sjuttonde september - jag kan gå upp i vikt - nej
jag ska exponeras.psykologen som jag går till en gång i veckan är totallt fokuserad på mi såkallade ätstörning. så det är all uppmärksamhet åt det. jag är inte längre anorektisk, ej heller bulimisk. jag är något mittemellan fast ändå inte. uns.det är förvirrande när det finns så tydliga ramar för hur man kan passa in med diagnoser. jag får inte plats i någon. nu är tanken att jag ska börja exponera mig. exponera mig mot sådant som jag inte vill äta, inte borde äta. jag vill inte bli tjockare. varför? jag vet inte... jag vill inte vara en tjockis...?? jag ska inte kompensera, inte träna mer, inte äta mindre utan lika mycket och heller inte kräkas.hur gör man då?
åttonde september - tillbaka?
jag ser att många av er kommer in hit. jag som inte har gjort något nytt inlägg på evigheter.
det har såklart hänt massar sedan sist.
försöker träna mer kondition, ska straxt iväg på ett danspass för att svetten ska få skvätta och fettet ska bort.
känner att jag sakta men säkert kommer in i nya bättre rutiner som nog ska leda till goda resultat för mig.
vågar inte ställa mig på vågen, hade velat göra det för att ha något att jämföra med (även om det är ett uselt mätinstrument) men är alldeles för nojjig över vad det kommer att stå för siffror.
har varit inne i en period av mycket kräkningar men försöker som sagt hitta en bättre balans så jag ska få behålla mina tänder och så.
min lilla puppc sitter i mitt knä och är underbar! fick dra den sista valptanden för några veckor sedan och jag kan inte minnas när jag grät så mycket som när jag lämnade puppc hos veterinären.
men lilla puppc klarade det galant och slapp sövas och när vi kom skulle hämta gick sköterkan runt med puppc i sin bäbisfilt och det gjorde mig så varm i hjärtat! så fina människor på den kliniken.
borde kanske säga det till dom.
borde kanske säga det till dom.
