ensam hemma utan förvarning.

så åkte jag i rännan för resten av dagen, kan man säga.
skulle ha farit, sambo och jag, till parken och umgåts med en barnfamilj och en nära vän till sambo.
nu har sambo fått fara själv och jag är ensam hemma med tomhet i mig som fylls av smärta.
så kan det gå, eller vad man säger.

jag fick panik över vad jag skulle göra åt mitt hår som har blivit så torrt och risigt, antagligen efter all träning och duschar och jag hade inget behagligt att ha på mig så jag inte såg ut som en tjockis.
det hela gick alltså i stöpet på grund av min utseendefixering?

just nu orkar jag inte med att vara bland människor, eller så orkar jag inte vara med mig själv när jag är bland människor.
sedan så är jag övertygad om att sambo kommer ha det både roligare och trevligare utan mig så det kanske vart till det bättre i alla fall.

fokuserar just nu på att inte hetsa och kräkas.
inte fara till butiken och handla choklad och inte baka något riktigt onyttigt.
jag är så störd!
att detta ska vara det första som kommer upp i mitt huvud så fort jag blir ensam hemma..

jag har ångest men ska inte hetsa.
jag har tråkigt men ska inte okynnesäta.
jag är ledsen men ska inte tröstäta.

varför är jag så äcklig att allt ska handla om mat??!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0