nu sitter jag ensam vid köksbordet.
svärföräldrarna har farit och sambon likaså.
det känns läskigt bara för att jag tänker på det.
bara tanken på att jag egentligen skulle ha varit tillbaka till avdelningen nu stressar upp mig.
jag hoppas bara så att läkarsamtalet i morgon kommer bli bra så jag slipper fara tillbaka.

men hur är det egentligen?
anledningen till att de inte bara vill släppa mig är för att de är rädda att jag ska göra mig illa.
är jag såpass att jag kan avgöra vad som är bäst för mig och inte?
det blir otäckt när jag tänker på det.

jag har gjort en liten lista över saker jag kan göra idag. det gäller att få balansen mellan att ta det lugnt och ta hand om mig till att göra saker som städning och plugg.

färgningen har jag inte så mycket att säga om. känner mig likgiltig till det.
i natt så fick jag antingen för mig eller så var det så att det började klia och svida lite i hårbotten.

detta är filmen vi såg i går.
jag tycker den var fin. en på sambons jobb hade varnat oss för att man borde äta innan man ser den för man blir så hungrig av all mat. det blev jag inte. för mycket kött och anka för min smak.