är väldigt ynklig idag. började nästan gråta för att sambo skulle iväg
och jobba förut. har tröstat mig genom hets. känner mig helt trasig.
har sett på film, men det är svårt att koncentrera sig.
jag orkar inte göra något idag, sambo sa att jag inte behövde det heller.
att jag hade gjort så mycket i fredags och igår. jag har svårt att hålla med.
men orkar inte så mycket. känner att det börjar gå mycket nedför.
blir kanske bättre av att få gå i skolan nu i veckan.
kokar morötter nu och ska starta en ny film.
sedan måste jag träna, har inte gjort det på två dagar. om man inte ser
till att hushållssysslor är en slags träning.
efter det ser jag så framemot en varm rengörande dusch.
mitt hår är fett och jag går fortfarande i nattlinne.

fick denna reklamen i brevlådan häromdagen.
fick sjuk ångest av den..

somnade till slut igår. vaknade vid fyra och gick och lade mig i sängen med sambo.
jag hade alltså legat i soffan i vardagsrummet för att inte störa sambo som skulle
upp tidigt idag. frös så med bara en hello kitty filt över mig.
jag ville slingrat med sambo men rädd för att väcka.
en gång när jag gosade på sambo en kväll så hör jag ett fräsande: jag måste
faktiskt sova!! så jag fick inte pussa på pannan och klia på ryggen.
dagen efter förklarades det att sambo inte hade varit vaken när detta uttalande
skett och kunde därför inte stå till svars. jag inser det, men är nog lite på min vakt.

mitt syskon orkar inte med mitt psykeri.
vill inte höra om mina turer med psyk eller mediciner.
inte mitt mående.
jag får inte klandra.
men jag blir ledsen. jag har inte ens berättat allt. inget om mitt
självskadebeteende eller något sådant.
men jag får inte klandra.
min sambo har det svårt oxå. det gör så ont att se.

har försökt att sova.
ångesten gnager i mig, hårdare och hårdare.
igår slutade jag med en av mina mediciner.
inte för att det har med mitt mående att göra nu.
minns inte om jag fick en tid till psykläkaren eller ej när vi talades vid
sist, får kolla upp det på tisdag när jag ska dit.
mitten av februari sa vi för att se vad som sker nu i och med utsättningen.
jag tycker det är så oerhört svårt att känna, hur mår jag med den här medicinen?
hur mår jag när jag inte tar den medicinen? osv.
tänk om man bara kunde lämna ett blodprov så kan man se vilken medicien som
är bäst för mig. en naiv tanke, jag vet.
vill just nu bara gråta, det går inte så bra.
jag vill låta mina armar göra det åt mig. jag måste säga nej.
vill så att mina armar ska se någelunda ut till sommaren.
det hänger på mig, bara mig om det kommer att bli så.
det gör så ont i mig så jag kommer vika mig och ta lite tabletter.
är det att ge vika?
imorgon blir det mer städning, mer tvätt som ska tvättas.
ska damma och baka den där förbannade pajen.
fast det är inte pajens fel att jag inte vill äta den.

blev väldigt produktiv senare när jag kommit igång.
fyllde hela fyra ikeakassar med skräp som skulle
till återvinningscentralen.
tvättar för fullt.
städat i garderoben, rensat lite till och med.
rensat kylen.
städat i medicinskåpet.
ringt och sagt upp min prenumeration på topp hälsa.
ja, och mer därtill.
nu ska jag ta med pantburkar och flaskor och panta.
det är sambo som dricker så mycket läsk.

jag hatar smutsiga kläder. känner hur äcklet i kläderna sprider sig över mig.
fläckarna fläckar av sig till mig.
den kvava lukten som tynger ner mig till golvet.
jag ska tvätta ihjäl mina kläder. bort med allt smuts och äcklighet.

steg upp vid åtta. åt lite frukost och var vaken en stund.
sen kom tröttheten och jag gick med hasande steg åter till sängen.
jag sov och drömde jobbigt. vaknar och somnar om tills klockan blir halv ett.
vill hetsa och blir extremt produktiv när det kommer till det.
hetsar det onyttiga och sen.. ja, hamnar där jag hamnar efter onyttighetshets.
får panik att allt inte har lämnat min kropp.

ser allt stök i lägenheten. jag vräker ner disken i diskmaskinen och startar.
får besök imorgon, då måste det vara hysteriskt rent och ordnat.
önskar att badrummet varit ljudisolerat.
ska bland annat äta paj till efterrätt. det vill jag inte ha i mig.
kan inte, inte äta det heller.
åh dagens i-landsproblem!! boohoo på mig..

om jag hade gått ut en timma tidigare än vad jag gjorde hade jag fått
solsken i mitt ansikte och en blå himmel att gå under.
men jag låg och myste i sängen istället, slumrade lite.
ångrar mig såklart men just i det ögonblicket jag befinner mig i sängen
finns inte den ångran.

ska träna med wii active nu. ska iväg ikväll en stund men jag måste
hinna med min träning.
vägde mig igår och det var inte bra.
sen är det svårt att väga sig på kvällen. det är så många olika faktorer
som spelar in. detta intalar jag mig i alla fall.
skulle vilja väga mig på morgonen, men att starta wiit varje morgon innan
skolan känns opepp. kanske får ge sambo the puppy eyes.
får komma på ett så bra argument till varför vi ska skaffa en våg.
eller bara helt enkelt skaffa en helt själv!! wow.
å andra sidan så håller jag på med mitt måttband.
apropå det så är det nog dax igen att mäta.
får göra det imorgon när jag är ensam hemma.

nu: wii active!!

vart påkommen igår med att jag skadat mig av sambo.
blir upprörd och vill vara ifred.
ser det som att det är min sak vad jag gör.
jag har fel.
sambo ville at vi skulle prata om det som hade hänt.
jag ville sova, hade tagit mina tabletter.
jag hade gått och lagt mig och sambo gick ut efter en stund.
då ville jag skära mig ännu mer, mer, mer.
enda anledningen till att jag inte gjorde det var för att jag inte visste hur
länge sambo skulle vara ute. 
tog en tablett till istället.
jag hoppas jag bara somnade. märkte inte när sambo kom och lade sig sen.

ställde klockan lite tidigare till i imorse.
skolpeppen är välkommen att komma tillbaka nu.
jag har väl skrämt iväg den.

