll. orkade inte med mig och ville sova på soffan.
behövde vara ifred och bara få andas.
sambo får bryt på mig för det.
det går inte så bra med balansen.

har mumlat några ord till varandra.

solen skiner inte vilket jag hade hoppats.

grannen är fruktansvärt irriterande med sitt ombyggnadsprojekt.

jag ska äta frukost och andas mot smärtan.

for med tåg till psyk idag, det gick bra, bara lite smått hysteriskt från min sida,
men jag löste det med lite hjälp.
nu ska jag inte tillbaka fören i augusti.
härliga sverige som dör när sommaren kommer.
men det är klart att människor ska få lov att ha semester.

var kämpigt att göra en kedja efter överdosen när man inte minns saker.
hon ville att jag skulle anstränga mig lite för att komma ihåg...
det gick inte små mycket bättre för det.


mellanmål på tågperrongen.

imorgon ska jag fara med tåg till psykologen, sista gången innan semestern.
känns som den timman inte kommer att räcka till.

annars är det sista veckan som ledig.
ska hinna göra pannkakor och tvätta massor. ha mysdag med sambo på onsdag.

nu ska jag dricka mitt blåbärste och ta jättenattljusolja i kapslar.
hålla mig i schack.

ja, då har jag väl brytit ihop en smula då måste det vara nu jag ska
komma tillbaka...
ångesten är konstant. tankar om mat och vikt upptar mest. oro inför
det mesta ligger och gnager.
så hur ta tag i detta?

en del.
jag städar. jag städar bland alla djävliga mediciner jag fått utskrivna.
utskrivna i ren desperation?
men för mig är det inte lösningen på något. det kan vara en hjälp,
en knuff uppåt, men det är ingen lösning, för min del.
alla starka mediciner som jag fått i blandad cocktail som förvånat
alla nya läkare som i sin tur ändrat. jag var för avtrubbad för att inse.

har slutat med de starka medicinerna, jag mår inte bra nu men jag
måste nog våga känna för att kunna ta itu med mitt liv.
detta anser jag inte jämt. när det är som hemskast vill jag ha de vita
tabletterna för att döva. men sedan kommer det ändå tillbaka.

så jag rensar ut alla mediciner som jag inte längre använder.
jag håller kvar den dagliga medicinen jag har för att inte störtdyka nedåt.

jag har alltså inte ordinerat min egen medicin utan kommit fram till den
medicin och dos som jag har nu med min läkare.
vill bara poängtera det.

det har varit smått hysteriskt i mitt huvud som hoppat ut och gjort oreda.
tabletterna som vart förmånga gör mig fortfarande knäpp i huvudet.
tog fel på dag till psykologen, trodde det var idag och skulle fara med min mor dit,
för jag flydde dit igår med super huvudvärk och kräktes i bilen men hade som tur
en kräkpåse i beredskap. så en kvart innan mor och jag skulle fara så såg jag att det var
imorgon jag ska vara hos psykologen.
jag hatade mig själv massor men egentligen så var det inte så farligt för vi skulle ändå
iväg och ha en dag med varandra.
när jag kom hem hade jag glömt ta med mig nyckeln så vi fick fara till sambos jobb och hämta.
egentligen inte heller något större problem. egentligen.
nu har mor farit och vi har haft en mycket bra och trevlig dag tillsammans med mycket prat.

vi var på ett köpcentrum och inhandlade långärmade tröjor till mig som jag kan ha på
sommarjobbet som börjar på måndag.
i alla fall första veckan så orkar jag nog inte med att visa, sedan får jag se.

jag känner mig helt instängd i mig själv.
sambo kommunicerar genom sms.. jag vill skjuta mig lite lagom..

jag borde ta en lång promenad.
har sovit massor nu.

