sitter nu upp i soffan.

hade gärna tagir någon mer tablett men som sagt så har jag ju inte tillgång till dom.

funderar på om jag ska piffa till mig en aning och fara ned till apoteket och kolla om jag kan hämta ut det andra och sista uttaget. minns inte hur länge det måste gå emellan uttagen..

 

älskling är fortfarande instängd i sovrummet, tror det pluggas.

 

jag får besök av mitt finaste syskon på lördag så jag hade oxå behövt handla inför det. 

 

jag vet inte vad det är som händer.

älskling tror ju att allt detta psykerier är över och att jag ska må bra nu.

och så gör jag inte det.

jag antar att det är maktlöshet blandat med frustration jag ser explodera ut.

dock så mår jag inte bättre av det utan raka motsattsen.

jag får mera skuldkänslor och tankar på att straffa mig attackerar - för att det är jag värd.

jag är en vidrig människa.

 

men jag tror inte det finns någon som kan orka med mig i mina svängningar, i mina ångestbubblor och självhat.