"upp som en sol ned som en pannkaka"
beskriver mig nog ganska bra ibland.

tar några tabletter och försvinner för några timmar.

gå alltid ut själv på promenad!! om inte, ta med ipod och nycklar!!

började lite segt men sedan blev det bara bättre.
min braläkare ringde och talade dock om att mitt järnvärde var lågt.
ska dricka blutsaft och äta triobe igen.

sedan hade jag utvärderingssamtal med lärare.
gick såå bra.

hade möte med lärare om det projektet vi håller på med.
gick oxå såå bra.
såå pepp.

min fina vän ringde mig.

ska ta en promenad nu och sedan wii activeträna.
igår var det vila på wiit.

det mullrar inuti mig nu. som att jag måste finna saker som kan dra ner mig.
får inte känna mig nöjd och glad.
som nu har jag ätit och känner mig tjock.
borde laga lunch till skolan. baka bröd.
städa bort allt smått som ligger och skräpar.
mer mera med mera med mera.
vill bara att dagen ska vara slut på ett sätt.
på ett annat sätt inte, för då blir jag sjukt stressad.

först: promenad. andas.
sen: wii active

har försökt att sova länge nu.
det gick inte att ligga kvar i sängen och störa sambo.
känner hur huvudvärk börjar komma.
jag-har-ätit-förlite-huvudvärk.
kära sambo hade gjort onyttigheter som jag åt av alldeles
förmycket. kräktes då. kräktes även upp knäckebröden med
tillbehör som jag ätit innan. det var inte meningen.
det är så mycket kräk jag skriver om hela tiden.
har jag blivit öppnare eller är det helt enkelt så att det är mer kräk i min vardag tro?
i alla fall, så jag har hetsat vindruvor, de kommer inte att komma upp igen
av min vilja i alla fall.

lite tankar om mina ärr som snurrar runt.
många har blekts och är inte lika i ögonfallande.
såklart de nyaste lyser ilsket röda.
kommer det bli några nya?
använder min senast inköpta ärreducerande krämen på ena överarmen.
jag tror jag bara använt den i en vecka eller så,
så ingen synbar förändring än. det kommer att ta en tid.
det verkar som att känsligheten i ärren ändrar sig från dag till dag.
eller så är det jag.
vissa dagar gör det ont om folk tar i mina armar, i ärren alltså.
vissa dagar tänker jag inte på det.
dock när de kliar och jag kliar tillbaks så kan jag aldrig klia direkt
på de, för det gör ont.

kommer aldrig att somna om jag sitter här.
får kanske överväga någon liten tablett må hända.

ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar,
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga, ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.

fick hetstankar.
hittade muffins i frysen och började gnaga på de.
iskallt och hårt.
slutade när jag fick en citronkärna i munnen.
slarvigt bakade citronmuffins av mig själv.
smakade så förfärligt.
kräktes upp allt och slängde resten av muffinsen i soporna.
jaha, då har man gjort det igen.
det positiva är väl då att jag rensar hemmet på onyttigheter.
måtte jag bara inte inhandla nya!!

var hos braläkaren idag. lät en läkarstuderande ta blodprovet.
han sa att han bara skulle titta på. det var fånigt tyckte jag,
så jag frågade om han inte ville ta blodprovet istället.

ska till min psykolog senare.
jaaaaaaaaag viiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiill iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiinteeeeeeeeeeeeeee!!!!!!!!
måste gå dit i minst en månad till, för att jag inte vågar att det ska stå
att jag sagt nej till en psykolog i min journal.
både sambo och braläkaren tycker jag ska vänta och vad som sker.

känner en stark längtan efter att skrika fuck you! jag klarar mig själv!
sluta med sjukvården, med tabletter. börja på något nytt.
nytt nu, nu!
hur länge skulle det hålla?
hur länge tills jag inser att jag inte kan rymma från mig själv.

jag får inte ihop det med maten.
har försökt att äta "normalt" (vad är det).
men genast får jag mage.
detta går dåligt alltså.

längtar så jag blir helt galen till våren!
tänk! när snön smälter bort, grönt börjar
att växa fram. solen skiner varmt och
fåglarna kvittrar.
jag ska ut och springa.
jag ska ut och cykla.
jag ska ut och finna nya vägar.

kände mig glad när jag kom hem efter
skolan och stekte pannkakor och åt
upptinade stora blåbär.
tyckte att jag behövde energin för
att orka träna och gå promenader,
vilket jag sen inte gjorde i alla fall.
nu ångrar jag dessa pannkakor.
det var till och med vanligt vetemjöl!!
dock oxå grahamsmjöl, men det väger inte
upp ändå.

har tränat med mitt wii active, medel.

har ätit två knäckebröd med tillbehör.
ska dricka mitt kanel te och om det
måste in något mer så blir det frukt.
annars får det komma upp igen.
skärpning!!