ätit förmycket müsli med mjölk som jag vill kräkas upp.

orkar inte vara mig själv alls just nu.
längtar efter nya tabletter att fylla min kropp med.

vart ska jag börja...

tablettknaprandet slutade med att kartorna tog slut.
resulterade i ambulans till sjukhus.

nu är jag hemma igen.

mår jag bättre? nej.
mår jag snarare sämre? ja.

vill sysselsätta mig, göra någonting. men vad??

sambo har blivit förkyld och beter sig som döende.



för mig bort härifrån, från förnedringen och vanäran!

skakig och varit hysterisk.

jag förbannar bilen!

uppe på allt detta så drömmde jag, bland annat att:

vi satt några vänner och pratade. vi pratade om vad vi hade för första intryck
eller liknande.
i alla fall så var det svårt för de att få fram vad de tyckte om mig förr.
det var för att de tyckte att jag ofta lukatde svett och var små tjock.
de hade tisslat och tasslat med varandra och sagt till varandra i stil med att,
har hon inte gått upp väldigt i vikt.

så jobbigt detta var. men det var ju bara en dröm(?).

det hade varit så mycket bättre om jag hade isolerat mig en smula igår, på ett sätt.
igår.. jag vet inte vart jag ska börja.
jag säger helt enkelt som så att vi var ute några stycken och jag hade
redan bestämt mig dagen innan att inte dricka alls!!
när jag sitter där då... ja..
det vart ju inte bara det som var i vinet, shotsen och ölen utan det vart ju en crepe
som jag, då, medvetet valde att äta, sedan påvägen hem så går vi in på burger king,
de ska ha hamburgare och helt plötsligt står jag med en glass i mina händer.
denna glass småhetsas och kräks sedan ut när jag kommer hem.

jag vet inte vart jag ska börja, i min besvikelse eller ångest...

en enda djävla vecka utan "onyttigheter", en vecka, sju dagar...
det som späder på det hela att innan jag somnade så började jag
redan planera en hetsning idag. oh my!
för då gick tankarna lite som så att om skadan redan är skedd så..
nu känner jag snarare att jag vill minimera skadan så mycket som möjligt.

det positiva är att jag hade en trevlig stund med mina vänner.
dock pratade jag som vanligt för mycket.

men nu! jag måste vara stark!! fortsätta veckan som om detta inte skett.
inte hetsa och inte kräkas.
fan vad jag lindar in mig i dumheter och jag är besviken och arg på mig själv
och skäms helt galet mycket.
och så denna ångest. ångest över något jag själv skapat.

inte slå på mig mera för detta egentligen för jag har slått tillräckligt med det jag har gjort.
skett är skett.
men magen känns ännu mer svullen nu och jag känner mig tillbaka på ruta ett, så att säga.

detta var ena boken som min psykolog tyckte att jag skulle läsa:
ät allt! hellre nästan rätt än exakt fel av gisela van der ster wallin
& anna-carin e lindskog.



vad tyckte jag om denna då?
ja, vet inte riktigt egentligen. vart mest förvirrad kluven.
när jag kom till kapitlet om att äta vegetariskt eller ej vart jag väldigt
skeptisk. men jag läste lydigt vidare utan att lägga någon större vikt på det.
de menar på att man inte ska bry sig om allt som alla tidningar skriver om
dieter och dylikt. att man inte ska tro på allt som skrivs om kost.
att man ska vara observant och kritisk.
det första jag blir är att bli kritisk mot deras bok.

jag har nu oxå fått för mig att jag har saltbrist.

men det är en intressant bok för alla, inte bara ätstörda.

det är en tunn bok med stor text och pedagogiska bilder så den tar inte många
timmar att läsa igenom.

hej och välkommen till min matblogg!!... nääääj!!
så är det inte. sen kan jag inte komma ifrån allt detta med mat när
det är som det är i min skalle.

har i alla fall rört ihop lite hommus till mig, ser ej så smarrigt ut dock.
jag försöker finna andra saker att äta än mest bara massa sallad hela tiden.
sallad är det som föder minst ångest hos mig.



igår var jag och yogade och gjorde det som jag mår bäst av att inte göra,
väga mig..
detta resulterade i massa ångest och paniken bara växte.
jag har ändock klarat av att varken hetsa eller kräkas!
men djävlar vilken slagsmål det är i huvudet!!

sedan på kvällen fick jag min mens (som ter sig väldigt underlig) och av
det kan man ju bli svullen och vätskefylld. jaja, skönt med bortförklaringar,
eller orsaker(?)

tog sömnmedicin för att få somna och inte ligga och vrida mig i tankar.
är nu helt dimmig i skallen. vaknade sent och orkar inte med morgonpromenad, även om det nog är det jag behöver.

har ätit frukost och ska straxt iväg.

jag lyckades ta mig ut på morgonpromenad.
min första tanke när jag vaknade var:
det blir i alla fall ingen promenad idag..
men jo! det vart det.
jag känner mig nöjd och har håll i sidan.



