jag är verkligen helt störd. när jag vaknade i morse kände jag mig glad, sen när jag går in till sambo blir jag sur och grinig.
är elak och barnslig.
sambo stormade in och bilen fungerade inte, ville att jag skulle fixa en grej. jag fattade inte först (dålig ursäkt) så jag sa att man kunde väll göra det själv?
sambo stormade ut och smällde igen dörren. förståligt i och med stress, skulle nämligen till jobbet.
jag blir så arg på mig själv! varför kan jag inte uppföra mig som folk?!
sedan kom sambo in igen och hade fixat skjuts. jag hade såklart börjat lipa när dörren smälldes igen och får då se mig stå tårögd. vill trösta, krama. jag blir ett trotsigt jävla barn. vill inte ha någon tröst. hatar mig själv.
jag undrar hur länge detta kommer att kunna fortsätta?
älskar fortfarande. oerhört mycket. all min ilska i mig hamnar alltid på mig själv, gör den inte det så hamnar den på älskade sambo, ibland kanske både och.
jag börjar få tillbaka mina ilskenhetsbryt. kan svänga på mindre än en minut. PANG!

jag är helt störd. och min klasskamrat som inte tyckte jag hade borderline, hade läst lite på internet om det. Fint, men skulle han bo med mig så skulle han fatta.