igår fick jag fara hem på perm över helgen fram till måndag tills sambo börja jobba.
jag känner att jag inte vill tillbaka till avdelningen.
att det känns som att jag är klar där nu och att jag vill blicka framåt.
är tillräckligt stabil för att vara hemma.
det skapar bara stress att jag ska behöva fara dit igen och sova en natt och antagligen få skrivas ut dagen efter.
jag ringde avdelningen i eftermiddags, för att de sa att jag skulle höra av mig, och berättade hur jag kände inför att komma tillbaka och så.
så jag har nu perm till tisdag då läkaren ska ringa mig och vi får se då vad som kan ske.



har fortfarande inte riktigt förstått och smält allt som skett.
jag vill just nu bara se framåt och nu.
umgås med sambo och svärföräldrar i helgen och sedan förbereda mig inför skolan resten av veckan.
laga massa matlådor, städa, tvätta och motionera. träffa vänner förhoppningsvis.
är rädd att jag kan ha skrämt bort en vän litegrann, vill så gärna träffas och få prata om det som skett.
jag vet att det kan vara svårt att förstå om man inte är inne i "den här" världen.

nu ska dagen avslutas med sömn. en dag som varit fylld av shopping, sol, hanterbar ångest, kaffe och lite vin.