sambo har gått och lagt sig.
jag sitter uppe och ser på filmen mamma, pappa, barn på svt1 och äter äpple.
har ont i magen och hoppas att det är bättre imorgon.

förstår nog inte riktigt vad det innebär med valborg.
i och med att jag kände mig en smula krasslig i morse så blir det en lugn kväll med sambo hemma.
ingen träning heller. blir nog bäst om kroppen och helst själen får vila litet grann.

en frustrerande dag i skolan och jag är helt slut i huvudet. men det är som det ska vara. ibland är det dipp.
vi vill så mycket så då blir det nog lätt såhär. men det kommer att bli fint och jag har förtroende för mina kamrater.

minns inte om jag skrivit det, men jag ringde min läkare på psyk i veckan och tillslut vart jag uppringd.
jag ville trappa ner medicinen och han tyckte det var klokt. vet inte själv om det är så klokt men jag vill testa.
jag mår så mycket bättre nu när jag inte går på en massa tunga mediciner och vill inte äta mer än vad jag behöver.
går det käpprätt så får jag öka i dos.

maten är jobbig. jag bestämmer mig i vissa stunder för att skärpa mig. det skrämmer mig att det inte är så lätt.
jag bestämmer mig för att äta då jag egentligen inte skulle ätit, men det går inte så bra.
det är bättre när jag tränar tror jag, för då vågar jag äta efteråt. får se med det hur det blir i långa loppet.

jag har så svårt att ta när någon säger något bra till mig. jag säger nej och tar inte till mig det.
tänker den bara säger så av någon anledning jag egentligen inte vet.
när jag blir ifrågasatt varför jag säger emot blir jag stum och vet inte vad jag ska svara.
varför säger jag emot?
för att jag inte tycker att det kan stämma, att ingen kan tycka något bra om mig bara sådär.

straxt kommer sambo hem. jag ska starta ugnen. torka bort små tassavtryck på möbler. städa upp efter mig.
ta djupa andetag och inte värdera mer, det är så svårt.
här och nu.

vad gör ni på valborg måntro?

 

i put on my spurs, swagger around

vaknade vid fyra och hade ont i halsen. förkylningsont. o nej!
jag har haft lite ont i halsen i några dagar men har inte vetat om det är
för att jag kräkts eller om det är förkylning.
så jag tog en dos röd solhatt, hoppas att det hjälper.
har sovmorgon till tolv idag och kände att jag vaknade försent.
att jag skulle stigit upp tidigt så jag skulle hinna med saker.
å andra sidan så behöver jag få sova om jag börjar bli sjuk.

nu vart jag superstressad. måste göra mig redo inför skolan.
hitta kläder, fixa håret, sminka, packa, äta lunch med mera.

jag har skaffat gymkort.
jag vet inte riktigt hur det gick till.
tralala så hade jag bara sagt ja och lämnat massa uppgifter och bankkort.
tjoho så hade jag ett medlemskort och ett välkomnande kuvert i min ägo.
är detta bra? är detta dåligt?
hade helst velat ha det i juni för nu är det lite fullt upp.
men det är skönt att få rensa huvudet med svett.
wow, vad det lät lockande..
jag vet inte vilket håll jag springer åt men det går fort.

tänker att det vore trevligare om bilförare vore mer av den hjälpande sorten.
tänker att jag fan bara har slarvat bort en eftermiddag på stan.
tänker att det är skönt att jag ska träna men tycker att det är synd att det bara är en halvtimma.

hetsat lite och kräkts, men hejdade mig när jag kom hem. det är bra.
ska äta keso och sedan byta om.
hatar min kropp och verkligen mina armar.
hatar när jag får höra att jag är fin, vad menas med det?
jag är inte fin någonstans. jag vill väldigt gärna vara det. men hur?

vill just nu att hela världen ska älska mig, men det funkar inte så och det hade inte varit bra det heller.
jag vill kanske bara inte vara så ful och äcklig som jag är.

bad cash quartet, vin, metro, billig choklad som vill vara lyxig.
klockan tickar på i sin takt och det är ljust. ingen promenad när man knappt kan stå.
vara nöjd över kilklacksskorna som är inköpta för längesedan, men när ska man använda de? nu, i sommar, aldrig?
välja utifrån mönster, allt smakar likadant.
oj, nu vart det tomt, bara lite till innan det ska upp igen.
vad säger man sedan om den tomma flaskan?
för gammalt? tvingar, tvinga, tvingar.
dagskort och bekymmersrynka när jag berättar.
cuz i dont´need nobody else then me (?)
reklamsidorna, åh tänk om man hade råd.
vända sida, var det kräklukt jag kände?
sambo hem senare jag ensam nu.
pand ner på golvet. pennan i handflatan och sedan iväg.
snart är det dax.
fylla på först.
handfallen på golvet. skönt att det bär, bär mig. orka hålla mig. taklampa obehagligt stark i ögonen.
online och ingen vill.
jag vill men vågar ej.
skit i det då djävla människa, jag orkar inte starta upp denna ruta men men kan heller inte låta bli.
läppar avdomnade. lite bra för jag vill inte känna.
halva glaset kvar sen kommer jag
tonight it´s mine i hope i never die (??)

vad håller jag på med ?

en omtumlande dag men mycket ånger att känna över nu.
är i alla fall hemma.
har varit på psyk-långt borta.
sitter med ett glad vin, dagen till ära.
ångrar mig som bara den över det för det innehåller massa skit.

