igår brast det.
jag började som ett gråtande knytte i sängen.
sedan ett skrikande beskyllande monster.
sen ett panikslaget barn som skrek på hjälp.
till sist åter igen ett gråtande knytte.

hur länge orkar man?
hur länge orkar man vara ett monsterknytte?
hur länge orkar man vara med ett monsterknytte?

slå mig, sparka på mig. gör mig illa, hårt, hårt.
jag kommer aldrig att ändras, hur gärna jag än vill.
vem jag är och vad som händer vet jag inte.
jag hinner inte med och det går bara upp och ner hela tiden.
hela tiden går det upp och ner i olika hastigheter.

det är en cirkel.
en ganska obestämd cirkel.
mitt liv är en cirkel.

anstränger jag mig inte lika mycket som andra?
klarar jag bara inte av detta?