en mycket händelserik dag må jag säga!
kan börja med att säga att jag ej fick reda på det avgörande.

sedan så var skoldagen underbar! började med att promenera länge!
så skönt och välbehövligt, bra start på morgonen.
sedan gick allt i ett fint flöde och tiden flög iväg. vips så var klockan dax att
gå hem. försöker att inte värdera det jag gjort idag, att inte vända på saker jag
gjort och åstakommigt till något dåligt. men så svårt.
vart helt slut när jag kom hem. städade undan lite utav bombnedslaget som var
lämnat till mig. lade mig sedan på spikmattan, då finns det två alternativ vad som
sker härnäst, antingen stiger jag pigg och glad upp och tar tag i saker, eller precis tvärtom.
jag drar undan spikmattan under mig och somnar gott. det sistnämnda skedde idag.
men jag försöker att inte värdera det heller! jag är slut efter en krävande dag.
men det är klart att ångret gör sig påmind i alla fall. tänk så mycket jag kunde gjort om jag
inte hade somnat.. osv...

så dagen var fin från att jag steg upp på morgonen tills att jag kom hem igen efter skolan.
men nu har jag läxa som måste göras, och göras väl.

berättade för den gruppen jag är med i nu om mitt självskadebeteende.
eller jag berättade att jag hade haft det (fyra veckor imorgon).
vet såklart inte vad de tänker, känner mig illa tillmods men vart ändå bemött
på så vis att de sa att det var bra att jag berättade det.

nu vill jag mest "smälta in", "passa in". jag ska fokusera på det positiva.
jag vet inte hur jag ska formulera mig för att få det så tydligt som möjligt.
men som idag, att inte värdera och absolut inte nedvärdera.
måste arbeta med mig själv och min inställning till saker och ting.
i skolan vill jag inte att folk ska tänka på mig som sjuk eller sådant.
utan jag vill bara vara en glad tjej som jobbar utav bara helvete!!



sen så är jag trött att folk ens tänker tanken att man kan sätta upp taggtråd i träd
så att inte katter ska klättra upp i de!!