är sjukt gnällig och vet inte vad jag ska göra åt det.
håller på att städa undan.
har hetsat som en idiot i bilen och kräkts likt en sådan oxå.
ser inget slut på detta.

ska straxt ta en lång dusch.

en liten sovmorgon har jag haft idag.
känner mig en aning stressad.
har duschat och ätit så jag har fortfarande kvar att
välja kläder
fixa håret
sminka mig
packa väskan
snygga till här hemma om det finns tid.

två två tabletter att sova på igår. sedan kände jag att det inte gick.
jag gick ut till sambo som talade i telefon. jag ville ut och röka med sambo.
sådå gjorde vi det. två cigg och en massa prat om mig mig mig.
kanske att det kändes lättare på ett plan att ha berättat hur det ligger till.
men på andra plan känns det mindre bra.
när jag gick och la mig igen tog jag en till tablett.

i eftermiddag ska jag till psyk-långt bort.
hela dagens planering är så luddig men jag orkar inte tänka på det.

har varit och tränat och kommit hem och ätit.
inte kräkts idag. än i alla fall..

det var härligt att träna. det hade varit skönare att vara själv och träna
känner jag nu, som den hemska människa jag är.
slippa tänka på sambo. ego, ego, ego.

huvudet har lugnat ner sig en aning.
känner mig väldigt fysiskt trött.
vill gå och lägga mig.
vad jag inte tycker om eftermiddagar och kvällar.

jag är tom och saker är meningslösa och jag värdelös.

idag är det elva veckor utan självskadebeteende.
fira med att inte kräkas kanske?

sambo är gnällig nu på morgonen. det kan man få vara.
bara inte i min närhet om jag får bestämma.
jag vill ha det lugnt på morgonen. helst en ensam morgon.
laga min frukost och kunna spela hur högt eller låg musik jag vill, se på vad jag vill.
just nu stänger jag bara dörren om sambo för jag orkar inte få allt det negativa nu
inför dagen. jag är galet egoistisk. det är inte så beundransvärt.

men idag måste jag vara alert och igång!

igår tog jag faktiskt en tablett när jag inte somnade.
tankarna snurrade så fort och hjärtat ikapp med det.

jag tänker att jag ska försöka få tag på min läkare på psyk.
jag tänker att jag kanske vill minska dosen på min medicin.
sen så är det inte det lättaste att få tag i den människan.
har jag tur så blir det innan helgen.

idag är tanken att vi ska på spinning och core, får väl se hur det
blir med det. man kan aldrig lita på andras planer.

lyckades hela dagen från att hesta och kräkas, eftermiddagen var svår men jag klarade det.
tills nu ikväll.
jag tyckte magen var för full. sedan så gick jag och handlade blåbärssoppa och oxå lite onyttigt som
jag åt på vägen hem som sedan fick komma upp.
nu sitter jag i alla fall med en mugg med blåbärssoppa och ska straxt gå och lägga mig.
får ta det jag ej hann med idag imorgon istället.
ska gå upp tidigt och känna min träningsvärk värka.
kanske hoppa lite hopprep, ta en lugn dusch, min heliga gröt och en kopp kaffe. läsa det som ej blev läst idag.

det går dåligt med den nyttiga och hälsosamma helgen..
kräktes i eftermiddags för jag hade fått i mig lite för mycket mat.
nästan nyss så hetsade choklad och kräktes förhoppningsvis upp det med all den goda och nyttiga maten jag hade ätit någon timma innan. är nojig över att inte fått upp chokladäcklet.
jag är så knäpp i mitt huvuvd.

ska straxt gå och lägga mig. ska förhoppningsvis träna imorgon oxå på gymmet.
skulle vara underbart med massa sol imorgon oxå, men det kan ju vara så att det inte blir så i detta land.
måste plugga och tvätta lite men annars ta det lugnt och hämta kraft till veckan.

igår vart det visst parmiddag! jag känner mig malplacerad och jobbig
dock. men det var mycket trevligt men lite jobiigt med maten.



idag vart det upp tidigt, för att jag vaknade tidigt och hade inget emot
att stiga upp. sedan bar det av till spinningen, lite väl kort pass, med
skojigt och givande.
sedan satt vi i solen och jag åt kesella (fick tipset om att det finns igår
på middagen), jag vet inte om det är så nyttigt, tog lättvarianten.
blåbär i det och så en underbar kopp kaffe!
nu har jag legat ute i solen och lyssnat på radion. just nu är det lite
skugga så den får dra förbi så hoppar jag ut igen.

denna helg vill jag ska vara fylld med nyttigheter och ingen hets och kräk!
jag får panik när det bara är början av helgen och det är många timmar
att fylla utan hets.

det har varit en bra dag i skolan idag, det är bara det att jag ska värdera och att jag inte kan ta in det positiva jag får till mig. men det känns behövligt med en helg, kroppen behöver vila, i alla fall få sova ut på söndag.

har varit på sambo om att hitta på någonting ikväll! det gick dåligt..
vi ska i alla fall ha middag. jag vart ledsen när sambo inte kan förstå att det är jobbigt för mig att äta allt som inte är sallad. jag får en suck och himlande med ögonen när jag är skeptisk till att äta potatisgratäng.
sambo har varit så förstående innan, men nu är det som borta.
eventuellt att det kommer middagsgäster men jag tror inte det blir så.

sambo och jag har olika behov. jag vill efter en sådan vecka som denna ut och släppa veckan som gått, inte glömma alltså, men bara få släppa. sambo vill vara hemma och mysa och som jag ser det just nu.. ha tråkigt..
jag vill bort från hemmet och slippa jobbiga tankar.

