kan någon hålla om mig utan att jag får ångest?

verkar som att alla hopplösa tankar vill attackera mig nu..
och tiden bara rusar iväg..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0