älskade filmen vildängel.
alla i högstadiet var tvungen att se den.
de flesta hatade den. inte jag.
just denna låten fastnade jag extra mycket för.
silverfisken!

chokladen som min älskade sambo gav till mig av kärlek.
den hetsar jag upp och kräks upp i toaletten sedan.
jag är en dålig människa och får små panikkänslor över
att inte ha fått upp allt som jag tryckt i mig.

kan jag få sova gott nu?

har tappat perspektiv. ångrar så mycket. hånar mig själv.
vad har jag levt för liv? vad håller jag på med?
alla frågor kommer emot mig och utan hänsyn pockar på.
ser på bilder från förr. bland det värsta jag kan göra ibland.
magen putar efter maten. vägde mig efter jag tränade.
det var okej. men rädd över min besatthet över detta.
försöker ändå övertala sambo att vi ska skaffa en riktig våg.
borde sova nu men allt som kommer upp gör det omöjligt.
vill skära mig nu. bara få göra det och sedan få andas i det.
det är ingen bra lösning, det är en kortsiktig, väldigt kortsiktig
lösning. inget jag ska hålla på mig. måste bara förstå det.
om jag inte gör det så vill jag ta mina tabletter. bomullstabletterna.
oxå en dålig lösning, antar jag. sambo måste sova, ska upp tidigt.
vänta tills detta sjunker undan. inte glömma att andas.

påbörjade återigen en wii active, 30 days challenge.
började med att gå på promenad med sambo i cirka 45 minuter.
sitter nu nyduschad och ganska nöjd.
man måste unna sig att vara nöjd!
det är jag dålig på, jag övar.

imorgon börjar en ny vecka, igen.
ska träffa läkare och min psykolog.
vill inte fortsätta gå dit.
hon har ju faktiskt själv sagt att hon inte kan hjälpa mig.
men rädslan över att det ska ses som negativt att ha
avslutat psykologkontakten, gör att jag tvekar.
inget blod idag.
jag fick pepp i torsdags, det har hållit i sig hela helgen.

känns jobbigt att behöva äta med sambo sen.
känner mig tjock när jag är mätt likamed knäppt.
men inser att jag måste äta, speciellt om jag tränar.
känner hur kraften i mina armar har sinat och det
är tungt i dubbel bemärkelse.

måste hålla kraften uppe för att nå dit jag vill!
idag vet jag att jag vill. jag måste komma ihåg det när
jag glömmer det.

blev helt plötsligt sönderstressad. hyper i huvudet.
sambo kommer hem och cirka en halvtimma.
jag har inte gjort något vettigt idag alls.
inget blod i alla fall.
tyvärr det andra.
måste diska och städa undan.
skulle läst viktig text.
aaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!!!!!!!!!!!!!!

lisa loeb med låten stay, denna från 1994.


seg dag. tog tag i mig och städade sovrummet. dammsög under sängen i en kvart.
hoppas jag inte missade något.
sedan hamnade jag i ett vakum.
vart ingen promenad. vi ska bort ikväll så jag får väl röra mig då istället.
har druckit päron och apelsinjos.

igår klarade jag av hela dagen utan blod, kräk och hets.
samma idag hoppas jag.

ett päron, en apelsin och två äpplen.
det var det som pressades ner i vår jospress.
är hungrig och borde äta, men har ingen matlust. dricka går bättre.


det som bli över.


josen! med skumavskiljare.


i mitt glas. nom nom!

jag känner mig som en philipsreklam..

konstig dag idag.
steg upp sent. behöver inte gå till skolan idag.
måste dock läsa, läsa, läsa.

när jag hällde upp mina flingor så tänkte jag,
detta är sista dagen denna veckan de kan ringa om mitt halsband.
då ringer det!
tror det är sambo och svarar slarvigt.
personen i andra änden blir osäker men framför ändå sitt ärende
om att mitt halsband är klart.
så ikväll ska vi fara och hämta det!
helt galet glad över ett litet halsband.

har än så länge bara ätit lite flingor, läst, sovit lite till, försökt se på film
och gosat med katten.

lyssnar på musik och överväger vad jag ska göra först:
spela gitarr
eller
gå långpromenad
eller
städa och tvätta

jag far runt runt med blandade känslor av:

glädje
självhat


suicidal?

idag sa min psykolog att hon inte kan hjälpa mig med mitt självskadebeteende.
att jag bara kan hjälpa mig själv..
oh my!
det kommer gå åt helvete för mig.
ja, jag förstår vad hon menar till viss del.
jag måste själv bestämma att jag inte vill skära mer.
det har jag gjort flera gånger, men alltid fallit tillbaka i sinom tid.

jag får inse att jag är ett hopplöst fall som kommer skära sönder sig.
positivt tänkande på hög nivå.

jag har sagt det förr och säger det igen, jag orkar inte!!
när vet man när det är dags att ge upp?

remissen som jag fick hade de på psyk tillsammans kommit fram till.
-ja, det var en miss att inte tala med dig först, innan du fick remissen.
tack..
ett år tog det tills de tog det beslutet.

det verkar som att en människa i min närhet har gett upp hoppet om mig.
ser mina bandage och orkar inte mera.
jag kan verkligen inte klandra. blir bara så ledsen.
"folk orkar inte med sånna som jag"

jag tappade min keeper i toaletten förut när jag hade kräkts.
straff?
jag ville inte gräva i toaletten. spolade.

sambo misstänker att jag kräks.
jag vet inte vad jag gör om det kommer fram.
det är som en ventilation.

har granatsäppeljos på bandagdet och går och lägger mig.