var även på systemet (whopidoo) och handlade vin och en liten öl för nostalgins skull.
sådana drycker är ej av de kalorisnåla sorten, alkohol och ångest kan vara en dålig kombo, dagen efter och ångest kan vara hemsk. jag finner fortfarande ingen balans. jag letar men ibland orkar jag inte alltid leta och vill bara forsa ner för vattenfallet och slippa tänka på att vassa stenar kan lura i bruset.

underbar dag i skolan, kände nej! när jag insåg att det redan är torsdag och snart helg.
det är inte ofta jag tänker så, oftast tvärtom, ja! snart helg. men icke.

hemma var det mindre underbart. hets och kräk i loopar.
har nu inte fått upp allt och ångest, ångest, ångest på det.
klara inte av när magen känns fylld även om det bara är av vatten.

har bokstavligen slängt ihop en paj som nu är i ugnen.
vill gå och lägga mig.

morgon.
jag tycker det är tröttsamt och störande att bli väckt bara någon timma innan man behöver vakna.
annars tycker jag att min sömn fungerar helt förvånansvärt bra!
jag tar ingenting att sova på!
sedan blir jag väldigt slut på dagarna i skolan, vilket då är bra.

det är dax för min heliga gröt och senare kaffe om jag gitter med.

svårt att vakna och komma igång.
men jag börjar så saktliga att göra mig redo för dagen.

så mycket beslut som tas på morgonen, det känns ibland överrumplande och fånigt att
det ska vara så svårt.

ångesten sitter stadigt.

så mycket tankar, tycker den inte om mig längre, tycker den att jag är jobbig, vill den inte träffa mig mer...
det kan fortsätta i en evighet..

hög ångestnivå i morse. for till skolan för att bli av med den.
lyckades tillslut.

talade med "svikaren". kom fram till att jag inte ogillar personen utan personens beteende.
vet inte om det är rätt eller om jag bara är lätt manipulerad.

efter skolan for jag återigen till psyk-långt bort.
fick bordeline igen. eller alltså, gjorde ett test igen för att ha det dokumenterat eller något för en undersökning.
så nu har jag "fått" diagnosen borderline tre gånger. eller, emotionell instabil personlighetsstörning.
sedan hade jag lite annat oxå.
och även,
anorexi nervosa med bulimi-inslag eller dylikt.

jag hatar så mina ärrade armar. återkommande ämne.
är så ledsen och skäms så mycket över hur de ser ut.
idag var det en i min grupp som undrade om det var så bra att jag hade
lite uppkavlade ärmar på koftan, det var barn runt omkring.
det var som en kniv rakt in i mitt bröst och jag ville falla ihop och gråta.
nej, jag vill ogärna visa mina armar för barn, men dessa barn var en bit bort
och sedan skulle jag dra ner ärmarna.
personen som undrade kände oxå lite hastigt på min ena arm.
det kändes fruktansvärt! jag har aldrig varit med om att någon tagit på mina ärr
på det undersökande viset. det kändes förnedrande.
sedan började personen ifråga "typ" skämta att man borde ristat in sitt namn och saker..
jag fattade ingenting och satt där som ett fån när de andra började babbla på om saker
jag inte fattade någonting om. jag var som i en bubbla och visste inte om jag skulle
gå och kräkas eller sitta kvar, jag satt kvar.

jag hade väl inte trott att det skulle vara lätt att börja visa mina armar för det är
det verkligen inte.
i de stunder jag "glömmer av" de, påminner människor än att jag är värdelös.

människor tror att de förstår när de ser mina armar, eller så förstår de inte alls hur man
kunnat göra så mot en själv.
oavsett så förstår de inte om man inte var/är där själv.
-jaha, hon har mått lite dåligt..
jag kan inte känna igen mig i den beskrivningen.
avskyr att vissa tror att jag är stolt när jag visar mina armar, jag är raka motsatsen.
men jag vill leva som "vanligt".
nu på skolan  när solen skiner och sprider värme så klär alla av sig både ett, två, tre plagg.
nu när jag faktiskt har slutat självskada och mina armar inte längre pryds av stygn,
bandage och blod vill jag kunna visa de som "vanliga".

men det kommer jag inte att få.
och det är jag själv som gjort att mina armar har massa ärr.

nu är det dax att ta mig i kragen och sätta igång på allvar.
har ströstädat litet grann och vattnat blommorna.
sambo kommer hem igen ikväll.

jag ska bland annat:

• fixa naglarna
• duscha
• byta sängkläder
• dammsuga i samtliga rum
• plocka ur diskmaskinen när den är klar
• fixa undan kläder
• tvätta kläder
• kanske promenera
• kanske äta

appropå äta så känner jag mig svullen och vill inte alls äta mer idag.
har ätit så mycket i helgen och ångest, ångest på det.

jag hade en egen liten "fest" med mig själv igår kväll.
den såg väl ut som en fest jag kan tänka mig ser ut med bara mig med.
fast utan alldeles för självdestruktiva inslag.

nu måste jag röja upp efter mig själv, har tagit en dusch och ska straxt iväg.

