nu ska då sambo fara till utlandet med sin familj i tre veckor, minst..
en semester som vi båda skulle ha fart med på men att jag då inte har några pengar till detta.
då far de istället utan mig.
jag kan förstå men det är svårt.
alla missanpassande känslor samlar sig på en hög och bygger torn.
jag sa först att det inte gjorde något, men det gör visst något.. men vad?

jag skulle vilja ha en smula balans i tillvaron, tack.

igår tog jag två sömntabletter, jag ville bara försvinna för en stund in i sömnen.
jag ska vara ensamhemma lördag och söndag. jag har saker att göra i skolan,
och det är tur. men jag trycker hela tiden bort de dumma tankarna som vill klamra sig
fast och bli hörda.



nu ska jag äta min dagliga gröt, den enda mat som verkligen är tillåten att äta.
sedan vill jag vara fin i håret med min nya färg.
sedan så vill jag vara perfekt.. eller vill jag ens det?