hela himlen var totalt blå!
(börjar nynna i mitt huvud på, himlen är oskyldigt blååå,
som ögon när barnen är små. att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.) ojoj.. hur ska detta sluta..


kände mig ganska mindful när jag kände in morgonen.


tänk vad vinklar kan göra mycket.

nu blir det dusch och städa undan i köket sedan frukost.
jag vågar nästan tro att jag börjar få rutin igen.
i alla fall tills det börjar regna och morgonpromenaderna får
sig ännu ett hinder. en utmaning i så fall?

igår kväll berättade jag för sambo, i princip allt.
brevet vart aldrig sett men blev som en förberedelse för mig.

jag känner att det var bra att ha berättat, det vart nog lite mycket information
på en gång för sambo, men bättre allt än inget?
om jag ska sluta med detta självdestruktiva beteende måste jag kanske ha en liten polis
här hemma som har koll.
jag är beredd att testa det, även om det är skamfyllt, utelämnande och skrämmande att tala om detta.

mitt mål denna veckan att inte äta något "onyttigt" (jag måste sluta kalla det så, det är inte så att man avlider om man äter det i måttliga mängder, för mycket, för lite skämmer allt.) denna veckan.
och att verkligen vara noga med frukost, lunch och middag och alla dessa mellanmål.
frustrerande och galet svårt men för det sagt inte ogenomförbart!

nu är peppen hög och det gäller att ta till vara på den för den försvinner så lätt i detta fall.

 

kämpigt men mycket givande hos psykologen.
fick två boktitlar som jag skulle låna och läsa.

laddade upp med bananer och en smoothie att äta efter besöket för att sedan
fara och handla.

när jag kom hem var det dax att äta igen.
detta åt jag då:
koktfärskpotatis i hemgjord vinägrette, blandad sallad, tomat, gurka,
purjolök, bönor, keso och solroskärnor.



jag tycker det är jobbigt att lägga upp en bild och visa vad jag ätit.
ändå gör jag det. jag arbetar med mig själv.

har påbörjat ett brev till sambo om min ätstörning.
sju rader hitintills.

känner hur magen putar ut när jag sitter ner, får påriktigt panik..
känner maktlöshet när jag inte borde eller orkar träna på grund av förkylning.
detta leder till att jag inte vill äta någonting.
det i sin tur kommer med stor sannorlikhet till hetsning och kräkning.
det jag inte ska göra denna vecka.

jag var dum nog att kolla mitt bmi, vet dock inte min vikt nu utan när jag vägde mig senast.
det gjorde mig ej bättre till mods.

fåniga siffror som ska tala om för mig hur jag ska känna. istället för att vara här och nu, känna efter i kroppen.
det gör jag visserligen och min mage är tjock..

vart tog min pepp vägen??

ska straxt iväg till invidualterapin.

sovit förvånansvärt bra.
näsan börjar bli bättre, dock börjar halsen att göra ont igen.

ny vecka, ny planering.
jag har införskaffat en liten magnettavla som sitter på kylen.
där skriver jag ner min veckas planering.



utomhus skiner solen redan och jag ska allt ta en promenad.
en liten försiktig promenad.
efter det en lång och behövlig dusch.
sedan frukost, känns lite jobbigt men göras ändå.
förhoppningsvis kan jag sitta ute och läsa och få lite färg.
förra veckan på dbtn så var jag väldigt förkyld och då säger en
av de som håller i det:
-ja, du ser väldigt blek ut.
saken är att jag har sedan barnsben fått höra det vare sig jag varit sjuk eller ej.

jaja, känner mig ganska pepp på dagen, veckan som kommer.
jag ska försöka att denna pepp håller i sig.

har inte gjort mycket idag, vilket var meningen.
sovit bort massa timmar nu i eftermiddags, bra för att jag slapp vara vaken, dåligt för att jag kommer inte kunna somna inatt.
ta det onda med det goda?
sen så drömde jag hemska drömmar och vaknade svettig och illamående.
vaknade av att sambo ringde hem från jobbet.
jag var lagom trevlig.. eller så var jag inte trevlig alls.

har hetsat idag.
funderade på att skriva ett brev till sambo och berätta allt.
sedan hetsade jag igen och ångrade mig så det vart inget brev.

