ne me quitte pas

vi skulle gjort det tillsammans, du och jag.
det skulle vara blod svett och på köpet kom det tårar.
för att vi vill?
aldrig ge upp inte vika oss och allt sånt där.

det blir ett berg av ord med massa betydelse som bara tynar bort.

jag fick en skymt av dig och jag var tvungen att följa efter.
dina steg är snabba, det har jag för mig mina var förr oxå. samma takt.
jag hann och hade önskat se en skymt av mig själv i dig.
var var jag någonstans? är det så att jag inte får plats längre?
jag vill vara med... dig...

tror jag..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0