så vart man tillbaka på psyk igen.
träffade en gammal samtalskontakt "akut" efter intoxen.
det är som att jag bara vill sitta och gråta så fort jag sätter mig i den stolen, jag förstår inte riktigt varför för vad jag minns så har jag aldrig börjat gråta i det rummet.
men det är som att hela atmosfären, när man stiger in på psyk, gör att jag bara vill lägga mig i fosterställning och gråta ut.

jag visste inte riktigt vad jag skulle och ville säga.
så jag försökte mest förmedla det älskling sagt om att bli remitterad till ett annat ställe som psykologen på miva talade om.
får se hur väl jag lyckades.

det som händer nu är jag dom ska sätta sig ned på måndag psykgänget och så ska jag invänta en läkartid för uppföljning av min medicinering.
har inte haft uppföljning på säkert ett år.
och i och med att dom avskrev mig från psyk i början av förra sommaren tror jag det var så lämnade dom mig mitt i en pågående behandling.

nu ska jag straxt till jobbet. har kört fyra pass på tre dagar. nu blir det vila.