gå vidare till gå men passera fängelset?

ny dag, känns som en förlängning av gårdagen.
ska göra mig redo. kaffet står och svalnar till drickbar temperatur, musiken
ljuder ur högtalarna och nu till dessa alla val.
efter frukosten ville jag bara dra täcket över huvudet.
slippa dagen. slippa dagen av egna värderingar, andras ord som bildar meningar
som jag ständigt feltolkar, eller gör jag? tar åt mig och vill ramla ihop på golvet och gråta
och skrika. sträcka ryckigt ut kroppen och sedan ryckigt tillbaka till fosterställning och stanna där.
skrika utan att tänka på att rösten spräcks, att grannarna hör, att inte bli värderad, så stänga av
och sättas i laddning för att sedan orka (?). inga garantier utlovas för världen är rädd för att bli stämd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0