vaknade av mig själv massor imorse men tvingade mig somna om.
sedan när jag väl känner att det är dax att stiga upp tror jag att klockan
är runt nio, tio. ack nej, klockan är då prick åtta.
känns bra det. har röjt lite i köket.

sedan gjorde jag något förbjudet..
så nu får jag skylla mig själv att ångestnivån höjt sig.
nu vill jag inte vara hemma, jag vill att sambo ska iväg till jobbet nu.
sambo är nu lite förkyld och det är ju som världens undergång..
orkar inte med gnället för lite snor. jag är en så dålig människa!!

sambo säger ofta att jag inte pratar. men det är ömsesidigt.
jag får aldrig veta hur sambo känner sig och tänker.
då får jag svårt att få ur mig saker och jag hatar att jag får sambo
att må dåligt. jag undrar om sambo tänker tankar om att ge upp ibland..

vi behandlar varandra med samma medel istället. ingen pratar om det.
jo, jag pratar mer men får inget tillbaka.
jag kan ju räkna ut att sambos tankar inte är av de lyckligaste och känner
att inte börda mig mer med saker som sina tankar och känslor.