är ju då som sagt ensam hemma.
vet inte riktigt vad jag ska göra.
funderar på att storstäda sovrummet.

sambon har fått låna en ab tronic(tror jag det heter).
jag sitter nu med den på magen och funderar på vad detta är för en sinnesidé.
det känns skumt och lite farligt men jag har inte så mycket lust att göra så mycket just nu.

nu är jag ensam hemma.
ska dock straxt iväg till skolan.
regnet hänger i luften och jag vill krypa ner i sängen igen, under täcket,
få somna om och låta tankar som gör mig glad surra omkring på grönbete i huvudet.
fick frågan om det verkligen var okej att vara ensam hemma.
vad ska jag säga.. för kanske jag överdriver, kanske jag bara lätt målar fan på väggen.
förstorar upp och förstör.

igår pratade jag förmycket, babblet hade ingen hejd och kroppen följde med i bara farten.
jag hatar mig för det.

dagens hets avklarad och slutförd.
måtte det inte bli någon mer idag.
denna hetsning är tillägnad personen i inlägget före, som saknar respekt och vett.
som kan uppdatera sin status på fejjan men ej ha mobilen igång eller ens höra av sig.

jag ska förklara för dig sedan hur du beter dig mot andra människor. i förhoppningsvis lugn och saklig ton.
därför utagerar jag mig här lite innan, för din skull.

jag skyller inte min hets på någon. det är jag som gör det.


finns det någon som har förslag på alternativa sätt istället för att hetsa, är jag tacksam för förslag.

nu i skrivandets stund hetsar jag arraksbollar på löpande band.
vad är felet med mig egentligen??!!

fan, fan, fan..


skolan idag var lika underbar som hela veckan har varit.
efter skolan så var det ett möte angående ett projekt som ska göras nu i helgen.
då är det en människa som jag ska jobba med som inte kommer, verkar det som..
eftersom jag inte hört det från människan själv utan hört det genom andra.
detta gör mig rasande, besviken och ledsen.
det är inget jag ska sticka under stol med, människan kommer att få reda på detta.
det är massa annat jox runt det hela men orkar inte skriva hela historien.

sambo lämnar mig i helgen på en roadtrip med en vän.
jag ska vara ensam hemma från och med imorgon till söndag.
jag har aldrig sovit ensam hemma förut.
det för väl då bli som det blir kan jag tänka.

jag vågar inte berätta för sambo att jag tycker detta är skitläskigt och att jag är jätterädd
för vad som kan hända. jag vet, jättefånigt. men jag litar inte på mina impulser, jag veeet,
låter ocå fånigt..
berättar jag detta för sambo kommer det inte bli någon roadtrip och det är lika jobbigt att
leva med att jag förstört en helg.

nu ska jag göra mitt.

nu ska då sambo fara till utlandet med sin familj i tre veckor, minst..
en semester som vi båda skulle ha fart med på men att jag då inte har några pengar till detta.
då far de istället utan mig.
jag kan förstå men det är svårt.
alla missanpassande känslor samlar sig på en hög och bygger torn.
jag sa först att det inte gjorde något, men det gör visst något.. men vad?

jag skulle vilja ha en smula balans i tillvaron, tack.

igår tog jag två sömntabletter, jag ville bara försvinna för en stund in i sömnen.
jag ska vara ensamhemma lördag och söndag. jag har saker att göra i skolan,
och det är tur. men jag trycker hela tiden bort de dumma tankarna som vill klamra sig
fast och bli hörda.



nu ska jag äta min dagliga gröt, den enda mat som verkligen är tillåten att äta.
sedan vill jag vara fin i håret med min nya färg.
sedan så vill jag vara perfekt.. eller vill jag ens det?

efter skolan idag for jag iväg och handlade shampoo, balsam och hårfärg.
jag hatar mitt hår och jag hatar ännu mer vad jag har gjort mot det.
jag får påriktigt ångest av att se folk med långt hår.
det är sant och tragiskt.
jag skäms över det.
vet inte ens om man kan göra det bättre med nya hårprodukter.
i alla fall blir det inte bättre av att man sliter ut det med färg.
jaja, jag är fånig.
jag har hetsat och kräkts idag lite mycket. jävla skit på mig.
har ännu inte bestämt mig för om jag ska färga det idag eller någon annan dag.
sådana problem jag har som inte är av denna värld.
jag ska i alla fall göra min läxa nu. tror jag.

regina spektor med sin underbara röst och underbara utseende. jag tycker att hon är otroligt vacker.

lyssnat massor på regina spektor nu på kvällen och haft värsta städmanin.
har rensat och städat, tvättat och skurat.
till och med lagat lite mat till lunchlådor till skolan.
men, jag har inte gjort min läxa, än. jag ska.
det är inte det att jag inte vill, det är bara så att andan inte riktigt fallit på när det gäller det.
men jag ser framemot den och jag ser så framemot skolan imorgon.

när skolan hade slutat idag för dagen så fick jag ett infall att jag vill sluta med alla mediciner.
jag vet inte om det är en så bra idé eller om det kan vara värt att testa. fast inte nu när jag precis har
bytt ut en medicin till en annan. jag får lugna ner mig litet grann.

nu hänger jag verkligen inte med i vad som sker.
det är som ett tåg som rusar förbi framför mig i hög hastighet.

bra saker idag:

• det är roligt och utvecklande i skolan.
• solen skiner och jag har möjlighet att vara ute om dagarna.
• kaffet.
• ett samtal resulterade i ett sommarjobb.
• jag har köpt snus idag.

sämre saker idag:

• är värdelös på att svara på frågor på psyk.
• bensinen kostar massa pengar att fara till psyklångt bort.
• värderar det jag gör i skolan så allt blir skit.
• kan inte ta åt mig av beröm jag får.
• jag har svårt att ta ansvar.
• köpte saker att hetsa.
• hetsade och kräktes.
• jag har köpt snus idag.
• vart stressad när snuset skulle köpas och hann inte tänka vilken sort.

kan jag stoppa in en snus istället för att hetsa?
lägger jag bara till ytterligare negativa saker i mitt liv?
vågar jag berätta detta för sambo?

det återstår att se, antar jag.

steg upp för cirka fyrtiofem minuter sedan.
ska till psyklångt bort idag innan skolan.
älskade katten väckte mig tidigare än vad jag hade behövt, men jag kommer ihåg att jag älskar katten ändå.

nu kokar gröten min som ska ätas med kanel. funderar även på att ha litet kanel i mitt kaffe som jag ska dricka i bilen till psyk. det är de där små detaljerna som gört!