mitt mål med nästa vecka är att inte kräkas en enda gång!
och då alltså indirekt inte hetsa en enda gång.

jag blir tokig av allt detta ätande!!

min "läxa" är att äta frukost, lunch och middag med 3,5 till 4 timmars mellanrum.
gärna massa mellanmål emellan oxå.
tänk att det låter så lätt när man sitter där och ska komma fram till hur jag ska
ta tag i detta.
min mage känns konstant svullen. även när jag struntat i "läxan" och kräkts upp allt
för att få känna min tomma smala mage.

när jag börjar äta var fjärde timma så känner jag mig konstant hungrig, eller
i alla fall sugen på att äta något.
det är väl min kropp som försöker säga mig någonting.

nu när jag är förkyld kan jag inte träna heller och det gör det ännu jobbigare.
jag vill bli frisk så fort som möjligt och då behöver kroppen energi för att bli det.

jag talade om för sambo i tisdags att jag är ätstörd, att jag har diagnos hos doktorn.
det kom ju inte som en total överraskning men nu har jag sagt det jag varit så rädd
för att berätta.
dock har jag inte berättat att jag hetsar och kräks, inte rätt ut i alla fall.

straxt ska jag äta min heliga gröt, men inte ens den känns okej att äta längre.

det är mörkt..

jag blir triggad.
både min självskadebenägenhet och mitt ätstörda.

stå emot!

det är det ena jag kan säga till mig själv.

andas!

det är det andra jag kan säga till mig själv.

vad gör man sen då?
om det inte hjälper.. finna vissheten?
allting ligger ju hos mig, hos mig och min styrka.
jag är en idiot om jag börjar att självskada igen,
i tisdags var det 20 veckor.

jag känner mig som  en idiot när jag håller på att kräkas när jag har ätit "förmycket".
jag känner mig som en idiot när jag hetsar som en galning tills jag inte får i mig mer
och sedan njuter av att kräkas upp det till att sedan känna mig så hopplös och hjälplös
att jag bara vill falla ihop på golvet och gråta.

i tisdags kom jag fram till att min hetsning är i exakt samma mönster som
som mitt självskadebeteende var.
tanken har slagit mig många gånger att jag byter ut ett självdestruktivt beteende
mot ett annat. men inte på det här sättet.
nu känns det självklart och konstigt att jag inte insett detta tidigare.
att i de stunder jag skulle ha självskadat hetsar jag nu istället.
planerar det på samma sätt.

jag känner mig verkligen äcklig och störd.

försöker verkligen att ta tag i detta och tar till vara min kunskap om mig själv.
men när jag misslyckas dagligen inser jag vilken stark kvävande hand denna
ätstörning/beteende är. att jag inte har kontroll..

 

 

 

jag är så medveten om att detta är ett så värdelöst instrument, vågen.
den säger egentligen inte mycket.
siffrorna som visas beror på så mycket.
om det är morgon respektive kväll, om man varit på toaletten, ätit, menstruation,
muskler väger mer än fett.. och så vidare.

men ändå så styr dessa siffror mig. min ätstörda del av mig.

jag vägde mig i början av maj, sedan kom en vän till mig och jag överrens om att
jag inte skulle väga mig fram tills skolan slutade.
jag har ju som tur är, för det skulle inte vara hållbart, ingen våg själv hemma.
utan det blir ju på gymmet som jag får bestämt gå förbi vågen. ibland blunda
när jag går förbi den i svagare stunder.
jag lyckades stå emot frestelsen att väga mig hela den tiden vi hade satt upp.
men sen, det gick inte längre just då och jag ställde mig på vågen,
exakt en månad senare. då visade siffrorna att jag hade "gått upp".
då var det mycket som sprack för mig.

jag vet med mig så väl att jag borde strunta i dessa vågar.
nu har de siffrorna etsat sig fast i mitt huvud och jag kan inte släppa det
fören jag gått ner "tillräckligt".

jag skrev om två böcker jag läst nu i sommar.
den ena är denna:
veronika bestämmer sig för att dö av paulo coelho.
man fick med den om man köpte tidningen plaza kvinna.
jag köpte tidningen för att få boken.
jag tyckte mycket om boken, den satte igång tankar i andra banor.
satte lite fler dimentioner på mina tankar.



