virr


är nöjd med att jag inte ätit så mycket.
märker det på måttbandet oxå.
är orolig över hur det kommer bli när vi far iväg ikväll.
då måste jag äta "normalt".
inga misstankar får födas.

vill heller inte svälta mig.
jag vet inte riktigt vad jag vill.
farligt nu när jag ser att jag gått ner i vikt. får mersmak.
har dålig kroppsuppfattning.
sambon verkar inte se stor skillnad eller bli orolig.
kan oxå vara svårt när man ser mig varje dag.

när vi var på ikea sist försökte jag mig på att införskaffa
en liten våg. men där satte sambon stopp.
så långt hänger man med.
jag vet själv att det är ohållbart att ha en våg stående
som jag kommer besöka varje timma.

känns som att nu när jag försöker att inte skära mig så
måste jag straffa mig på annat sätt.
då hamnar vikten och maten i stor strålkastare.
struntar i att äta, äter lite och kräks när det känns
nödvändigt.

blir oxå orkeslös antar jag, bara att jag inte märker det
när jag har struntat i att gå mina vanliga promenader
och är ledig från skolan och bara går omkring hemma.
så kan jag inte ha det när skolan börjar.
då vill jag vara redo och ha energi.

jag måste lära mig hantera min tomhet, min ångest.
då utan alla självskaderier.
men hur gör man?
slutar jag eller håller upp med det ena så börjar jag
med det andra eller det tredje.


Kommentarer
Postat av: Becka

Ja... Hur fan gör man...?

2010-01-01 @ 00:09:21
URL: http://rosarutig.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0