så trött på mig själv.
att jag inte kan lita på människor.
tror alltid det värsta.
skämtar sambo om något, tar jag det inte som ett skämt utan helt allvarligt.
-varför kan du inte lita på mig?
-jag vet verkligen inte..
jag avskyr mig.
spottar någon okänd människa bakom mig tror jag det är åt mig.
likaså om någon skrattar.
min första tanke med det mesta är att folk hatar mig.
de tycker nog att jag är konstig, jobbig och påfrestande.
människor är bara vänliga på ytan.

varför varför??

cd-bok och lite förmånga tabletter, här kommer jag..

fick en tanke att jag vill göra en sådan här piercing.
ville det när jag var yngre, var då rädd att det skulle bli fula ärr om
kroppen stöter bort piercingen och så vidare.
inget problem nu! mina armar ser redan förjävliga ut, vad är skillnaden?!

ja, jag vet att detta är en av mina sämre idéer. vet så väl. mycket sämre.
men
tycker om att pierca och ser detta som ett ypperligt tillfälle.
dock dyrt och ganska onödigt.

jag hoppas min sambo talar ut mig ur detta.

(bilden är tagen från http://www.bigslicktattoo.se/)

var i skolan idag. det var jobbigt att inte varit där på ett tag.
känner mig jättemycket efter, såklart.

efter skolan gick jag till biblioteket och letade efter rosemarys son.
tyvärr gick det inte bra. får kanske leta på antikvariat.
läste ut rosemarys baby igår. såå bra bok!!
var på apoteket, eller medstop. ack så förvirrande.
de har nu blåa prisuppgiftslappar istället för gröna.
fann där en ärreducerande kräm som jag helt missat.
måste dock jobba med att sluta skapa ärr. hur?



när vi kom hem hade jag tre fönsterkuvert i brevlådan. illavarslande!
brev ett:
betala avgift för uteblivet besök, inte själva den avgiften utan förseningsavgift.
så hon jag talade men som tog bort mitt uteblivna besöksavgift,
med icke de femtio kronorna!
de kunde ju varit fint att sagt det i så fall. vet inte om det är hon eller jag som gjort fel.
antagligen det sistnämnda, så jag får väl snällt betala.
brev två:
en psykologtid till en helt annan psykolog i en helt annan kommun!! va?
ingen har sagt till med att jag ska bli remiterad dit. aldrig!
de måste väl ändå säga till om vad de sysslar med!?
ringde alla möjliga men alla hade gått hem eller var lediga..
var rosenrasande och skrek mig nog blå.
kom ingenstans med det så det var bara att lugna ner sig
och inse att jag inte kan göra något fören imorgon.
brev tre:
räkning på tidningen topphälsa. jag ska sluta prenumerera.

ska straxt iväg och "spela" innebandy.

imorgon är det skola återigen.
det känns inte bra att inte varit där sedan i tisdags.
hamnar så lätt på låg växel och svårt att komma igång igen.
har lyckats koppla bort så mycket även om det mesta har legat
och gnagt i mig.
måste läsa text sedan!
men vill oxå komma hem, duscha och sedan hoppa i säng.
lösning: läsa i sängen.

sitter i vardagsrummet. är hungrig fast inte hungrig på något.
dricker vatten med sugrör.
vill sova, har försökt. vill inte ta något att sova på. tar de alldeles för mycket.
rädd för att de ska sluta ge effekt. beroende?
ska försöka stiga upp tidigt imorgon.
hinna:
baka
städa
läsa bok
läsa plugg
spela gitarr
skriva vykort
promenera i rask takt
bland annat.



mina fingrar har fått sin gitarrsträngyta, de ömmar men det känns bra.
funderar på att införskaffa ett nytt capo och en axelrem.
jag har köpstopp, det vet jag.

har återupptagit att försöka förstå mig på min mail.
det jag skickar hamnar i mottagarens skräppost och om
någon försöker skicka till mig så går det ej.
jag fattar ingenting och ger snart upp..

när sambo kom hem frågades det om det var något jag ville berätta.
jag låtsades vara ett frågetecken.
men jag förstår att sambo såg min arm.
bandaget gled av förut idag när jag städade.
sambo trodde nog att jag skadat mig idag.
men det har jag inte, det var igår.

har svårt att ta tag i mig själv igen.
på måndag är det skola igen och det är då jag kommer tänka på
hur mina armar ser ut igen.
nu går jag bara hemma med långärmat i alla fall.

just nu tittar jag på brudklänningar.
halkade in på en sida på facebook.
jag undrar hur jag skulle se ut i en sådan.

vaknade vid elva. bättre än tolv.
har precis sett exorcisten.
i dagsljus.

ska skärpa mig och städa undan och sedan ta en promenad.

oh my!

jag finner mig själv sitta och lyssna på gamla britney spearslåtar.
jag brukar inte ens lyssna på de nya.

klarar inte av de låtarna med massa bas och high tech.
byter snabbt och hamnar på de lugna låtarna. typ lucky.

jag hänger inte riktigt med i vad som händer just nu.
ska ta min medicin och läsa. sedan helst sova.

har problem med min mail och blir förbannad.
försöker då ta bort mailen för att kunna "börja om" men då
står det att inte går för jag har något windows konto bla bla bla..
jag orkar inte.
det är sent och jag borde sova..

har haft städnoja.
bland annat torkat av blodstänk från skåpsluckor och soffan,
har inte sett det innan.
men nu satte sambo stopp, ville inte städa mer.
jag satte sambon på att städa i källaren litegrann.
funderar på att be om att få ugnen städad oxå.
men om jag ser till att jag har bett om att byta lampor i
mer än två månader så vet jag inte riktigt.