andra boken som jag läste ut idag är ingmar bergmans ansikte mot ansikte.
det är alltså ett manus till serien ansikte mot ansikte där liv ullman som ni ser
på bilden spelar huvudpersonen.

det är klart att det har hänt massor. bara en enda dag är fylld med så mycket.
om jag bara kom ihåg lite mer än vad jag gör.

jag har en bra grund i alla fall.
beskeded som har gnagt har svarats på och det vart ett ja!
så jag vet vad jag ska göra till hösten, underbart!
om några veckor, börjar jag mitt sommarjobb på annan ort.
bra med pengar och jag ska passa på att läsa massor i sommar som jag brukar.
har redan läst ut två böcker.
jag självskadar inte längre och det känns som jag klarat av några svåra prov.
jag klarar av att stå emot(?).
har nu ett busskort så jag kan ta mig till vänner runt omkring så jag inte skärmar av mig helt.
mitt gymkort används flitigt förutom nu när jag dessvärre har drabbats av en förkylning.
men det var längesedan jag var sjuk så det kan jag väl ha lite tid för.
jag tackar min kropp för att jag slapp sådant när jag var mitt uppe i projekt där förkylningar
och dylikt hade varit förödande.

det mindre stadiga är väl en del oxå visserligen. men just nu ser jag det stadiga
och får utgå därefter.

härliga dbtn som hjälper mig mycket. jag försöker läsa mycket om mindfulness
och försöker att vara det så mycket jag gitter med.

jag har mått ganska okej, lite väl mycket neråt ibland men inget självskadebeteende!!

min dator kapitulerade så nu har jag äntligen skaffat en ny och kan skriva här igen!

dolt nummer som talat in på mitt mobilsvar, psykologen sjuk idag - inställt.
det var väl det som jag hade på min att göra lista, jag blev ledig...

kämpigt att vara mindful. tar emot att öva. och alla dessa papper som ska
fyllas i. det hade varit lättare om de fick ligga framme. men för mig får de inte det.
jag vill inte att sambo ska se. jag orkar inte.
sambo inte förmyndare?

sängen är som en magnet. stå emot. göra saker. jag orkar inte. eller?

för igår var jag och tränade och det behövde jag!

beskedet ligger och gnager. ett ja eller ett nej.

jag fick höra att det var mycket moget av mig att besöka psykakuten igår innan något gick snett.

är inte riktigt stabil.
inväntar ett besked om vad som sker eller inte sker i höst.
maten gör mig smått galen.
är ganska mycket borderline just nu.

ska i alla fall iväg och träna straxt.

det är vakuum, tomhet blandat med annat.
nej, jag får inte ihop det.

tror att jag fått ihop dagen så att det viktigaste hinns med.
nu har jag mindre än en timma på mig att göra mig något presentabel.
hittar inte mitt oribbade vita linne så nu är jag arg och på bristningsgränsen.
verkligen de rätta saker att få spel på...
ska testa med ett annat linne så får jag se om jag överlever.

igår köpte jag ett annat än det jag brukar för att det fanns inte helt enkelt.
ska se om det är lika gott, vart skeptisk redan på doften men jag ska inte ta in det och känna hur det smakar.

fick en cirkel av det jag håller på med, min ätstörning.
fick beröm för att jag fyllt i korten, jag undrar om det är något lur med den berömen.
fick tre läxor, hoppas jag hinner göra de innan jag glömmer av de.
nästa gång ska jag inte bara ta med mig min anteckningsbok utan även skriva i den.

jag ska äta frukost, vilket jag är bra på. jag ska äta, om än lite, så lunch och middag med
alla dessa mellanmål emellan.
det låter ganska lätt, jag får se om det är det.

nu ska jag röja i köket.
ska på tillställning i eftermiddag/afton.
står i valet och kvalet hur jag ska göra sedan, om jag ska störa stackars sambo
som får hämta mig, vilket är bäst för mina nerver eller om jag ska sova över hos vän.
det sistnämnda skapar en massa omständigheter.
så det blir kanske det de lutar åt.

nu har jag visat mina armar öppet varje dag det är såpass varmt att kortärmat gäller.
tänker inte så mycket på ärren som det är nu.
eller jag tänker på de, men de är inget hinder.
sedan så är jag väldigt skör i det men jag känner att det läggs på mer om än tunn tunna lager
allt efter som jag visar armarna.