ligger i sängen och kan inte sova.
har haft en fin middag med sambo.
talade lite om bröllop redan idag.
jag undrar om det kommer att bli av.
börjar så lätt tjafsa. eller jag gör det.
har haft mycket ångest idag.
lyckades avstyra skärning genom att
tänka på bröllopet. vill inte ha mera ärr.
tänkte, vad bra om jag lyckas att inte skära
mig innan bröllopet. men hur?
är rädd att det negativa tar över,
just för att det brukar göra det.
dåligt tankesätt.

tänker på det min psykolog sa om att om man är vuxen ska man klara sig själv.
så alltså när jag säger att jag inte klarar att sluta skära mig själv är jag kvar i barnet.
(orkar inte förklara ingående, jag måste såklart ta steget och beslutet att vilja sluta.)
då tänker jag på alla sluta röka-hjälper det finns.
är alla rökare som inte "klarar av" att sluta själv kvar i barnet då?
är man även det om man tar hjälp av nikotintuggummin och dylikt.
jag vet att det är fånigt och säkerligen barnsligt av mig att tänka på det,
men så är jag ju oxå kvar förmycket i barnet..
ska till psykologen idag, måndag, så jag får väl fråga.
ska även till psykläkaren.



jag känner mig tom och hopplös.
vill göra dumma saker men ska låta bli.
var så trött förut men nu när jag väl ligger i sängen bara kroppen kliar och tankarna far.
käken spänner, det molar magkatarrsont och ångesten ligger tungt.
jag får ingen fason på mig.
mörkret äter upp mig och jag är rädd.