ätstörd eller inte ätstörd.

på min psykmottagning bryr de sig inte om mina dåliga matbeteenden.
har berättat lite ytligt om de.
både för sjuksköterskan och min psykolog.
jag antar att jag är för "tjock".
det är ingen som tar det på allvar.
alltså, tar inte jag heller det på allvar, antar jag.

psakuten frågar alltid hur det är med maten.
jag svarar, dåligt.
sedan är det inget mer med det.

den enda som sagt något direkt om min vikt
är en läkare på psakuten som lade in mig
som då oxå gav mig mirtazapin,
"för det skulle inte skada om du gick upp lite".

jag gjorde ett test med en psykolog, för studier.
alltså inte för min egen del.
enligt det testet var jag, minns inte riktigt om jag
var anorexisk eller om jag var precis på gränsen.

egentligen så spelar väl detta ingen som helst roll.
det spelar ingen roll för mig om det står på
ett papper eller inte.
ingen har koll på min vikt för ingen bryr sig
om hur jag behandlar maten.
på riktigt så ser jag inte så allvarligt på mina
matvanor. även om jag ibland blir lite rädd för
vad som händer.
men det viftar jag snabbt bort och fortsätter i mina vanor.

såhär känner jag nu.

Kommentarer
Postat av: Sara

Usch, så tufft det låter..



Styrkekram!

2010-01-14 @ 10:44:35
URL: http://allalivetssidor.blogspot.com
Postat av: Anonym

Det är bara att kämpa på!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0