jag är så medveten om att detta är ett så värdelöst instrument, vågen.
den säger egentligen inte mycket.
siffrorna som visas beror på så mycket.
om det är morgon respektive kväll, om man varit på toaletten, ätit, menstruation,
muskler väger mer än fett.. och så vidare.

men ändå så styr dessa siffror mig. min ätstörda del av mig.

jag vägde mig i början av maj, sedan kom en vän till mig och jag överrens om att
jag inte skulle väga mig fram tills skolan slutade.
jag har ju som tur är, för det skulle inte vara hållbart, ingen våg själv hemma.
utan det blir ju på gymmet som jag får bestämt gå förbi vågen. ibland blunda
när jag går förbi den i svagare stunder.
jag lyckades stå emot frestelsen att väga mig hela den tiden vi hade satt upp.
men sen, det gick inte längre just då och jag ställde mig på vågen,
exakt en månad senare. då visade siffrorna att jag hade "gått upp".
då var det mycket som sprack för mig.

jag vet med mig så väl att jag borde strunta i dessa vågar.
nu har de siffrorna etsat sig fast i mitt huvud och jag kan inte släppa det
fören jag gått ner "tillräckligt".