jag trivs i skolan och det är roligt. men idag hade jag velat sova, sova, sova.
har tagit en välbehövlig dusch och ska straxt äta frukost.
är väldigt hungrig och öm i halsen efter min tjockpanik igår.
skärpning på taket! men hur??

skäms över mina armar på skolan och vågar inte visa de som jag gjorde innan
sommaruppehållet. för klassen går dock bra och det är skönt.
varför skäms jag då?
jag kan inte känns mig stolt över att det gått över ett halvår utan att jag självskadat,
bland människor som icke självskadat.
jag tänker att det var ju jag som började med det och höll på i massa år.
är dålig på att förklara hur jag menar men jag kan bara känna lättnad över att
den tiden är över.

alltid när jag är på nya stället försöker jag dölja mina ärr, jag känner att jag inte vill
bli den tjejen med massa ärr på armarna.
om jag tänker på hur jag själv "värderar" människor med ärr så tänker inte jag så.

jag vet inte, är hungrig, sömnig och en aning frusen nu.