är ledsen för att mitt hår är värdelöst och tråkigt. nytt shampoo, balsam? hårserum? i dunno..

har ätit den nya medicinen i sex dagar nu. märker ingen skillnad, i alla fall inga biverkningar.
har inte ätit någon vid-behovs-medicin sedan inläggningen heller. det känns bra. väldigt bra.
jag tar ingenting att sova på när jag går och lägger mig. jag försöker ta det lugnt och somna när jag somnar.
det har funkat hittills. i början så somnade jag inte fören vid tre, fyra på morgonen men det börjar ordna upp sig.
jag försöker med enkla knep. som att göra som när jag var liten, då jag alltid lyssnade på kassettband när jag skulle sova. nu är det cd-spelaren som får göra sitt.

underbart att cykla!! kom till skolan i tid oxå, var en aning skeptisk ett tag när klockan bara tickade på och jag inte vart klar.

solen har strålat och jag druckit kaffe i dess sken på skolan. alla blir som flockdjur och nu ser man alla fina ansikten samlade i solen.

det känns lite hopplöst med maten. fast att äta på skolan går ganska bra. den energin måste jag ha för att orka med.

jag satt i kortärmat idag ute i solen. jag hade kortärmat i gruppen oxå en stund. det känns okej. läskigt, men okej.
men jag skäms, skäms så sjukt mycket för att mina armar ser ut som de gör. att det är jag sjäv som har gjort det.

mycket kräk igår. blä, blä, blää..

ny dag idag. hur ska detta gå?

ska cykla till skolan idag! skavsåret vart inte helt superbra även om jag hade på
denna compeedprodukt som ska göra succé, enligt mig.

idag är det oxå nio veckor utan självskada, beroende på hur man ser på det som skett.

det hände som så många gånger innan, jag somnade efter jag legat på spikmattan.
dumt för att jag kanske hade varit såpass trött ikväll att jag lättare somnat.
bra för jag behövde det säkert. så svårt att se det bra, men jag försöker.

vaknade och kände mig tjock, det gör jag fortfarande men försöker intala mig att det är för mensen. kände mig illamående och kladdig av smink.
så jag tvättade ansiktet och satte igång en pepplåt, sedan gjorde jag min läxa. ska fortsätta med den sen oxå.
har kokat mig lite te och ska straxt gå kvällspromenad, solen håller väl precis på att gå ner.
alla tjatar om det men, det är så sjukt galet härligt med solen som värmer!!

fick även skoskav idag, så jag gick ju helt stört. nu har jag satt på fina compeed skavsårsplåster. de brukar göra underverk.

straxt kommer sambo hem oxå.

tjat, tjat men jag hoppas det är mensen som gör att jag känner mig fet och ful. om jag inte hade haft en sådan barnlängtan så hade detta med mensen inte varit värt. men jag tänker på mina framtida barn när jag mår jävligt en cirka en gång i månaden. ja, fånigt men sant.

oj, oj, oj, vilken underbar dag!!
visst att den började med översvämning men det var ju inget förödande.
fick en fin promenad. skolan har varit helt superbra!! inte värdera, inte värdera, inte värdera.
har dock ätit onödigt nu när jag kom hem. men inte kräkas.
ska ta det lite lugnt nu med spikmatta och ljudbok innan jag ska göra min läxa.

fan, jag känner redan att jag börjar värdera allt. speciellt det jag ätit.

fann inte mitt friggs blåbärste, då fick det bli yogi tea classic istället.
så jävla rätt!

vaknade tidigt, kändes konstigt så jag steg upp. då vart det
blodbad hela vägen till toaletten.
menshelvete.
såhär mycket mens kan jag inte erinra mig om att jag har haft.
tog en ny tampong vid tio igår kväll och så nu vid sex imorse, blodbad.

jag blir upprörd på all reklam för bindor och tamponger där de framställer
det som att det hänger på deras produkter om man får en "happy period"
eller inte. men det spelar ingen roll vilken produkt jag använder.
jag är fortfarande svullen och öm. känner mig så tjock.

jag har i alla fall tagit en dusch nu och ska straxt dricka mitt te och lugna ner mig.
härligt med sovmorgon.

jag har valt att gå in på en farlig stig. det var en fin stig, den lockade mig med blommor med ljuvliga dofter.
sedan fick jag ont i huvudet av alla blommor och dofter.
men jag fortsatte att följa stigen. tänkte att huvudvärken lättar nog allt snart men kikade bakom axeln.
jag började sen få en massa utslag av alla blommor. kliade man vart det värre.
nu är det nog allt dax att lämna denna stig.
men då stöter jag på en fin vacker blomma som har en nektar som läker mina utslag.
det känns lättare och huvudvärken och utslagen är som bort blåsta.
med tiden så vissnar blommorna mer och mer. jag inser att jag nog blivit lurad och att detta måste vara fel stig att vandra på.
det är nu dax att lämna stigen, gå tillbaka. men det är långt för jag har gått länge på denna stig.
ibland slår ljuvliga blommor uti blom och då är det svårt att lämna stigen. ofta så snavar jag runt på torkade rötter och ramlar i ruttna stjälkar och blad. unkna lukten som vägrar att lämna mina kläder.
jag har fortfarande inte hittat bort från stigen. blommorna fortsätter luras och locka, ruttna och mögla.
kan varken läsa karta eller kompass något nämnvärt.

