djävla fittkärring som jag tillåter få mig må så helvetiskt

en kollega mår inte på topp så jag hoppade in och tog hennes pass idag.
det skulle jag nog inte alls ha gjort..
jag var trött och lite småopepp i början men sedan började det kännas bättre.
tills en djävla kärring skriker på mig att jag inte behöver skrika.
nej, för det var ju verkligen min mening!
jag vill ju väldigt gärna att alla ska få ont i öronen och stå och lida hela timmen!!
absolut!!!
jag har träffat henne förut, hon är tyvärr ofta där men inser nu verkligen att hon inte fattar att andra människor har känslor.

en iskall känsla slog i hela mig och jag ville bara släppa allt och springa ut och gråta.
detta kunde jag inte riktigt göra och jag kunde inte be henne dra åt helvete.
det var hur hon sa det, nej, skrek det till mig.
som en förmaning. som att jag vore en skällande hund en hjärndöd människa bara skriker åt.

har haft gråten i halsen sedan dess och vill bara försvinna.
hade jag haft kvar mina gamla beteenden så hade jag straffat mig själv rejält för att jag är så dum i huvudet.
något vett i skallen på mig säger att det inte är värt att göra sånt på grund av en djävla helveteskärring.

men nu vet jag inte om detta är min grej.
jag borde kanske inte hålla på med detta.

jag vill bara sjunka..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0