tog mig äntligen ut tack vare borninjune. tack!
var ute och gick i 50 minuter, så skönt!

jag gick en runda som jag brukade gå innan det blev så mörkt.
kom på när jag gått några meter att det säkert är mörkt på vissa
ställen där jag tänkt gå. tänkte vända hem och hämta min helt
oanvända pannlampa.
fast jag fortsatte att gå och såg till min förtjusan att det fanns lampor!
den lilla stigen var upplyst. blev helt till mig och lovprisade stället jag bor.
vart glad tills jag kom till ett ställe som inte hade några lampor.
förbannade människor som inte beslutat om att sätta upp lampor!
är från början sjukligt mörkrädd. har lyckas övervinna detta men nu
kröp allting på mig igen.
ökade stegen och tog ur hörlurarna ur öronen för att höra några
eventuella monster som kanske smög sig på.
gick förbi ett ställe där en lampa blinkade oroväckande på en förstubro.
gick förbi en sjö där isen gnällde och grenarna kom läskigt nära.
jag lyckades tillslut ta mig ut till ljuset.
det enda jag var rädd för nu var att batteriet till ipoden skulle ta slut.
men jag klarade mig enda hem med musik i mina öron.