har fikat i solen idag med sambo tills det var dax för jobb.
själv for jag iväg på en onödig biltur.

hemma åt jag en sallad. ingen fetaost!
sedan hetsades det lite, hets light. upp med det.

nu har jag fått ett ryck igen att jag vill göra om här hemma.
flytta på tavlor och alla dessa växter.
ingenting blir bra, det blir bara sämre.

har kastat lite sker som jag fann onödiga.
jag tycker så mycket om att kasta saker.

jag tycker inte om pelargoner förresten.

nu sitter jag här, äntligen ur sängen.
igår vart det hemmakväll, igen.
men jag gjorde det bästa av situationen och korkade upp en flaska vin.
oh my! vad är det egentligen som händer?!
vart ju då lite för mycket vin.
kände hur bedrövelsen översköljde mig när jag skulle sova.
hur värdelös jag är som bara gör fel hela tiden.
är väl lite bakfull som man kallar det. inte så farligt, men lite.

ska köra bil sen och undrar om det är så smart.

undrar oxå hur smart det är att träna idag, men en lite raskare promenad borde kanske vara okej..

har ätit frukost oxå och känner mig uppsvälld. en fet yoghurt med müsli.
fast jag har nog ingen rätt att klaga på det med tanke på vinet igår.

fan på mig.

jag är en sanslöst dålig människa som bara orkar med mig själv just nu.
det är hemskt, det är jag, jag, jag.
jag vill, jag orkar, jag ska, jag har, jag dör..

har inte kräkts något idag, än i alla fall.
hetsade en delicatoboll, fan, fan, fan.
jag avbröt själva hetsen, det är bra, bra, bra.

det ekar i mitt huvud idag.

jag måste nu ut och powerwalka, springa, i alla fall röra på mig.

'

jag vill ju gå ut i kväll men inte själv!!

ätit gojibär och dryckit kaffe.
tycker så mycket om dessa små röda bär!



gick sedan ut på en promenad i solen.

känner mig tom och värdelös.
lagom att fara hem imorgon.

nej, det känns som sagt mest tomt..

klockor och jag går inte alltid så bra ihop.
ska iväg vid klockan tolv.
vaknade nästan nyss och trodde klockan var tjugo i tolv, egentligen var klockan åtta.

har sovit några timmar. såg lite nip/tuck tills jag tillslut somnade. facinerande serie.

känner mig väldigt ätstörd när jag till och med kräks i mina drömmar.

undrar om det blir någon fika ute sen, undrar om det bli tillfälle att kräkas upp den igen.
jag skäms, jag är rädd för mina tankar, jag har ingen självinsikt.
kanske inte så konstigt att jag drömmer om kräks.

ligger i sängen.

tänderna har länge skavt till ett märke på min hand.

vill kunna radera saker, det är inte så lätt som man vill. det går inte.

magen är pluffsig.

inte skära, inte skära, inte skära.

jag manipulerar.

klockan tickar iväg.

gör om mig/ta bort mig.

snälla gode gud, gör så att..

det känns bra att vara här nu om man bortser från maten.

det gick väl okej hos läkaren. jag ska testa att byta min medicin till en annan.
ska börja imorgon med det.

när jag skulle köra hit var det massa bilköer och sedan körde jag fel..
jag missade avtagsvägen!!
jag hade huvudet någon annanstans och insåg sedan att jag inte kände igen mig.
jag är så störd. körde helt galet fort oxå.
men det löste sig, kunde finna vägen i alla fall och inga poliser som såg vad jag gjorde.

nu kommer ångesten i en stor flod igen. inga tabletter jag kan ta, det är bra. tror jag.

är för disträ för att skriva mer..

ska straxt iväg till farbror doktorn.

har tagit mig i kragen och ska sedan fara iväg till min tillflyktsort.
bort från dåliga tankar.
nej, jag tycker inte att jag rymmer ifrån problemen. jag kan ju inte rymma från mig själv.
jag är ju alltid med mig själv.

det här blir nog allt bra.

det ordnar sig säkert. man får hoppas att det ordnar sig i slutändan, att livet jämnar ut sig i slutändan.

igår, jag ville så gärna göra något. sambo pluggade och jag fick dåligt
samvete för att jag tjatade.
men,
då bara blir man bjuden på en liten tillställning.
jag kände mig spontan, ung, levande och en smula malplacerad.
jag åt av tårtan, det gick bra. den innehöll saker jag vanligtvis inte äter.
men ingenting hände(!). jag vart bjuden på vin, jag drack!
sedan så följde jag med ut och rökte oxå, hade ju två cigg kvar. nu, inga.
det är härligt att träffa människor, att inte isolera sig.
jag har blivit modigare(/dummare?) och får därav smaka mer av livet.

