känner mig förbannat bortratad och jobbig..

älsklingen väljer just nu hellre att vara med en arbetskollega än att hjälpa och stötta mig.
men jag förstår på ett sätt. jag är jobbig och krävande och ovärd det mesta.
men kan man inte säga att man inte har lust istället för att skita i mig.

samma sak igår när det tydligen bestämdes att älsklingen skulle köra hem arbetskollegan efter jobbet, bara det att vi hade bestämt att vi skulle fara och fixa nytt körkort till mig..

ja, nu låter jag bara hemskt gnällig och fånig när jag bara skriver ned småsnuttar av allt.
jag är gnällig och fånig.

nu har jag målat mina naglar och ska hitta något att titta på i sängen tills jag somnar.