andra april tvåtusentio. förmiddag.


Kaffedarr. Vad är det som hänt, egentligen?
jag sitter på rummet, nummer 10. Har druckit två koppar kaffe och ätit två bananer sedan jag vaknade. Har en tidningshög och en plugghög på nattduksbordet. Bäddat sängen fint. Duschat.
jag sitter på psyk, har varit här sedan i onsdags?
tog för många tabletter och minnet sviker och suddas ihop till en smet som sakta och klibbigt droppar ner i min panna.
långsamt, långsamt börjar verkligheten komma ifatt mig.
det är alldeles för många ord för att kunna skriva ner.
sambo var rädd och orolig, rädd för att min karusell börjar snurra för fort, igen.
igår var jag säker på att jag efter läkarbesöket skulle få fara hem. Jag hade fel. I och med det jag hade gjort ville de inte skicka hem mig. Men jag får perm idag, sambo kommer och hämtar mig efter jobbet och sedan måste jag tillbaka hit när sambo börjar jobba på måndag igen. Jag är som ett dagisbarn som måste passas. Denna plats är som ett dagis. Matsedel och dagens namn.  
men jag känner nu att det var bra att jag är kvar tills ikväll. Jag behöver nog det.
men tankar bultar på. Vad gör jag egentligen här? Är jag tillräckligt ”sjuk”. Tar jag bara upp en plats?

jag har börjat med saker som jag inte gör annars, längre. Jag kände mig tvungen att köpa ett paket cigaretter. Mentol. Jag går in till rökrummet och känner mig lugn, kommer tillbaka till rummet och känner mig lugn. Jag tar inga vid-behovs-mediciner. Jag har börjat dricka kaffe igen.
det känns förstörande men ändå skönt.
när jag kommer hem igen blir det inga fler cigaretter, mitt liv tillåter inte det. Kaffe kommer jag säkert fortsätta dricka. Men inte överdrivet. Känner nu att två koppar är för mycket.
jag orkar inte värdera allt jag gör.
när jag kommer hem ska jag, (försöka, sträva efter) inte att röka(det är dock ett som är säkert), dricka kaffe i lagom mängd, äta nyttigt, inget vitt socker i största möjliga mån, såklart att inte hetsa och kräkas, inte bryta ner mig själv. Detta är ju inget som bara sker. Jag måste jobba med mig själv. För några månader sedan hade jag inte denna insikt. Men jag kan inte klandra mig själv för det.
”jag måste vara förlåtande emot mig själv också. Alla beslut kan ändras beroende på situationen. Så om jag tar ett beslut och sedan ändrar mig så är det också ett rätt beslut . man tar den kunskapen man har för stunden och den kan ändras ju hela tiden.”

detta har fört med sig bra saker också. Jag kommer närmare min familj, min sambo. Det vill jag inte värdera heller med, måste det ske hemska saker för att det ska bli bra, osv.
nu är det som det är och jag har fått så mycket visdomsord på min mobil som jag ska skriva ner och läsa, läsa, läsa.



Kommentarer
Postat av: borninjune

Vad var orsaken till överdosen? Vem körde dig till psyk? Ambulans?



Skickar dig i denna stund en varm omfamning.

2010-04-06 @ 19:11:44
URL: http://borninjune.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0