det är nu när det mörka vill ta mig som jag måste stå på mig.
hur gör man det?
jag hade viljat ta tabletter men ska köra bil och hämta sambo så jag
kan inte det.
massa dumma tankar som kommer krypande och vill ta ett stadigt tag
om min hals.
jag har fått mycket pepp att inte skära, men det är just det att det inte
hjälper när jag väl vill skära!!
jag kan vara så inställd och pepp men så sker något, något som slänger
ner mig i gropen igen och jag tror att det bästa sättet att ta sig upp är att fylla
gropen med blod.
nu vet jag att det inte är det rätta, att det är fel.
just nu vet jag det.
men jag behöver veta det när det väl gäller, när jag inte vet det.
som nu när jag känner stabilitet så vet jag oxå att bara något litet kan
slå ner mig utan problem, det vet jag och därför borde jag förbereda
någon slags beredskap.
kan dock inte komma fram till att det är några speciella händelser eller
tankar som får mig att må så.
t.ex. så är det inte så att så fort något inte sker som planerat bryter jag ihop,
jag kan göra det, men jag ser inget mönster.
säkerligen finns det ett mönster men jag kanske hindrar mig själv att se det
för att bara det är jobbigt.

nu vart det lite mycket på en gång.



jag har gjort min läxa men hoppas att det jag nu har i huvudet stannar
kvar tills imorgon och alla andra dagar som det behövs.