måndagseftermiddag - straxt dax för pass

cyklade och skulle möta älskling på jobbet.
älsklings arbetskamrater, några av som, är inte dom smartaste och jag blir ganska fort trött på dom när jag hör hur dom resonerar om saker.

i alla fall, idag orkade jag inte hålla tyst och le när en av dessa mindre begåvade ser att jag håller i cykelhjälm och hör att älskling och jag ska iväg och träna senare,
- åh, ni är så duktiga som håller på att tränar, jag önskar jag oxå hade tid till det!
varpå jag säger att det handlar om prioriteringar.
- ja, det är ju svårt med barnen.
en väldigt vanlig "ursäkt" att skylla på men jag vet oxå att hon har sina barn varannan vecka.
jag ser att hon blir lite stött men säger ändå att då kan man ju inkludera dom i träningen osv..
glad vart hon väl inte direkt men gick snabbt vidare.

men jag orkar inte lyssna på lönnfeta 40+are som ser en som så himla duktig och dom önskar såå att dom hade haft tid..

visst jag har inte barn, jag vet att det tar mycket tid och det är inte bara att lägga ned ungen i en vagn och ta en löptur men jag vet att man kan prioritera.
vill man så kan man.
kanske att man inte hinner träna sex dagar i veckan i två timmar men all träning är bra träning!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0