just nu orkar jag inte värdera att det ska behöva finnas alkohol och cigg
i mitt liv för att jag ska känna så, det ligger nog inte i själva det.
men just nu värderar jag hela tiden, om allt, nu har jag vaknat och det var ett litet
helvete att få somna igår kväll. allt hoppar på mig och vill kväva mig.
det är så mycket jag inte vet, som jag inte vet vart jag har.
jag känner mig inte bara malplacerad på tillställningen utan även
ganska ofta i livet.
gör och beter mig fel.
just nu är ångesten stark och jag vill mest gråta. för att jag är jag.

jag är en så bedrövlig människa, men sådana ska det väl oxå finnas för att jämna ut det hela.

hade sovmorgon idag, tyckte jag. har ätit min gröt och druckit underbara kaffet.
snart är jag redo för att bege mig ut med musik i mina öron och löparskorna på.
precis när jag skrev dessa rader försvann solen, sakta men säkert.

jag är värdelös på att skriva i olika forum, så det måste jag sluta med. uttrycker mig så otydligt så
allt feltolkas. det kanske det görs här oxå.

nu blir det verkligen ut i underbara vädret, underbara luften, underbara vinden.

har varit hos psykologenlångt bort.
orienterat mig inför dbt:n.
det är nog verkligen något för mig. att få jobba med mig själv under ordnade former.

hetsade påvägen hem. vart stressad när en farbror kör framför mig i snigelfart med mobilluren i ena handen.
behövde hem och få upp det som jag fått i mig.

skulle vart ut och sprungit men vädret är tråkigt och jag känner mig stressad över att inte hinna med allt tills jag ska iväg i kväll.

ska städa här hemma istället. har sovit en stund och nu skakar jag mest.

väntar nervöst på att läkaren ska ringa från avdelningen.

tänker mycket på det här med min balans.
jag har ofta svårt att finna balans i saker. antingen för mycket eller för lite.
jag har haft väldigt många förbud i mitt liv.
försöker se varför alla dessa förbud finns i mitt liv.
de vart skapade för att jag skulle må bättre och leva hälsosammare.
men jag undrar allt.

jag tog min första kopp kaffe när jag var inlagd denna omgång. första kaffet på x antal år.
varför avstod jag från kaffet, egentligen? för att må bättre?
allt ska ske med måtta.

för mycket och för litet skämmer allt.

nej, jag ska inte dricka för många koppar kaffe så jag blir helt darrig och stissig.
inte heller för sent på dagen så att sömnen påverkas.
men att förbjuda mig något som inte gör mig någon skada, mer än något annat,
i måttliga mängder ser jag inte längre någon anledning till.

det är inte bara kaffet, men det är en av sakerna.
nu när jag skriver om det så känns det som en så fånig grej att ha hakat upp sig på.

ensam hemma hela dagen, nu är sambo hemma igen.
har hetsat bara för sakens skulle kändes det som. för att jag inte har gjort det på
ett bra tag och nu hade jag möjlighet.

nu borde jag bege mig till sängs, men det är så mycket i huvudet.
i morgon ringer läkaren från avdelningen och förhoppningsvis blir jag
utskriven, kan man bli det via telefon?

min vän och jag har tänkt att ses i morgon kväll. så jag hoppas att jag inte
måste tillbaka till avdelningen. det om något skulle göra mig galen.
det ska ju bli så skönt att ses och få reda ut detta som hänt.
jag vill veta var vi har varandra.

har ätit en och en halv skål med yoghurt och müsli och ska nog inte
kräkas upp den. jag är så äcklig med allt kräks.

nu sitter jag ensam vid köksbordet.
svärföräldrarna har farit och sambon likaså.
det känns läskigt bara för att jag tänker på det.
bara tanken på att jag egentligen skulle ha varit tillbaka till avdelningen nu stressar upp mig.
jag hoppas bara så att läkarsamtalet i morgon kommer bli bra så jag slipper fara tillbaka.

men hur är det egentligen?
anledningen till att de inte bara vill släppa mig är för att de är rädda att jag ska göra mig illa.
är jag såpass att jag kan avgöra vad som är bäst för mig och inte?
det blir otäckt när jag tänker på det.

jag har gjort en liten lista över saker jag kan göra idag. det gäller att få balansen mellan att ta det lugnt och ta hand om mig till att göra saker som städning och plugg.

färgningen har jag inte så mycket att säga om. känner mig likgiltig till det.
i natt så fick jag antingen för mig eller så var det så att det började klia och svida lite i hårbotten.

detta är filmen vi såg i går.
jag tycker den var fin. en på sambons jobb hade varnat oss för att man borde äta innan man ser den för man blir så hungrig av all mat. det blev jag inte. för mycket kött och anka för min smak.

sitter nu med hårfärgen i håret.
jag påbörjade ett allergitest, färg bakom örat stort som en tia.
jag väntade cirka en och en halv timma. man ska vänta 48.
får se vad som sker.
känner hur det börjar fräta i min hud. hur hårtester faller av.
men vad som är påriktigt vet jag inte.

mycket snack om framtid som gör att mitt val att lägga bort tabletterna börjar vackla.
måste stå emot. måste hitta sätt att hantera.

maten är skitjobbig. har ätit förmycket och känner hur jag sväller upp och fettet svämmar över.
jag är fånig och barnslig.

ska straxt skölja ur färgen och hoppas att jag blir nöjd. hulka ikapp med vattendropparna som skvalar mot duschgolvet?

jag köpte då ett paket cigaretter när jag hade blivit inskriven på avdelningen.
det var någon slags självklarhet.
det kändes bra då att kunna gå till rökrummet och bara få känna giftet sprida sig och min kropp vart tung och avspänd.
men detta håller såklart inte i längden.
lugnet måste man finna i sig själv.

