föreställningar om hur saker ska vara.

avskyr när mina föreställningar om hur tycker att saker och ting ska vara förstör för mig och gör mig besviken.
ingenting behöver egentligen vara på ett visst sätt. men jag har en föreställning om hur det ska vara och blir därför besviken när läget ter sig annorlunda.

bara att lida igenom och ta nya tag antar jag.

minns en bok när jag var liten, en gammal bok som handlade om en familj som bestod av
en mor, en far, två barn, en pojke och en flicka.
denna familj var så lycklig och gjorde allt tillsammans och allt var så idylliskt.
jag förstod aldrig den boken.
de for på picknick och hade så mysigt.

är ensam hemma nu. slutade skolan lite tidigare och har betett mig illa här hemma.
hetsat flingor med mjölk och det var tvungen att komma upp.
känner mig oerhört misslyckad och äcklig.
har försökt att duscha bort mina synder men det gick inge vidare.

de ringde i alla fall från jobbet som jag sökt och frågade om jag ville komma på intervju.
det är en positiv sak även om jag lätt gör det till något stort och jobbigt.
hur ska detta gå tänker jag och lägger pannan i djupa veck.
ta det som det kommer och måla in fan på väggen!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0