så skör

tar in allt som jag borde låta passera.
låter allt passera som jag borde ta in.

är lättskrämd och liten, väldigt liten.

ser bilder av blod och slås tillbaka till då mitt liv var blod, stygn och vasst.
är inte stark, är svag och lätt till bristiningsgräns.
det som hindrar mig,
ett halvår har gått utan, sambo, nära, ärr, skola.
tyvärr finns det anledningar i mitt huvud att göra det oxå.
slå bort de. slå, slå, slå.

mitt eget fel, till mitt mående.
sedan blir det inte bättre att jag glömt min medicin.
jag minns inte  när jag tog den senast.
kan räkna jag glömt i alla fall minst fyra dagar.
mitt eget fel, dumt gjort.
hur gör jag nu?

sambo kommer att komma hem till ett litet fånigt knytt som helst vill ligga
fosterställning i sängen och få gråta.

är allt detta jobbigt för att jag varit så fullständigt oförsvarbart dumt glömt min medicin??!!




hjelp..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0