låt mig vara då, tack.

är hemma igen.
drömt helt stört om klassen, vet knappt vad som är på riktigt och vad jag drömt.

igår vart jag fruktansvärt besviken på den som jag jobbar mest med i klassen.
i mataffären skulle dom handla något att äta. jag var inte hungrig och dessutom så hade jag ätit detta naturgodis (igen!) och kände mig så pigg på att handla och stoppa i mig något bara för sakens skull.
i alla fall så slutade det med att klasskamraten utbrister:
"-jag orkar inte engagera mig i det nu men du borde äta!"
detta gjorde så djävla ont att höra.
jag har aldrig begärt att någon ska lägga ner energi och engagera sig i vad jag äter och inte!!
så får jag detta rakt i ansiktet i matbutiken med en annan klasskamrat som publik.
jag säger att jag aldrig bett att hon ska lägga sig i överhuvudtaget.
då kommer ytterligare en klasskamrat som frågar om vad vi pratar om.
"-nej hon (jag alltså som står en halvmeter ifrån) vill inte äta fast hon borde"
då blir jag väldigt ledsen och säger:
-hon står precis här!

och så var det några replikskiften att hon bara skulle berätta vad vi pratade om..

jag känner mig väldigt sårad och hopplöst värdelös.
ska idag jobba med hon som inte orkar engagera och det känns skitjobbigt.


vi smsade lite på kvällen om hur vi skulle göra idag och så skrev hon att hon bara bryr sig om mig och bla bla bla.
hon undrade varför jag blev så arg(!) och om vi missförstod varandra.

för det första så vart jag inte särskilt arg.. jag skrev att jag vart ledsen och kände mig hopplös och värdelös och att vi ska nog inte tala om mat och mina problem mer.
hoppas hon fattar det för hon hjälper inte när hon halvskäller på mig att jag måste äta, snarare tvärtom.

jag är fånig men jag vill inte krama om denna människa idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0