"själv är bäste dräng"

nu ska vi se på film.

tog nog förmånga tabletter igår.
ville bara sova. det gjorde så ont i mig.

idag vaknade jag vid tolv.
det blev ingen skola idag heller.
jag är en dålig människa som måste ta mig samman.

jag känner mig så ensam. inte inkluderad.
fast återigen:
allting kretsar inte kring mig!

huvudet hänger inte med. golvet lutar.
har ätit onyttigheter som jag inte kunde få upp igår.
en känsla om att jag kommer blåsa upp till en boll, infinner sig.
jag kan inte ta mig samman och göra något.

läsa plugg
läsa bok
städa
tvätta
gå promenad
äta nyttigt (långt bort)
äta onyttigt och kräkas
spela gitarr
se på film??

måste göra något.

som vanligt så har jag fått en hang up.
nu: rosemary´s baby.



jag har till och med börjat läsa boken.



ser nu på filmen, igen.
började se den med sambo som nu har somnat.

imorgon blir en jobbig dag.
måste skärpa mig till det yttersta.
inte vara så mycket mig själv.
allt kretsar inte kring mig.

på min psykmottagning bryr de sig inte om mina dåliga matbeteenden.
har berättat lite ytligt om de.
både för sjuksköterskan och min psykolog.
jag antar att jag är för "tjock".
det är ingen som tar det på allvar.
alltså, tar inte jag heller det på allvar, antar jag.

psakuten frågar alltid hur det är med maten.
jag svarar, dåligt.
sedan är det inget mer med det.

den enda som sagt något direkt om min vikt
är en läkare på psakuten som lade in mig
som då oxå gav mig mirtazapin,
"för det skulle inte skada om du gick upp lite".

jag gjorde ett test med en psykolog, för studier.
alltså inte för min egen del.
enligt det testet var jag, minns inte riktigt om jag
var anorexisk eller om jag var precis på gränsen.

egentligen så spelar väl detta ingen som helst roll.
det spelar ingen roll för mig om det står på
ett papper eller inte.
ingen har koll på min vikt för ingen bryr sig
om hur jag behandlar maten.
på riktigt så ser jag inte så allvarligt på mina
matvanor. även om jag ibland blir lite rädd för
vad som händer.
men det viftar jag snabbt bort och fortsätter i mina vanor.

såhär känner jag nu.

min älskade katt!
gosar och spinner. ger mig den älskvärda blicken.
eller är det, giv mig mat blicken?

världens mest underbaraste.
den oövervinnliga känslan när man känner tassarna komma
och lägger sig tillrätta på ens mage.


jag klarade inte av att fara till skolan. eller jag var där men vände.
ångesten bara genomborrade mig och jag visste inte vart jag skulle
ta vägen någonstans.
det blev till apoteket, hämta mediciner som snart tar slut.
men som alltid så hade de inte inne det jag ville ha.
tur att jag har framförhållning ibland.
kommer inte vara i skolan imorgon heller.
missar för mycket, går inte att ta igen.
det får inte bli som förut.
jag måste vara där, jag vill vara där.
migränens fel att jag inte kom iväg i morse.
den hade mig i sitt grepp men nu har den släppt men har lämnar spår
av dåv smärta.


jag tittar på min katt och känner att jag sviker.

vs.

har sovit massor. vaknar upp och huvudet känns värre än när jag somnade.
störd som jag är så hetsade jag och kräktes.
jag har en stark vilja att skära mig men mitt huvud har gjort så ont.
så då blev väl hetset något slags substitut.
kan inte skära sen heller för nu är sambo hemma igen.
fast borta. jag har tappat bor min sambo.

jag som skulle hinna med så mycket idag.
funderade på att ta min promenad för att hjälpa bort huvudvärken.
men just nu vill jag vara under täcket och titta på that 70´s show.

min äckliga blåsa på armen vid stripsen har sprängts oxå.

kom hem från skolan.
fick en sådan migrän.
tog en tablett men den ville inte ge sig.
dumt nog så tog jag det inte lugnt
efter jag tagit tabletten, utan var med på
lektionen i alla fall.
men det var värt det.
får plugga igen hemma så gått jag förmår.

idag till skolan så var det några ungar
som började jävlas med mig.
jag orkar verkligen inte.
blir arg och låter impulserna styra.

nu ska jag försöka vila.

kom sent till skolan idag. missade första timman.
nu är jag hemma igen för min partner, som jag skulle
ha jobbat med efter lunch, skulle
fokusera på annat än vårt jobb.
det respekterar jag.

så nu är jag hemma igen.
har övat lite gitarr, men det gör fortfarande så
ont i fingrarna. det går över.

jag bordeska:
*läsa text
*öva text
*ta promenad i dagsljus
*städa i lägenheten
*tvätta

jag har ont i magen så jag ska se rosemarys baby igen
om voddler behagar att fungera.

kanske jag får inspirationen kommande till mig i sinom tid.

jag har gjort det igen. vill få slut på min hyperaktivitet i huvudet.
nu i efterhand inser jag att det inte var någon bra idé.
lätt att vara efterklok.
jag är inte seriös. jag tycker jag är fånig. jag tar mig inte på allvar.
jag skär för att det är underhållande och härligt.
vad spelar det för roll?
tycker inte att det gör något att jag förstör mina armar för jag är
redan så förstörd på insidan.
jag är fortfarande hyper. förstår inte vad det är som händer.
är som i en låtsas värld. detta händer inte på riktigt.

så jag skärde mig(inte skar) och minst ett blev sydjupt.
det vart det igår oxå och då tejpade de bara, ville inte sy.
så då är jag min egen akut ikväll och önskar att jag hade en extra
hand och suturtejpar mig bäst jag kan.

tankarna skenar i mitt huvud!
det är som att det springs i mitt huvud så fort, fort.
som att någon talar teckenspråk i huvudet, skitfort.

