gårdagen vart totalt misslyckad!!!!
det började med att när vi skulle fara så stod det en tax i mitten av vägen
med koppel, längre fram låg det en karl med en till hund kopplad.
jag kliver ur bilen och frågar vad som har hänt. mannen verkar förrvirrad
och säger att det är okej, att han bara har halkat på grund av hundarna.
först tror jag att han har blivit chockad eller något och därför är borta i huvudet.
han säger att han har ont i höften och jag är rädd för att röra honom för att göra skadan värre.
sambo är nu med mig och knackar på hos grannar.
i och med att han är så förvirrad frågar jag vad han heter, vart han bor, om han bor ensam,
det gör han och det finns ingen i närheten man kan ringa.
han säger att han legat där i en halvtimma och jag känner hur min panik ökar och ökar.
sambo kommer med en granne som hjälper honom upp. han säger att han är okej och att
han kan stå upp men står som ett lutande torn. grannen säger att vi kan väl stötta honom en bit.
jag känner alkoholdoften mot mig. allt blir bara mer och mer obehagligt.
vill bara därifrån. grannen går och lägger över allt ansvar på sambo och mig.
sambo i sin tur lägger allt ansvar på mig.
jag klarar det inte.
det kommer en bil så att sambo är tvungen att gå och flytta våran bil.
jag blir ensam med mannen och undrar om han kommer att klara sig.
han vill att vi ska köra honom hem. jag vill inte ha mannen i våran bil.
vill oxå att mannen ska få det bra.
men mitt ego segrar och jag går till sambo som sitter i bilen och berättar att han vill åka med oss.
jag är nu väldigt upprörd och ångesten är extrem.
JAG VILL INTE HA DEN MANNEN I BILEN!!
sambo vill att jag ska veva ner rutan, prata mer med honom.
jag skriker att bara köra, jag tittar ner i mitt knä när vi kör förbi mannen med de två hundarna.
hyperventilerar och skriker på sambo så for en fråga ställs.
tårarna silar sakta ner för mitt ansikte och jag tänker på sminket.



jag hatar hur jag reagerade på händelsen.
känner mig som en sådan fruktansvärd människa som bara lämnar mannen med hundarna.
är arg på mannen för att han är alkolist, arg på grannen som inte tar ansvar och bara lämnar oss,
arg på grannens fru som bara stod och såg på, arg på sambo som skjuter över allt ansvar på mig.
mest av allt är jag arg på mig, för att jag blir arg på mannen, grannen, grannens fru och min sambo.
arg på mig själv för att jag inte kan hantera.
arg på mig själv för att jag måste medicinera mig för att kunna andas normalt.
arg för att jag inte minns så mycket av gårdagen på min klasskamrats fest.
för att jag sa jättekonstiga saker till klasskamrater.
ångrar att vi inte åkte på en annan aktivitet.
besviken för att jag är världens sämsta flickvän på denna sämsta påhittade alla hjärtans dag.
och för att jag inte städar, tvättar och gör det fint.

jag vågar inte gå ut. vill ha alla rullgardiner nerdragna och bara ligga i sängen och inte finnas.