värkande hjärta

en trasig dag,
eller en hel dag med en trasig själ.

inte mycket vart som jag hade tänkt.

jag känner att jag inte hör hemma i klassen, på skolan.
vad håller jag på med?

det stället där jag kännt mig hemma och tillhörande känns nu främmande och avlägset.
att det inte finns någon plats för mig längre.
jag har gjort mitt och har inget där att göra mer.
är inte välkommen, ej heller önskad.
jag ser eller inbillar mig hur jag ser avskyn  i andras ögon växa och deras tålamod når sin gräns.

sambon är här och fångar upp men jag är rädd att jag blir för tung för att ens sambo ska orka.
jag orkar inte med mig själv och kan heller inte begära av andra att göra det.

fick tid att samtala lite med den jag tycker mycket om på skolan,
något som jag längtat efter och sett fram emot.
men när jag väl sitter där är det som att hjärnan stänger av och jag blir snarlikt stum.

känner inte den glädjen andra känner i klassen över det vi gör, tillsammans.

dessutom saknar jag min katt så det gör vansiningt ont i mig.
fick gråta ut hos sambo för att min lilla älskling kisse inte är i min famn och luktar varmt och tryggt.
grät för att min katt inte saknar mig lika mycket som jag saknar katt.
grät för att det inte är samma hemma utan katt.
grät för att jag inte känner mig så ensam utan katt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0