klarade det inte
jag klarar så inte av att vara här längre.
sambon är i alla fall här nu, kom ju igår kväll.
hade slutat tidigare och kom tidigare och överraskade mig!
blev så glad!
men idag har jag fått höra vilken hemsk människa jag är.
inte av sambo.
att jag bara stöter bort allting på andra.
att jag tror att allt ska kretsa kring mig.
minsta lilla fel andetag eller vick på näsan
visar tydligen hur jag inte kan ta saker och ting.
jag måste anta att allt är sant.
jag är verkligen en idiot.
jag är verkligen värdelös!
sen att jag har väldigt lätt för att gråta gör saker ännu värre.
jag behöver inte göra allt så dramatiskt blev jag tillsagd då.
hatar att jag gråter.
hatar att jag är så egocentrisk.
hatar att jag inte kan bete mig ordentligt.
att jag har en piercing i ansiktet är helt idiotiskt
och jag borde inte visa mig i det överhuvudtaget.
hur ska jag kunna vara vuxen och inte så kvar i barnet?
jag kan och får inte vara arg för det jag blev underrättad om.
det är mig det är fel på, det är bara jag som inte får ihop saker och ting.
jag hatar att jag inte förstår!
jag klarade heller inte av mitt mål.. mitt mål att inte självskada fram till
första januari..
det var inte så mycket men det var. jag tog åter igen tag i rakbladet.
sambon och jag har kommit på att jag ska göra ett armband för varje
vecka jag inte självskadar. idag skulle det ha blivit två armband.
vi köpte fina pärlor och allt idag.
jag försökte göra en lögnplan för att ta mig härifrån,
men sambon vill stanna och jag vill inte förstöra mer än vad
jag redan gör.
jag känner mig orkeslös.
har nu ingen motivation att sluta självskada.
känns återigen meningslöst.
från att ha varit så peppad i butiken som pärlorna köptes
till att komma tillbaka och greppa tag i rakbladet.
det vänder så skrämmande fort.
jag kan inte hantera denna värld.
jag vill bara ligga ner i fostertällning och gråta ur mig mig själv.
har tagit tabletter för att inte känna.
detta med nytt år är bara fånigt i mina ögon nu.
det blir mer tabletter sen.
imorgon far vi äntligen hem.
jag är lite rädd över vad som kommer att ske på lördag.
rädd för det jag vill.
rädd för att svika.
har ej berättat om det jag gjorde på armen idag för sambo.
sambon är i alla fall här nu, kom ju igår kväll.
hade slutat tidigare och kom tidigare och överraskade mig!
blev så glad!
men idag har jag fått höra vilken hemsk människa jag är.
inte av sambo.
att jag bara stöter bort allting på andra.
att jag tror att allt ska kretsa kring mig.
minsta lilla fel andetag eller vick på näsan
visar tydligen hur jag inte kan ta saker och ting.
jag måste anta att allt är sant.
jag är verkligen en idiot.
jag är verkligen värdelös!
sen att jag har väldigt lätt för att gråta gör saker ännu värre.
jag behöver inte göra allt så dramatiskt blev jag tillsagd då.
hatar att jag gråter.
hatar att jag är så egocentrisk.
hatar att jag inte kan bete mig ordentligt.
att jag har en piercing i ansiktet är helt idiotiskt
och jag borde inte visa mig i det överhuvudtaget.
hur ska jag kunna vara vuxen och inte så kvar i barnet?
jag kan och får inte vara arg för det jag blev underrättad om.
det är mig det är fel på, det är bara jag som inte får ihop saker och ting.
jag hatar att jag inte förstår!
jag klarade heller inte av mitt mål.. mitt mål att inte självskada fram till
första januari..
det var inte så mycket men det var. jag tog åter igen tag i rakbladet.
sambon och jag har kommit på att jag ska göra ett armband för varje
vecka jag inte självskadar. idag skulle det ha blivit två armband.
vi köpte fina pärlor och allt idag.
jag försökte göra en lögnplan för att ta mig härifrån,
men sambon vill stanna och jag vill inte förstöra mer än vad
jag redan gör.
jag känner mig orkeslös.
har nu ingen motivation att sluta självskada.
känns återigen meningslöst.
från att ha varit så peppad i butiken som pärlorna köptes
till att komma tillbaka och greppa tag i rakbladet.
det vänder så skrämmande fort.
jag kan inte hantera denna värld.
jag vill bara ligga ner i fostertällning och gråta ur mig mig själv.
har tagit tabletter för att inte känna.
detta med nytt år är bara fånigt i mina ögon nu.
det blir mer tabletter sen.
imorgon far vi äntligen hem.
jag är lite rädd över vad som kommer att ske på lördag.
rädd för det jag vill.
rädd för att svika.
har ej berättat om det jag gjorde på armen idag för sambo.
Kommentarer
Trackback
