va?

var på psakuten i måndagskväll.
jag är desperat, jag vill inte ha mitt liv såhär!
jag träffade en så fin och underbar sjuksköterska som verkligen
ville höra och se lösningar. en sådan varm person som värmde mitt
lilla hjärta en aning.
men det blev snabbt nerkylt när jag fick komma in till läkaren.
korta drag:
jag berättar att jag skär mig så mycket och att jag är rädd för mina
impulser, att jag någongång får en total flipp och skär upp mina handleder.
detta resulterar i att jag får två nya mediciner.
tack..(?)



det jag oxå blir upprörd över är att jag i sommras hade behov av att
fixa med mina mediciner men att det var semestertider och att det
inte gick att göra något åt saken, så jag fick vända mig till psakuten.
jag gjorde det och kom dit och läkaren då berättade massor massor om
olika läkemedel, vilka som kanske hade passat mig och så vidare.
efter det lilla föredraget avslutade han med att säga att här (psakuten)
kan vi inte ändra dina mediciner. han menade att de inte kunde följa
upp eftersom de ändrar läkare där hela tiden..

jag förstår verkligen ingenting..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0