det är mina armar.
jag tänker inte "komma ut" varje gång jag ska träffa nya människor eller jobba i en ny grupp.
såhär ser mina armar ut och så är det.
visst att mina armar kan väcka obehag hos människor, men det är inget jag kan behöva tänka på hela tiden.
alla människor tycker att olika saker är jobbiga och man kan inte ta hänsyn till allt som varenda människa vill.
det är skitjobbigt med alla som glor på mina armarna, det kommer att vara så ett bra tag framöver. så är det.
även om de inte glor så får jag för mig att de glor.
idag kändes det som att sambo tyckte att det var jobbigt att jag visade mina armar bland folk, jag frågade när vi kom hem och det var tydligen inte så.
jag skäms över mina armar, det gör jag verkligen. jag måste försöka att leva med de som de ser ut nu.
jag har ingen skyldighet att förklara mig för att få gå i kortärmat.
tycker jag.
Bra skrivet !
Jag har samma problem.
Nu för tiden går jag ändå runt i linnen, och många
ryggar tillbaka.
Och oftast tror att man är "fjortis", eller "EMO",
eller liknande.
Men trots att jag också skäms över ärren, är jag
stolt över dem.
De är ett bevis på att jag har klarat mig igenom
en hel del.
Nu är det nästan 2 månader sedan jag gjorde något.
Hur länge sedan gjorde du ?
Hatar de missförstånden.
Inte konstigt att jag trivs så otroligt bra på psykiatrin, de förstår hur man fungerar.
Och man behöver inte skämmas.
Där känner jag mig som hemma..
Tack ! =)
Självklart kan vi inte hela tiden ta hänsyn till vad andra tänker och tycker. Vissa dagar känns det som om alla glor och det känns jättejobbigt. Andra ganger är det ok, fast det är sällan jag visar mina ärr. Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra pa skolan nu när det langsamt blir varmare.
Ibland vet jag inte om min pojkvän tycker det är jobbigt när jag visar mina armar och andra ser. Ibland tror jag säkert att han tycker det, men kanske är jag väldigt känslig.
Maste halla med Eriiza. När jag har varit inlagd har det funnits en förstaelse för ärren som jag aldrig upplevt nagon annan stans. Har faktiskt varit underlättande. Alla visste vad det handlade om, man behövde inte förklara, ingen glodde.
