akuten igen

en halvtimma på jourvårdcentral.
fyra timmar på akuten.


på denna jourvårdcentral som jag bara gick med på att fara till efter att återigen ha självskadat för att inte låta sambo behöva sitta på en akuten halva natten.
kommer dit, ingen i receptionen. knackar och knackar.
en patient säger att alla gick ditåt, och peckar åt ena hållet i korridoren, de har ingen patient så de fikar väl säger hon.
de ska stänga om en timma och sitter och fikar. orkar inte ge mig in i hur vida man har rätt till rast och när.
men, när sambo hallåat ett tag kryper en sköterska ut ur ett skrymsle.
nej, vi har inte tid med några fler patienter, säger hon. men undrar även vad som har hänt.
berättar och visar. jag vill bli sydd säger jag, det är såpass djupt och tejp är ej det bästa även om man bortser från att de inte ens kan tejpa.
i alla fall, nej, inga stygn behövs säger sköterskan. min sambo försöker få de att förstå. men icke.
vi får fara till akuten. för att göra en lång historia kort, det vart sju stygn sammanlagt.
jag frågade två sköterskor i triage om det verkligen behövde sys för att vara säker på att inte å vänta i x antal timmar för att sedan bli ihoptejpad som jag kan göra själv hemma.
bägge sköterskorna ser mycket allvarligt på mig och säger att det behöver sys.

jag är mycket kluven till detta. vem är jag att kräva att de ska sy ihop mig när jag själv har vållat denna skada?
gjorde i alla fall en god gärning i mina ögon, en militär skötare? nej, blir osäker på fattningen, en som bara fått öva på att sy i skumgummi fick sätta ett stygn på mig. någon måste bli den första människan och jag är ett alldeles ypperligt försöksdjur.

nu är jag så trött, får skylla mig själv. har kört  stackars sambo till jobbet och ska krypa ner i sängen ett tag till. orkar inte med mig själv.. har inte fattat vad som hänt känns det..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0