vita väggar.
vet inte om jag skrivit om mitt brutala failande som inträffade för en vecka sedan.
igår såg jag bilder på mig från april förra året, blicken fastnade på mina armar.
de såg helt fördjävliga ut.
har inte tänkt så på att de verkligen har läkts jättemycket.
nu är det bara några få skrikande ärr.
mina armar är inte alls lika iögonfallade.
känner mig väldigt splittrad i huvudet just nu.
försöker tänka men det är svårt.
tycker inte om att vara ensam hemma så många timmar som jag varit idag.
ångest och destruktiviteten trivs i ensamheten och frodas.
igår såg jag bilder på mig från april förra året, blicken fastnade på mina armar.
de såg helt fördjävliga ut.
har inte tänkt så på att de verkligen har läkts jättemycket.
nu är det bara några få skrikande ärr.
mina armar är inte alls lika iögonfallade.
känner mig väldigt splittrad i huvudet just nu.
försöker tänka men det är svårt.
tycker inte om att vara ensam hemma så många timmar som jag varit idag.
ångest och destruktiviteten trivs i ensamheten och frodas.
Kommentarer
Trackback