försökt att somna.
lyssnat på ljudbok och radio.
men just nu tänker jag jättemycket på min vän som jag inte längre vet vart jag har.
det verkar som att jag skrämt bort vännen.
jag får inte ihop saker och ting och vågar inte fråga.
vännen online - jag blir online - vännen slutar vara online(?)
är det i mitt huvud? omvandlar jag saker och ting?
jag sms:ar - vän sms:ar - jag sms:ar.. sen inget svar.
nu vill jag inte längre vara den som börjar kommunicera. jag har ställt en fråga och inväntar ett svar.
men detta upptar mina tankar så mycket!!
jag vet med mig att jag ofta gör upp egna scenarier om hur saker och ting är. dessa överensstämmer inte alltid med verkligheten. men de kan ju göra det.

igår fick jag fara hem på perm över helgen fram till måndag tills sambo börja jobba.
jag känner att jag inte vill tillbaka till avdelningen.
att det känns som att jag är klar där nu och att jag vill blicka framåt.
är tillräckligt stabil för att vara hemma.
det skapar bara stress att jag ska behöva fara dit igen och sova en natt och antagligen få skrivas ut dagen efter.
jag ringde avdelningen i eftermiddags, för att de sa att jag skulle höra av mig, och berättade hur jag kände inför att komma tillbaka och så.
så jag har nu perm till tisdag då läkaren ska ringa mig och vi får se då vad som kan ske.



har fortfarande inte riktigt förstått och smält allt som skett.
jag vill just nu bara se framåt och nu.
umgås med sambo och svärföräldrar i helgen och sedan förbereda mig inför skolan resten av veckan.
laga massa matlådor, städa, tvätta och motionera. träffa vänner förhoppningsvis.
är rädd att jag kan ha skrämt bort en vän litegrann, vill så gärna träffas och få prata om det som skett.
jag vet att det kan vara svårt att förstå om man inte är inne i "den här" världen.

nu ska dagen avslutas med sömn. en dag som varit fylld av shopping, sol, hanterbar ångest, kaffe och lite vin.

sov en bra natt hemma i min säng bredvid sambo. lite svårt att somna med många tankar i huvudet.
men jag drog katten över mig som spann och jag strök min hand över den lena varma pälsen.

har varit på stan hela dagen med sambo och svärföräldrar.
handlat med pengar som jag ska spara.

påvägen hem stannade vi och handlade mat. mycket sallad. och så detta nya fina kaffet!

jag tycker det smakade väldigt delikat.

Kaffedarr. Vad är det som hänt, egentligen?
jag sitter på rummet, nummer 10. Har druckit två koppar kaffe och ätit två bananer sedan jag vaknade. Har en tidningshög och en plugghög på nattduksbordet. Bäddat sängen fint. Duschat.
jag sitter på psyk, har varit här sedan i onsdags?
tog för många tabletter och minnet sviker och suddas ihop till en smet som sakta och klibbigt droppar ner i min panna.
långsamt, långsamt börjar verkligheten komma ifatt mig.
det är alldeles för många ord för att kunna skriva ner.
sambo var rädd och orolig, rädd för att min karusell börjar snurra för fort, igen.
igår var jag säker på att jag efter läkarbesöket skulle få fara hem. Jag hade fel. I och med det jag hade gjort ville de inte skicka hem mig. Men jag får perm idag, sambo kommer och hämtar mig efter jobbet och sedan måste jag tillbaka hit när sambo börjar jobba på måndag igen. Jag är som ett dagisbarn som måste passas. Denna plats är som ett dagis. Matsedel och dagens namn.  
men jag känner nu att det var bra att jag är kvar tills ikväll. Jag behöver nog det.
men tankar bultar på. Vad gör jag egentligen här? Är jag tillräckligt ”sjuk”. Tar jag bara upp en plats?

jag har börjat med saker som jag inte gör annars, längre. Jag kände mig tvungen att köpa ett paket cigaretter. Mentol. Jag går in till rökrummet och känner mig lugn, kommer tillbaka till rummet och känner mig lugn. Jag tar inga vid-behovs-mediciner. Jag har börjat dricka kaffe igen.
det känns förstörande men ändå skönt.
när jag kommer hem igen blir det inga fler cigaretter, mitt liv tillåter inte det. Kaffe kommer jag säkert fortsätta dricka. Men inte överdrivet. Känner nu att två koppar är för mycket.
jag orkar inte värdera allt jag gör.
när jag kommer hem ska jag, (försöka, sträva efter) inte att röka(det är dock ett som är säkert), dricka kaffe i lagom mängd, äta nyttigt, inget vitt socker i största möjliga mån, såklart att inte hetsa och kräkas, inte bryta ner mig själv. Detta är ju inget som bara sker. Jag måste jobba med mig själv. För några månader sedan hade jag inte denna insikt. Men jag kan inte klandra mig själv för det.
”jag måste vara förlåtande emot mig själv också. Alla beslut kan ändras beroende på situationen. Så om jag tar ett beslut och sedan ändrar mig så är det också ett rätt beslut . man tar den kunskapen man har för stunden och den kan ändras ju hela tiden.”

detta har fört med sig bra saker också. Jag kommer närmare min familj, min sambo. Det vill jag inte värdera heller med, måste det ske hemska saker för att det ska bli bra, osv.
nu är det som det är och jag har fått så mycket visdomsord på min mobil som jag ska skriva ner och läsa, läsa, läsa.