jag vet inte ens hur det hände riktigt men nu sitter jag här med en glipa i min arm. har satt på ett plastplåster och jag ser hur det sakta fylls med blod. är besviken på mig själv... jag måste verkligen till skolan för det är en sak jag verkligen inte får missa men jag tror att det kan behöva sys.
min plan är nu att ta på mig en svart tjock tröja som döljer ifall det skulle blöda igenom och sedan ringa vårdcentralen som kommer bli så trött på mig. men bara jag slipper akuten. sen måste jag ta itu med en besviken sambo, jag är rädd över reaktionen.
jag vill inte vara tillbaka till detta självskadande!! eller?
så förvirrande allt känns. jag förstår inte hur detta hände.
har tagit en oxascand och skakar bara lite nu. om tjugo minuter måste jag vara på skolan.