är det jag eller mitt sätt att se på mig själv?

jag börjar fundera på om det är så jag är eller om det är mitt sätt att se på mig själv.
när jag får saker upptryckta i ansiktet och känner igen mig totalt.
det känns jobbigt och svårt för det är som en stämpel av att vara misslyckad.
jag ser hur andra reagerar på hur jobbig en människa är med sådana beteenden.
de känner mig inte så väl och vet inte att det är mina tankar de värderar.
jag värderar lika mycket jag. jag tycker oxå att det är fel.
fel att ha ett stort bekräftelsebehov som går ut över andra.
att inte vilja bli lämnad och alldeles ensam.
att vara impulsiv och leva för stunden.
att ha en extrem idealisering som sedan blir till en total nedvärdering.
att göra saker bara för att försöka fylla tomrummet.
att känna sig vilsen och leta efter stabiliteten.
att vilja finna kärnan.
att gå upp i sina känslor.
att fastna i ett rus av lycka till att nästa stund känna hur allt tar slut.

nu är jag ledsen och känner mig värdelös. orkar inte höra på sambons meningslösa
ord om att jag inte är det. sambo vet inte. jag lever med mig hela, hela tiden.
jag hör mina tankar och jag upplever det jag gör.

är detta jag eller mina tankar om mig?

2010-04-26 @ 18:05:44 Allmänt Permalink