har tappat perspektiv. ångrar så mycket. hånar mig själv.
vad har jag levt för liv? vad håller jag på med?
alla frågor kommer emot mig och utan hänsyn pockar på.
ser på bilder från förr. bland det värsta jag kan göra ibland.
magen putar efter maten. vägde mig efter jag tränade.
det var okej. men rädd över min besatthet över detta.
försöker ändå övertala sambo att vi ska skaffa en riktig våg.
borde sova nu men allt som kommer upp gör det omöjligt.
vill skära mig nu. bara få göra det och sedan få andas i det.
det är ingen bra lösning, det är en kortsiktig, väldigt kortsiktig
lösning. inget jag ska hålla på mig. måste bara förstå det.
om jag inte gör det så vill jag ta mina tabletter. bomullstabletterna.
oxå en dålig lösning, antar jag. sambo måste sova, ska upp tidigt.
vänta tills detta sjunker undan. inte glömma att andas.