har varit ute och gått min promenad.
har varit i badrummet och duschat.

det är jättesvårt att skriva för jag vill skriva om allt och ingenting.
är yr och skakig.
blev så förvånad av att min mage var så smal när jag duschade,
kom sedan på att jag knappt ätit något.
jag vill inte bara ha snygg mage för att jag knappt ätit något.
men jag antar att jag jobbar på det.
måste träna mer. känner mig slapp i hela kroppen.
men det är bra att skolan kommit igång ingen.

nej jag klarar inte av att skriva nu..
VAD ÄR DET SOM HÄNDER??

en sak glömde jag att skriva som skedde på jourvårdcentralen!

när läkaren kom in så trodde hon att min sambo var min förälder.
jag började skratta och sambo såg en aning purken ut.
-det finns ju unga föräldrar säger läkaren.
jo, men två års skillnad finns nog inte.
-men du ser ju ut som en liten flicka säger sköterskan.
det fick mig att sluta skratta.

skulle gå ut på min promenad idag. sambo var hemma men talade i telefon. jag frågade om jag skulle få sällskap och jag fick ett positivt nick. jag sitter och väntar och väntar. tillsist börjar jag klä på mig i alla fall och hör ingen hint om att samtalet ska sluta. anledningen till att jag vill ut just då var att jag inte vill gå ut för sent. då var klockan sju och promenaden tar cirka en timma. en annan anledning var också att jag hade jävla ångest. jag behövde bara ut.
så jag blir vresig och säger att jag går ut nu.

fortfarande ingen antydan till avslut av samtalet, utan det startas bara nya samtalsämnen, så jag går bara ut.
går några meter och kommer på att jag glömt min pannlampa. vill inte gå tillbaka så jag får gå utan lampa.
denna gången hade jag musiken kvar i öronen när jag kom in i mörkret. jag satte till och med på musik som jag kunde tänka mig att dö till, ifall något skulle hända. så galen tanke men jag får väl skylla på min mörkrädsla.
jag överlevde och den blinkade lampan var ej kvar.

sambo hörde av sig med ett pussmess efter en halvtimma. orkade inte svara. sedan ringde sambo också massa gånger men jag hörde inte.
när jag kommer innanför dörren står sambo påklädd och var orolig för att jag inte hade svarat och skulle ut och leta efter mig.
jag kan inte hjälpa det men jag tycker det låter så fånigt. sambo vet väl inte ens vart jag brukar gå nu mera.
jag hade ju inte ens varit ute längre än vad jag brukade. sambo vet att jag alltid har musik i öronen och hör nästan aldrig mobilen.

nu sitter vi i varsitt rum. jag vill vara ifred. är inte så arg på sambo utan på mig själv. mycket arg på mig själv.

 

idag fick jag höra att mitt självskadebeteende är så problematiskt
och det är svårt att göra något åt alla gånger, men att jag inte ska
ge upp hoppet för det.
var på jourvårdcentral idag för att jag inte kan bete mig. blev igentejpad.
jag sitter på britsen med min nytvättande arm och jourläkaren frågar vad
hon kan göra för mig. jag tittar oförstående på henne och höjer min arm
så hon får den i blickfånget. och pratar massa upprepningar och sedan
anfaller hon min andra arm och drar upp tröjan. jag ryggar tillbaka och
frågar vad hon håller på med. hon skulle kolla om jag  brukade skära mig.
hon borde ha sett det på den skadade armen kan jag dock tycka.
jag orkar inte skriva ner allt som hände. jag känner mig bara så uppgiven.
hon ville att jag skulle höra av mig till min vuxenpsykmottagning
så att det kanske skulle hända något om de visste att detta hade hänt.
det var bland det dummaste jag hört. har varit så otaliga gånger och sytt
på både akuten och vårdcentralen och inget revolutionerande har skett för det.
sist så frågade hon om hon fick skriva några rader till min mottagning,
för då kanske det händer något sa hon. jag frågade tillbaka vad hon
skulle kunna göra som är så speciellt. varför skulle det ändra något?
jag får till svar: för att det är jag som har jouren.
vi får väl se.
nu sitter jag här med bandage igen runt armen.
jag som kunnat ha uppkavlade ärmar på lektionerna.

medvedenko
varför går ni alltid klädd i svart?

masja
jag sörjer mitt liv. jag är olycklig.

varför det? (eftertänksamt) jag förstår inte... ni är
frisk, er far är visserligen inte rik, men ni har så ni
klarar er. jag har det betydligt svårare. jag får bara 23
rubel i månaden, sedan drar de dessutom av till pen-
sionen, men jag går inte sorgklädd för det.

masja
det handlar inte om pengar. man kan vara lycklig
även om man är urfattig.

medvedenko
i teorin ja, men i praktiken ser det ut så här: vi är jag
och min mor och mina två systrar och min lillebror,
och lönen är bara 23 rubel. man måste väl ha till att
äta och dricka? och te och socker? och tobak? för-
sök att få det att gå ihop

masja
(ser bort mot estraden) snart börjar föreställningen.

