hade akuttid på min psykmottagning idag.
det visar sig att det finns ett dtbteam nära mig som
de kan remitera mig till..
det får jag reda på nu när det gått ett år.
igen har nämnt detta tidigare utan bara lagt pannan i
djup djupa veck och sagt, vad ska vi göra med dig?
när jag återigen har självskadat.

jag skrek och grät på farbror doktorn som inte vågade se
mig i ögonen när jag stirrade in i hans.
nu är jag remiterad, får se om de ens vill ha mig..
köerna lär vara väldigt långa.

jag är så sjukt frustrerad, arg och ledsen så jag vet inte vart
jag ska ta vägen. kanske tur att vi har redovisning i skolan
i afton annars vet jag inte vad.
jag kan verkligen inte beskriva hur jag känner nu.
det är så galet starka känslor som bara väller.

det är den som skaddar sig själv mest, skriker mest som får hjälp?