det var en gång..

jag har valt att gå in på en farlig stig. det var en fin stig, den lockade mig med blommor med ljuvliga dofter.
sedan fick jag ont i huvudet av alla blommor och dofter.
men jag fortsatte att följa stigen. tänkte att huvudvärken lättar nog allt snart men kikade bakom axeln.
jag började sen få en massa utslag av alla blommor. kliade man vart det värre.
nu är det nog allt dax att lämna denna stig.
men då stöter jag på en fin vacker blomma som har en nektar som läker mina utslag.
det känns lättare och huvudvärken och utslagen är som bort blåsta.
med tiden så vissnar blommorna mer och mer. jag inser att jag nog blivit lurad och att detta måste vara fel stig att vandra på.
det är nu dax att lämna stigen, gå tillbaka. men det är långt för jag har gått länge på denna stig.
ibland slår ljuvliga blommor uti blom och då är det svårt att lämna stigen. ofta så snavar jag runt på torkade rötter och ramlar i ruttna stjälkar och blad. unkna lukten som vägrar att lämna mina kläder.
jag har fortfarande inte hittat bort från stigen. blommorna fortsätter luras och locka, ruttna och mögla.
kan varken läsa karta eller kompass något nämnvärt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0