jag är uppgiven..
varför får jag ingen hjälp??!!
är jag inte att ta på allvar, är det inte så farligt?
jag vill gråta men det går just nu inte.
mina armar vill gråta.
jag är en dag ifrån att göra ett nytt armband.
sökte hjälp för ett år sedan.
kuratorn - kunde inte med mig
skickade mig till
vårdcentralen - medicinering men
remiterade mig till vuxenpsyk
vuxenpsyk - mer medicin.. sen?
jag har en psykolog nu äntligen när de insåg att jag kanske behövde en.
gått till sedan augusti.
jag behöver hjälp med mitt självskadebeteende, mina impulser.
psykologen kan inte mycket om självskadebeteende.
varje gång jag var där och hade självskadat,
berättade jag bara runt det och sen började hon tala om
något annat.
dtp har det varit tal om redan från första början eftersom det är
det som brukar hjälpa om man har min problematik.
har varit otaliga gånger på akuten och sytt. otaliga gånger på psykakuten.
sjuksköterskan som oxå skulle gett mig papper om hur jag
kan hantera ångesten m.m. har jag inte sett något av, ett år sedan nu.
hon sa oxå att dbt inte fanns förutom mer än en timma bort.
inte fören jag skriker och gråter på läkaren på psyk säger han
lätt att han kan remitera mig till TVÅ dbtbehandlingar nära.
detta var i december.

jag är bara tjatig och fånig.
gör en förstor sak av mig själv.

vet inte om man förstår så mycket av min lilla förkortade sumering.

är en vecka sedan jag skärde mig.(inte skar).
hur länge till kan jag inte fråga mig själv för jag litar ändå inte på mig själv.

"man måste vara frisk för att vara sjuk"
är jag sjuk?

de tjatar jämt om min borderline..
jag har en diagnos men ingen hjälp?

hej du har cancer men vi skiter i att bota dig.
hej du har brutit benet men vi skiter i att gipsa det.
är det samma sak?

detta sitter i mitt huvud. jag är störd. jag har ju kommit tillbaka till att jag inte tror att jag går att bota ändå.
kan psyk ha sett detta och därför inte gör någonting? långsökt?

ont i magen och vet inte var jag ska göra av mig själv.
jävla skit det är väl bara att skärpa sig

ångest växer i mig.
får panik över allt jag borde göra.
försöker göra.

ute i ca 50 minuter idag. pannlampan var med men jag hade den i handen.

jag är elak.
nyps. kittlar. slår. skriker.
jag är vidrig.

är så trött på saker.
hur det jag skriver blir fel och det andra är inget att bry sig om då.

får jag känna mig som hemma imorgon?

är whoosie i huvudet efter sömntablett. borde ligga ner.
kände mig rastlös och ångestig.

en rädsla har trätt in, tänk om jag inte klara av den här terminen??!!
jag har inte ens läst klart texten. blir förrvirrad för det finns lästillfälle
på schemat. jag avskyr att jag måste veta i förväg med nästan allt.
jag kan läsa på schemat med skulle helst velat fråga någon oxå.
för att vara på den säkra sidan. för att inte göra fel?
nu bara jag virrar.
kommer jag räcka till? kommer jag att hålla?

kommer jag få göra mitt andra armband på fredag.

jag slutar nu innan det blir helt loco här.

tog mig äntligen ut tack vare borninjune. tack!
var ute och gick i 50 minuter, så skönt!

jag gick en runda som jag brukade gå innan det blev så mörkt.
kom på när jag gått några meter att det säkert är mörkt på vissa
ställen där jag tänkt gå. tänkte vända hem och hämta min helt
oanvända pannlampa.
fast jag fortsatte att gå och såg till min förtjusan att det fanns lampor!
den lilla stigen var upplyst. blev helt till mig och lovprisade stället jag bor.
vart glad tills jag kom till ett ställe som inte hade några lampor.
förbannade människor som inte beslutat om att sätta upp lampor!
är från början sjukligt mörkrädd. har lyckas övervinna detta men nu
kröp allting på mig igen.
ökade stegen och tog ur hörlurarna ur öronen för att höra några
eventuella monster som kanske smög sig på.
gick förbi ett ställe där en lampa blinkade oroväckande på en förstubro.
gick förbi en sjö där isen gnällde och grenarna kom läskigt nära.
jag lyckades tillslut ta mig ut till ljuset.
det enda jag var rädd för nu var att batteriet till ipoden skulle ta slut.
men jag klarade mig enda hem med musik i mina öron.

nu har jag kräkts.
åt muffins.
väntande förlänge.
ligger under täcket.
har inte sovit.
ser på film.
skit.
efter denna filmen SKA jag gå ut!
sedan en ny film antar jag.
läsa text.
duscha.
ta medicin.
ta sömnmedicin.
somna i god tid.

ångest för skitsaker som
jag hade kunnat fixa!
bara skjuter det framför mig,
rädd för att misslyckas så jag
gör ingenting??
skjuta i huvudet istället..?!

storhandlade idag.
försökte se film på voddler men det ville inte.
nu är jag trött.
borde inte sova nu på eftermiddagen för jag
måste upp tidigt imorgon.
vill gå ut men har då ingen ork.

kanske ska sova bara en liten liten stund..
borde passa på att gå ut när det är ljust.

sambo kommer in och säger att det är jättelite pengar kvar på sitt konto.
får så ont i magen.
känner mig skyldig.

kommer sedan tillbaka och säger att jag inte ska oroa mig.
ledsen men jag funkar inte så.
klumpen i magen växer och så väl ångesten.
att säga en sådan sak till mig, innan jag ska försöka sova
innebär ingen sömn för min del på ett bra tag.
men jag får skylla mig själv.

bilen ska besiktigas oxå, kommer aldrig att gå.

tog två tabletter igår för att få sova ordentligt.
blev tydligen helt knäpp!
jag minns att jag fnissade lite men sedan minns jag ingenting.
hade babblat på om de mest konstiga saker.
min sambos snabel började växa ut och jag var tvungen att pumpa vatten.
bland annat.
skakade tydligen oxå.
men jag minns ingenting. sov gott.

har idag varit hela dagen i stan.
så otroligt dumt för jag kan inte hålla i pengar.
borde sätta köpstopp på mig själv.
i några månader.

