det måste brinna någonstans.

innan min sammanstrålning med strindberg.


jag famlar efter någonting, någonting som känns så nåbart men ändå så inglasat.
jag ser hur andra rör sig och vill göra likadant fast ändå på min kropps egna språk.
jag vill göra världen till min och inte behöva se den och förstå genom andras.

det känns nu som att allt jag gör i varje minut ska och måste ge näring till det som ska bli.
till det liv som sedan ska bli mitt eget liv.
detta måste då betyda att jag vill leva. men just nu lever jag för att sedan kunna leva.

nu säger jag god natt till er och hoppas på återseende.

2010-11-01 @ 21:55:25 Allmänt Permalink