det är inte som jag vill.
jag vill vara glad och se framemot saker.
se fram emot att börja skolan på måndag, träffa klasskamrater, dessa tre månader då vi i klassen ska tillsammans göra det vi vill göra.
det är så mycket och jag vill bara inte.

ska nog inte ta mig på så stort allvar just nu.
ont i huvudet, mens, förkylning i kroppen, ätit lite dåligt sådant som gör mig extra sårbar.
just nu bara andas och försöka vara i nuet..
accteptera. acceptera? acceptera...

känner mig så typiskt ensam och klyschigt missförstådd.

stirrar i taket och väntar på att vakna upp i livet.
lättlurad idiot jag är.