i slutet av skoldagen kändes det som om något klipptes av.
ett snöre som var trygghet, och vägledning.
men det sades att det kommer att ordna sig, det löser sig.
jag tror på det.
jag vill tro på det.
massa känslor i mig som gjorde mitt huvud tungt och bröstet värkande.

som vanligt när jag blir överväldigad av känslor så vill jag ta till "dåliga" medel.
det ska jag inte ta till.
försöka att inte ta till.
nej,
det ska jag inte ta till.

jag ska ta det lugnt.
försöka äta något så jag inte får ångest för det.
se på televisionen eller någon film kanske.
läsa.
gå på promenad "borde" jag kanske göra men känner inte för det.
imorgon kan jag dra till gymmet.

tänka på min sårbarhet, tjat, tjat men ack så viktigt!