för mig är nog träningen helig.

var på pass på gymmet tillsammans med sambo, men det är faktiskt inte roligt.
eller jag tycker verkligen om att slippa gå själv till gymmet hela tiden men vi
är inte alls på samma nivå.
jag vill jobba och svettas, kämpa järnet och få ut något av det.
men sambo.. har inte samma inställning och det verkar jag ha svårt att acceptera.
svårt att acceptera att man ger upp mitt i situpsen och inte försöker, som jag ser det.
jag vet inte vad det är men jag blir provocerad på något sätt.
för att jag vet att sambo egentligen kan men ger upp.

idag var det så att sambo vart yr under dagens pass och ville avsluta och då kände jag inte heller
för att fortsätta. så det vart ett halvt pass.
vi for hem och jag stack ut och sprang istället.
knappt 5 kilometer vart det.
och jag har inte tagit en endaste promenad idag.

får ta igen det imorgon.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0