ångrar det jag köpt. inte värd det.
typiskt mig, jag borde lära mig någongång.

blir knäpp över vad jag håller på med.
har nog fått vara ensam med mig själv alldeles för länge.

maten står helt i centrum nu mera.
det är det enda jag har tänkt på de närmaste dagarna, eller detta lov.
det kommer inte att funka att äta så lite som jag äter nu under dagarna.
jag måste ha energi och orka.
så har idag lagat två soppor. får inte slarva med matlådorna till skolan.
basen i sopporna är gröna linser, det mättar.

men jag vill ju inte svälta mig(?).
jag vill däremot äta nyttigt och motionera.
var ute och sprang förr men nu halkar jag bara omkring.
i alla fall en promenad om dagen i rask takt så man
känner att man gjort något.
bra för att rensa tankarna oxå.

sen så är det hetsningen. självskadebeteende(?).
hetsar onyttigheter och sedan kräks.
har inte varit så mycket av det nu.
sen så minns jag så dåligt.
hann i alla fall avstyra det igår.

kan vara så att det blir bättre när skolan börjar igen.
måste äta ordentlig frukost för att orka fram till lunch.
måste äta ordentlig lunch för att orka resten av skoldagen.

har ändå det etsat i huvudet att gå ner till en viss vikt.
det har alltid varit mitt mål så länge jag kan minnas,
vilket inte behöver vara så länge dock.

har lite hopp om våren.
värmen kommer tillbaka och det blir trevligare
att gå ut. inte lika mörkt.
men så länge måste jag hålla koll på vikten?

det jag har märkt är att mina bröst har blivit mindre.
gör dock inte så himla mycket.
sedan har jag så dålig kroppsuppfattning så jag
vet väl inte hur jag ser ut i alla fall.

måste försöka hålla det positiva uppe.

måste, måste, måste.

en timma tills sambo kommer hem.
är inte lika upprörd längre.. såklart.

har varit en jävlig dag med massa triggers.
till och med talat i telefon med m. så upprörande.
har aldrig fått höra en ärlig ursäkt från den människan.

har haft tankar på att skära hela dagen.
inte gjort det.
har haft tankar på att hetsa hela dagen.
har gjort, men, jag hann hejda mig.
hade spetsat in mig på en chokladkaka
hela dagen. började med två bitar.
det smakade inte gott.
slutade.
kändes onödigt att kräkas.
fast
det gjorde jag i alla fall.
borstade gladeligen tänderna efteråt.

klarar jag denna timmen bara.
ska se damernas dektektivbyrå nu.

är så frustrarande att inte kunna
förklara hur denna dagen varit för sambo.
kan nog aldrig riktigt förstå.
sen vet sambo inte om mina så matproblem.

jag är verkligen helt störd. när jag vaknade i morse kände jag mig glad, sen när jag går in till sambo blir jag sur och grinig.
är elak och barnslig.
sambo stormade in och bilen fungerade inte, ville att jag skulle fixa en grej. jag fattade inte först (dålig ursäkt) så jag sa att man kunde väll göra det själv?
sambo stormade ut och smällde igen dörren. förståligt i och med stress, skulle nämligen till jobbet.
jag blir så arg på mig själv! varför kan jag inte uppföra mig som folk?!
sedan kom sambo in igen och hade fixat skjuts. jag hade såklart börjat lipa när dörren smälldes igen och får då se mig stå tårögd. vill trösta, krama. jag blir ett trotsigt jävla barn. vill inte ha någon tröst. hatar mig själv.
jag undrar hur länge detta kommer att kunna fortsätta?
älskar fortfarande. oerhört mycket. all min ilska i mig hamnar alltid på mig själv, gör den inte det så hamnar den på älskade sambo, ibland kanske både och.
jag börjar få tillbaka mina ilskenhetsbryt. kan svänga på mindre än en minut. PANG!

jag är helt störd. och min klasskamrat som inte tyckte jag hade borderline, hade läst lite på internet om det. Fint, men skulle han bo med mig så skulle han fatta.

nej, det hjälper inte att färga håret.
det hjälper inte att städa bort julen.
det som sagts och gjorts finns ännu kvar.
skär i mig, jag vill skära.
jag vill inte vara jag.

jag vill att det ska kännas skönt att vara hemma.
jag vill inte fara tillbaka dit som inte är hem på evigheter.
stänger av mobilen.

är så arg att jag ska vara så självcentrerad.
bara mig, mig, mig.
avskyr att jag inte kan hantera utan bara skjuter bort.
jag är en bedrövlig människa och jag tror inte att detta
går att ändra på.
har varit såhär så länge jag kan minnas. alltid, alltid.
man kan väl ändå inte ändra på sådant?
min personlighet, min störda personlighet.
jag är trasig och det går nog inte att laga.

sitter med nyfärgat hår och smycke i piercingen.
vill att det ska hjälpa. vill inte ta mina vid behovs mediciner.
tagit de alldeles för mycket när jag inte var hemma.
rädd att de ska sluta fungera, rädd för beroende?
fina känslan av att bara få skärma av.
hemska känslan av att inte minnas vad jag gjort.

ångestan spränger sönder mig,
det är jag värd.

färgar nu håret. som en slags frigivning.
sitter och väntar på att verkningstiden ska ta slut.
har sådan hårångest hela tiden, känns så fånigt!
kort eller långt, mörkt eller ljust.



innan jag satte igång med färgningen
attackerade jag julen här hemma. som en slags frigivning.
granen har barrat klart här inne, så nu är den utslängd.
alla ljusstackar och apelsiner med nejlikor är borta!

dränkte mig i en massa filmer. ville inte tänka under dessa
dagar. det kommer ikapp en sen, jag är så säker.